Det har varit en tråkig helg. Idag har jag egentligen inget vettigt att komma med. Vi har nyligen varit ute och jag fick släppa lös Dina, det känns som att det var ett tag sen nu. Och oj vad hon sprang! Det märks verkligen hur mycket hon trivs med att vara lös. Hon kan periodvis gå precis bakom mig, skulle jag stanna så skulle hon gå rätt in i mig innan hon kopplar att jag stannat.

Det är så härligt att jag hittat en sån plats, som är rolig för både henne och mig att gå på, samtidigt som det inte finns så mycket som drar hennes uppmärksamhet ifrån mig. Jag behövde inte ens duscha av henne när vi kom hem trots att platsen till stora delar skulle kunna beskrivas som en gigantisk lerpöl. Hon är allt ganska duktig på att lyssna på mig.

När vi kom in på vår gård träffade vi två av grannens barnbarn. Man ser direkt på barn hur pass vana de är vid hundar - och de här hade tydligen hund båda två. Så de blev inte rädda när Dina plötsligt fick för sig att hoppa upp och pussa på dem - något som absolut måste tränas bort men det var ändå skönt att de inte alls brydde sig. Jag antar att en av dem bor ihop med rottweilern som brukar vara här ibland, vad den andra pojken har för hund kan jag inte lista ut, men det gör ändå så att Dina inte är så stor i deras ögon, trots att hon nästan är i ögonhöjd med dem hehe.

De tyckte att hon var väldigt busig för att vara tre år. Hm, ganska kloka småpojkar, de kan inte vara mer än sex-sju år. Kanske också yngre än så. Kloka - men ack så "dampiga" ... de krossade nästan mina fönster när deras farmor/mormor precis flyttade in här, genom att sparka en fotboll rätt i fönstrena om och om igen. Men det hände ju inget som tur är.