Från duktig till monster
Vi lekte massor och busade, men promenaden slutade mindre roligt. Jag känner mig helt misslyckad nu. Jag utmanade Dina och skulle gå förbi stället där hon blir helt manisk, någon dumpar fisk där och om hon kommer i närheten slickar hon i sig lera och rullar sig i den ruttna fiskstanken och bryr sig inte alls om mig. Och visst stack hon iväg dit och sket blankt i mina bannor och i att jag faktiskt stack därifrån.
Så vi fick bråka, riktigt ordentligt. Jag tog tag i henne och ruskade om henne och försökte få henne undergiven men hon blev helt galen och både lät och såg ut som en mördarhund. Tur att jag litar så mycket på henne att jag inte blev rädd, för då hade det verkligen varit ett misslyckande. Men hon gav sig absolut inte. Hon lugnade sig ner något men såg varken undergiven eller överlägsen ut. Jag visste inte när vi skulle ge upp kampen, jag ville inte gå för långt heller ifall hon uppfattade sig som underlägsen redan. Men fy vad det var otrevligt, jag ville bara lämna henne där. Fast det var ju inte första gången och det gick ju snabbt över hehe. Nu är hon en nybadad blöt gosegris igen. Men det är fruktansvärt obehagligt att se sin hund förvandlas till ett monster.
Härlig film, visst är det gött att kunna ha hunden lös!?
Nu till det andra (som säkert kommer bli en hel novell). Jag tror att du kanske begär lite för mycket av Dina (precis som jag själv har gjort med Nemo idag). Det är (nog) väldigt svårt det där med att inte få dem att rulla sig o bada i "nåt äckligt". Men det värsta är ju egentligen inte att dom inte lyssnar, det värsta är ju hur du reagerar dvs att du känner dig misslyckad, tappar självförtroende o tror att hon inte lyder. Trots att du säkert var mycket nöjd innan med henne. Det försvinner ju oftast, det där bra man gjorde när nåt sådant här händer. Kan du inte försöka koppla henne när ni går förbi d stället? Eller träna massa med långlina (finns billiga o bra på hundbutiker, typ 99-200 kr beroende på sort o sånt).. Bättre att lyckas än att känna att man misslyckas! Jag har hellre Nemo lös en kort stund på vissa ställen o lyckas o är nöjd än att ha honom lös överallt och misslyckas även om jag skulle önska att man kan gå med sin hund lös när man vill och var man än är..
och nu till det andra. Det där om att ni bråkar o du försöker få henne undergiven. Jag känner så väl igen det från min förra hund. Jag "lärde" mig också att man skulle göra så, lägga ner hunden o inte ge sig. Och det blev ett jäkla kämpande hela tiden och "bråk". Idag ångrar jag nåt fruktansvärt att jag höll på med de metoder även om jag trodde jag gjorde rätt då. Men oftast blir relationen lidande och ingen av oss tyckte ju att det är roligt, varken hund eller ägare. Jag vet att man tränar på sitt sätt och vad som passar en själv. Men ett tips är att läsa mycket böcker som inte handlar om dominas o ledarskap, utan de som handlar om positiv förstärkelse och kontakt på ett bra sätt. Jag vet att det är svårt med vissa "tuffare" hundar, tro mig, jag har haft en sådan själv innan jag fick "perfekte Nemo". Och jag har lärt mig först i dagsläget att det handlade mer om att han var osäker/otrygg (inte med/hos mig men med olika situationer som andra hanhundar o sånt), inte att han "hela tiden vill ta över o vara dominant". Kanske att du kan ge det ett försök att inte tro att det är ett sätt att ta över, utan mer att hon inte vet hur hon ska göra det som förväntas av henne. Och är hon bara trög/jobbig, träna träna o träna!
Oj vad långt det blir.. jag vet att det kan vara svårt att omvärdera sitt tänk och speciellt eftersom man ofta får sådana råd (av populäre Ceasar t ex) men jag hoppas att du kan fundera lite och komma fram till något som faktiskt fungerar, som BÅDA ni mår bra av. För jag önskar verkligen att jag hade den kunskap jag har idag när jag hade min första hund. Kramar till dig.
