Idag väcktes jag til ljudet av kräkningar. Underbart sätt att vakna på...

Jag vet inte om det berodde på tuggringen som Dina envisades med att tugga i sig igår - hon var helt slut redan efter halva men vägrade ge upp och låta den vänta till senare och att jag skulle få ta den ifrån henne var helt enkelt inte ett alternativ för glupska Dina.

När jag var inne i badrummet för att hämta diverse kräk-på-golvet-eliminerare hördes det ynkligaste lilla pipet jag någonsin hört från Dina, som en nyfödd valp gnydde hon, tyst och hjärtskärande sorgset. Stackars sjuklingen stod ju där inklämd mellan en sopsäck med upptorkade spyor och den läskiga dammsugaren så hon kunde ju inte lufsa efter mig som hon sedan gjort hela morgonen, nära nära med slokande öron och en svans som viftar lite osäkert som för att säga

"Det var inte meningen mamma, du är väl inte arg på mig?"

Självklart är jag inte arg. Och det är inte för att straffa henne som vi nog skippar frukost idag...