Massor av bilder!
Eftersom mamma är så uppe i sin egen blogg får väl jag börja skriva här själv lite oftare då...
Men inatt är jag trött. Det har varit en lång lång dag!
Jag som redan var trött efter igår då vi träffade på jättemånga hundar före- under- och efter en promenad till och från centrum. Det var länge sen jag var inne i stan och det var ganska mycket att hålla koll på - och så mycket man vill nosa på! Vi träffade pappa, jag har inte träffat honom sedan jag var hos honom medan mamma var hos sin nya kille för över två månader sedan... Så det var skoj! Vi gick och fikade på en uteservering och hade det mysigt.
Sen fick jag leka med en jättestor bulle (pitbull) som såg lite farlig ut men han var jättesnäll. Fast sen ville han leka med de två taxarna som också väntade utanför affären och då började han skälla för att få deras uppmärksamhet. Då tyckte jag inte han var värd min uppmärksamhet längre fast mamma försökte prata med honom. Skällande hundar tycker jag inte om.
Fast jag själv kan ju förstås skälla till ibland, men det är en helt annan sak det!
Men jag skulle ju berätta om den här dagen och inte gårdagen. Fast jag är nog för trött för det. Helt slut är jag! Orkade knappt med kvällspromenaden. Så jag tycker ni ska gå in på mammas hemsida och kika i galleri >> bilddagboken för där finns massor av bilder på mig från idag!
I slutet kan ni se hur trött jag verkligen är... så trött att jag faktiskt börjar bli genomskinlig. så bäst att jag går och lägger mig igen. Det här är min favorit-bild från dagen! Gissa varför!
Kram // Dina
Suck och stön
Jag är lite deppig idag.
Igår fick jag två fina valpar. Den första slängde mamma i soporna och den andra, den verkar liksom lite död idag. Den gör ju ingenting. Jag slickar och tar hand om den så bra jag bara kan, men den ger inte ett pip ens.
Dessutom är jag litet upprörd.
Igår gjorde mamma godis till mig. Såna där som jag läst om i flera av era bloggar, med sån där blodpudding i ugnen. Hon gjorde dem till mig, för hon äter inte såna godsaker själv så jag vet att de är verkligen till mig. Bara mig!
...
Men vad är vitsen med det om jag inte får äta upp dem?
De bara ligger där och ropar på mig men näe, hur mycket jag än tjatar på mamma så får jag kanske bara en enda liten bit då och då. Hallå? Det finns ju massor, ta en hel näve och ge mig! Nej två! Eller.. ta allihop!
Nä, idag är jag inte glad.
Kram // Dina
Mina valpar har kommit!
Mamma har inte märkt någonting alls, och så plötsligt idag kommer de en efter en, mina småttingar. Mamma skrattar mest åt dem men jag tar mycket god hand om dem för jag är världens bästa mamma till mina små valpar.
Först ut var den lilla vita valpen. Jättesöt var han. Jag låg där och gosade med honom, slickade honom ren och sådär, och så kommer dumma människan och tog honom ifrån mig! Och vad gör hon? Jo, hon slänger honom kallt i soporna! Min valp! VA!?
Men det var snabbt glömt för snart kom valp nummer två. En grå liten skönhet. Henne har jag fått behålla än så länge så jag ligger mest och gosar och så. Fast nu luktar det så gott ur ugnen också så jag vet inte riktigt var jag ska vara. Vakta blodpuddingen eller valpen? Inte sitta här vid bloggen iallafall!
Jag ville bara tala om för er att jag numera tituleras som Mamma Dina!
Ha det fint därute och var snälla mot alla små valpar!
Kram! / Mamma Dina
Hmm.. Nanna här. Jag måste nog förklara vad det är som pågår. Dina har inte fått några valpar. Men hon har fått för sig det. Det är väldigt roligt att se hur hon tar hand om mina strumpor som hon lyckas gräva fram. Hon fick nog solsting under dagen börjar jag nästan misstänka. Ett utdrag ur min blogg:
"Stackars Dina klarar ju inte av något väder. Hon är för tunnpälsad för vinter, hon är för svartpälsad för sol. Så det fick bli lugnt tempo - bra tidsfördriv. Dina grävde runt efter vatten i uttorkade diken, så när jag väl såg en vattenpöl så tog jag henne dit.
Hon gjorde inte mer än smakade på vattnet, sedan stod hon där och filosoferade över vattnet. Gick runt den alldeles för lilla pölen, tryckte ner huvudet under ytan och nosade så bubblorna steg upp bredvid öronen på henne vid ytan, sedan drog hon in ena tassen mot kroppen och välte helt sonika ner sig i den! Där låg hon en sekund, sen gjorde hon om proceduren tills jag satte stopp. Jag har världens knäppaste bästa hund.
Efter det var det som att jag hade bytt hund, energin hamnade plötsligt på topp och hon blev helt knäpp och kutade runt som aldrig förr, i det korta kopplet blev det ju så att hon fick springa runt mig och skvätte ner också hela mig - men det gjorde ingenting alls att jag också blev blöt, jag var torr efter bara ett par minuter i solen igen. Hon också. Hur rolig som helst är hon. Åh vad jag älskar att skratta med henne! <3 "
Mer om dagen med fler tankar kring Dina hittar ni som sagt i min blogg. Det blev en lång dag i sommarvärmen och solen kanske gjorde henne förvirrad? För där ligger hon nu och gosar med sin gråa valp i väntan på att blodpuddinggodisarna ska bli färdiga. *fniss*
Klantig mamma
Mamma säger att jag har fått storhetsvansinne för att jag kallar er för mina fans, men det är väl klart att ni är mina fans, som så ofta kikar in här hos mig. Det gör mig riktigt glad måste jag säga!
Nu har vi inte kunnat blogga på ett tag, för mamma tappade sin lilla dator i golvet så att den gick sönder. Jag uppmanade henne till att inte skylla på mig, vi hundar får alltid skulden för allting och inte alla gånger är det vårat fel att saker går sönder - faktiskt. Men vi kan inte så ofta försvara oss, om vi inte har lärt oss att skriva så vi kan blogga om vår mening om saken förstås.
Men nu har snälla mannen som mamma är så kär i ordnat så att hennes gamla dator funkar med internet, så nu är vi ute igen och jag kan få blogga så mycket jag vill - om det inte vore så att mamma ockuperar datorn den mesta av tiden förstås.
Mamma pratar om att jag ska få en kompis hit snart. Jag vet inte riktigt vad hon menar med det men hon verkar tycka att det ska bli spännande. Så kika in här lite då och då så ska jag hålla er upprättad om vad det är hoon menar, när jag själv har förstått det.
Dessutom ska jag se till att mamma får med sig sin kamera idag så att vi kan ta lite bilder till bloggen i vårsolen nu när jag har bytt om till min fina sommarpäls igen. Lite tofsig är jag fortfarande men snart är jag sommarklädd och mamma kan sluta banna mig för alla hår som lägger sig i stora högar i lyan.
Ha det så bra alla, och tack för att ni finns!
Kram, Dina
Jag charmar
Jag trodde nästan att mamma inte skulle ta med mig på den där långa promenaden idag med tanke på vad som hände igår (här är inlägget om gårdagen i mammas blogg) men det gjorde hon! Men det gjorde hon!
Istället för att gå rakt fram på ett ställe som vi brukar så svängde mamma åt ett annat håll. Och tur var väl det för där träffade jag en alldeles bedårande snygg Golden Retriever-hane som hette Gizmo. Jag slog på min charm medan mamma gnällde och försökte få mig att ignorera den blonda snyggingen som viftade med sin yviga svans i morgondaggen.
Men plötsligt började hans matte och mamma prata med varandra. Då gick det plötsligt bra att leka minsann! Konstigt det där att när människorna hälsar på varandra så går det helt plötsligt bra men vi hundar får minsann inte hälsa på främlingar!
Vi fick springa lösa på den där ängen som var lika gul som min nya kärleks päls ända tills han blev lite trött. Han är fyra år och ett riktigt kap, men kom ihåg alla tikar där ute, han är min nu!
Sen fortsatte vi gå en bit och jag trodde att det roliga var över för den här promenaden, men mamma överraskade mig med att släppa mig lös igen i gräset bredvid den långa cykelvägen. Där fick jag springa ännu mer, men plötsligt fick mamma brottom att koppla mig, sen började hon springa och ropa konstiga saker och vifta med armarna.
Lite förvirrat sprang jag bredvid henne tills jag såg anledningen till hennes konstiga ryck - två människovalpar på avstånd. Den ena gick baklänges och den andra hoppade i vattenpölar. Det var ju mina vänner, de där som mamma är moster till. De var visst på väg till skolan så mamma sa att de skulle fortsätta gå så de inte blev försenade.
Jag har minsann också gått i skolan, det är en massa hundar där fast man får inte leka med varandra där. Hoppas deras skola låter dem leka med de andra hundarna...
Sen gjorde jag faktiskt bort mig litegrann. Jag gick och dagdrömde om Gizmo och såg mig inte för så jag gick rätt in i en lyktstolpe! Tur att han inte var där och såg det! Och mamma varnade mig inte ens fast att hon såg vad som höll på att hända. Hon bara skrattade åt mig. Det var faktiskt lite pinsamt.
Mamma säger att jag har gjort så en gång tidigare också men det kan jag inte komma ihåg så hon hittar nog bara på. Jag menar, visst, det kanske händer en gång, men så klantig är jag faktiskt inte att jag skulle ha gjort det flera gånger!
Hmm, nej nu ska jag lägga mig och tänka på gula ängar och killen med lika gul päls!
Ha det så bra!
Kul i leran
Hej!
Det var länge sen jag skrev i bloggen nu men nu sa jag till mamma att det är min tur att sätta mig vid datorn!
Jag har haft det jättebra hos pappa och farmor och hennes gubbe. Jag förstår inte varför mamma tjatade och kallade mig för sin lilla tjockis hela tiden de första dagarna efter att hon kom och hämtade hem mig igen. Då blev jag faktiskt litet ledsen, det är väl klart att jag inte känner för att busa och leka med henne när hon säger så elaka saker till mig.
Men det är ändå härligt att få vara hos mamma igen! Nu får jag springa lös lite här och var och det är så underbart!
Idag släppte mamma mig ute vid grusplanen igen. Oj vad jag sprang! Så mycket energi som jag har samlat på mig och nu orkar göra mig av med också, då behöver man springa runt runt som en tok hihi.
Jag var alldeles lerig och brun när vi gick hemåt igen men varken jag eller mamma skämdes när vi mötte på folk. Det är något att vara stolt över tycker jag, att visa att man minsann har fått springa runt och gegga ner sig när alla andra bara gnäller över minsta lilla lerpöl som kommer fram i tö-vädret.
Det är ju bara att hoppa i badkaret och låta mamma göra jobbet, så är man ren och fin igen. Efter badet blir jag alltid lite extra busig med, så jag har haft en jätterolig dag idag. Så jag hinner egentligen inte skriva så mycket mer, för jag måste mörda mammas tofflor nu!
Hoppas ni också håller buset vid liv, det gör livet så mycket roligare!
Kram!
Vilken härlig dag!
I morse överraskade mamma med en spännande långpromenad. Jag har inte lärt mig klockan så jag vet inte riktigt hur länge vi var ute men jag vet att det var roligt! [1,5 timmar var vi ute, mammas tillägg] Jag fick springa lös nästan hela tiden och lösa en massa nya uppgifter!
Vet ni förresten att det där kalla hårda vattnet är jättegott att krasa mellan tänderna? Idag lärde jag mig också att om man tar i riktigt ordentligt och hoppar med framtassarna så att de trycker på en koncentrerad punkt på det där vita så går det sönder även om det är ganska tjockt!
Mamma kastade ut godis på en jättestor frusen damm. Jag tycker det är jätteskoj med de där mindre isarna men det där var ju nästan som en liten sjö! Och så ville hon att jag skulle hämta godiset! Hon är ju inte riktigt klok! Jag sprang runt hela isen men hur jag än gjorde var den för långt bort.
Jag .. jag menar förstås inte att jag skulle vara rädd för att gå ut på isen ... jag tycker bara ... att mamma kunde ha hämtat den själv! Men mamma hejade på mig så till slut hämtade jag den faktiskt alldeles själv fast att det var halt och lite läskigt.
Jag fick också leka lite med en 10-årig rottis-hane! Jag försökte lära honom hur man bryter loss is men han brydde sig inte så mycket om det.
Och så fick jag äta min frukost ute idag också! Det var mysigt, även fast det faktiskt var så kallt att jag skakade av kyla när jag satt still. Men det var det definitivt värt. Jag ska fråga mamma om vi inte kan göra såhär varje dag. Särskilt det där med att ta med frukosten ut tyckte jag var en mysig idé.
Senare ska vi kanske träffa Tilda igen också! Hon gick förresten härutanför alldeles nyss, jag är helt säker på att det var hon fast att mamma säger att det inte alls var hon. Jag ville ut och leka med henne men jag fick inte och mamma bara fortsatte säga att det inte var Tilda. Men det såg ju precis ut som hon! Det måste ha varit hon... Jag ska fråga henne sen när vi träffas senare idag.
Ha en bra dag alla hundvänner!
Kram // Dina
Harjakt
"Hej allihopa!
Jag måste börja med att skvallra om att mamma har varit ganska elak mot mig. Hon har inte alls brytt sig om mig under en lång lång lång tid. Jag trodde hon hade glömt bort mig helt. Men nu verkar hon piggare och gladare igen, så det ska nog bli bra.
Igår fick vi besök av en av mammas väninnor, hon hade med sig små bakelser men jag fick inte smaka på dem! Orättvist. Och idag kom en annan väninna till mamma, med en helt chokladtårta! Och inte heller den här gången fick jag smaka. Först tände de eld på tårtan, och sen släckte de den igen genom att blåsa! Ibland gör människor så konstiga saker. Varför tända eld på den om man sen inte vill att det ska brinna?
Dessutom sa mamma att det kommer ännu mer besök imorgon. Jag vet inte vad det är som händer riktigt!
Men en rolig sak som jag kan berätta är att mamma och hennes väninna följde med mig på en promenad. Sedan gick vi till grusplanen där jag brukar få springa lös. Jag sprang runt och plötsligt hittade jag en kompis! Fast han ville inte hälsa på mig. Han var av samma sort som Toffee, men Toffee brukar ju vilja hälsa på mig, så jag tänkte att jag skulle visa att jag inte alls är farlig, så jag sprang efter honom. Men han sprang verkligen fort! Och vips! Var han borta. Jag hann inte se vart han tog vägen.
Då insåg jag att mamma och hennes väninna var borta. Jag hade sprungit ifrån dem i min iver att få visa att jag faktiskt är snäll och bara ville hälsa och få en ny kompis. Men så hörde jag att de ropade på mig och då såg jag dem långt bort. Jag blev nästan litet andfådd av att springa tillbaka till dem.
Sen tyckte mamma att jag hade sprungit tillräckligt, och att hon nog skulle vara mer försiktig hädanefter. Vad hon menar med det där sista vet jag inte riktigt... Men det har hur som helst varit en ganska rolig dag, men det har hänt så mycket konstigt att jag blir litet trött... Så nu ska gå och lägga mig och drömma om den där filuren jag jagade förut.
Kram! // Dina"
Jag har lärt mamma att cykla!
Mamma gick in i lövskogen, för en gångs skull utan att koppla mig först. Jag hade litet viktigare saker för mig än att lyssna på mamma, det var någon i skogen som jag var tvungen att kika på. Men när jag såg att det bara var en man som visslade litet så gick jag tillbaka till mamma utan att hälsa på honom. Men vilken överraskning jag fick när jag kom tillbaka till mamma! Hon stod där med en riktigt snygg stor vit hane! Mamma såg litet förvirrad ut men jag hade inte tid att bry mig om det för jag blev litet kär i första ögonkastet...
Så vi började busa massor, och han var en av de få killar jag någonsin mött som orkar ha samma lektempo som jag. En riktig själsfrände! Snart kom den där mannen jag träffade på i skogen fram. Han var visst den vita hanens människa. Vilket sammanträffande! Mamma och mannen lät oss leka en stund, sen hittade jag faktiskt en jättefin parfym som jag förstås var tvungen att kleta på mig för att göra mig attraktiv för hanen. Mamma blev bestört när hon såg att det var en död fågel jag rullade på, men samtidigt var hon nog litet glad för att jag faktiskt inte åt upp den, utan bara rullade i den.
Människorna kopplade oss och så gick mitt livs kärlek sin väg och försvann i buskaget! Hur kan de göra så!? Nåja, det blev ändå rätt roligt för mamma tog med mig genom skogen och så kom vi ut på ett helt nytt ställe, och när vi hade gått en bit utanför skogen så kom människovalpen Elias fram från ingenstans!
Mamma sa att han inte fick klappa på mig för jag hade rullat på fågeln. Jag förstår inte varför människor ska vara så himla petiga! Elias sprang in och sen kom Ronja och mammas syster ut och grejade med någon liten stålpinne mot en cykel, och så fick mamma ta med sig cykeln hem.
Det verkade som att mamma var väldigt koncentrerad på att hålla upp cykeln så jag tyckte det var bäst att gå snällt och fint med henne. Jag förstår inte riktigt varför mamma fick för sig idén att rida på den, om hon redan var så himla koncentrerad bara av att leda den. Hon verkade litet rädd när hon hoppade upp på den, men jag höll mig hela tiden i närheten så att hon skulle känna sig trygg. Jag var där för att skydda henne hela tiden.
Jag förstår inte riktigt varför hon skulle rida på den visserligen, men om hon nu envisades med att göra det måste jag väl göra min uppgift och se till så att hon inte ramlar med den. Sen berömde mamma mig hela tiden, ibland stannade hon och gav mig en liten ostbit till och med, och lät mig nosa runt och kissa och så. Människor är så konstiga ibland. Men det är väl klart, hon kunde väl inte berömma sig själv så hon ville väl berömma någon iallafall. Jag gjorde ju bara min plikt och förstod inte riktigt alls varför hon berömde mig men inte klagar man väl när man får litet ost ändå!
När vi kom hem hade pappa kommit hem, men han bara gjorde fula miner och sa "usch" till mig. Vadå? Jag som hade ansträngt mig så för att få lukta gott... Jag drack vatten, och sen gick mamma ut med mig igen! Hon tog med sig cykeln också, den kanske behövde rastas litet mer? Men det visade sig att mamma ville vänja cykeln vid att man rider på den. Tydligen känner hon sig tryggare när hon har mig med, för annars hade jag ju fått stanna hemma med pappa. Vi cyklade en bit fram och tillbaka och jag blev faktiskt litet trött (bara litet), men vad gör man inte för att inte få mamma att känna sig bra till mods?
När vi kom hem fick jag bada. Mamma tvättar alltid bort min parfym! Hon är litet elak tycker jag... Fast nu tog mitt schampo slut hihihi! Gissa om jag ska rulla mig imorgon! Då kan hon inte tvätta bort det!! Sen fick jag ett litet tuggben, som jag sen kräktes upp när mamma och pappa satt och åt. Pappa tyckte inte alls om det, mamma sa inte så mycket, hon bara tog resterna av mitt tuggben ifrån mig.
Det var egentligen rätt roligt att få följa med och rasta cykeln. Hoppas jag får göra det fler gånger. Inte minst för att man ju får stanna till ibland och äta ost också!
Puss och kram på er allihopa!
// Dina"
Smart bil
Jag blev litet ledsen idag för mamma betedde sig som om hon skulle gå iväg sådär som hon alltid gör på vardagarna. Jag trodde att hon hade glömt bort att det var lördag idag och skulle gå iväg till jobbet ändå, så jag suckade litet och började fundera på om jag skulle tillbringa dagen i soffan eller i sängen, men just som hon skulle ut tog hon tag i mitt koppel! Så jag skulle få följa med henne ändå.
Jag blev litet förvirrad först för Daisy, min grannhund, kom ut efter oss och jag trodde vi skulle få leka, men när vi kom utanför våran gård såg jag att mormors bil stod där ute och väntade. Då brydde jag mig inte ens om att säga hejdå till Daisy utan skyndade mig fram till mormor. Det är alltid så kul att åka bil, man vet inte riktigt var man hamnar.
Mamma sa att vi skulle åka och handla. Det är inte så jättekul att sitta i bilen och vänta medan de är där ute och får lukta på alla dofter, men ändå bättre än att sitta hemma helt ensam. Men mormors bil ville inte åka och handla, den ville åka hem till mormor och morfar istället. Jag tycker den där bilen gjorde helt rätt i att inte lyda mamma och mormor, för då fick jag sitta och titta på medan morfar jobbade med att renovera trappan där ute medan mamma och mormor åkte iväg och handlade. Mycket roligare än att sitta och vänta i bilen tycker jag.
Människovalparna Ronja och Elias kom också till morfar sen. Elias är så duktig och hjälper morfar bära tunga stora saker, själv satt jag ju fast i koppel så jag kunde inte hjälpa till. Sen kom mamma och mormor tillbaka, och då gick vi till bakgården och hälsade på Toffee. Han börjar nog bli gammal nu, förr har han alltid kommit och jagat mig, (!! Ja, den lilla skrutten förstår åtminstone hur man leker, även om jag inte riktigt förstår hans kroppsspråk) men nu vill han bara sitta inne i sitt lilla bo, han såg faktiskt litet gammal ut också, fast jag vet inte riktigt hur gamla de där små skuttiga hundarna blir. Morfar tror att Toffee har blivit blind också. Här är en jättegammal bild på honom, då han fortfarande var ung och jag inte ens fanns i världen än, kanske inte ens mina biologiska föräldrar fanns än på den tiden, så det måste väl vara från stenåldern tror jag. Ser så ut på bildkvalitén också, de hade nog inte så bra teknik på stenåldern menar jag.
Sen satte mamma fast mig i den långa linan, det är nästan lika kul som när jag får springa lös. Ronja och Elias kastade ringar till mig som jag fångade, men det var litet förvirrande för jag hann knappt fånga en så kom en ny flygandes genom luften. Mamma försökte filma oss men hon tycker inte att filmen blev alls bra.
Sen fick jag leka häst också, och Ronja ryktade mig. Hon säger att hon önskar att jag var en häst istället. Jag förstår inte hur hon kan tycka om hästar mer än hundar, de är ju så stora! Hon skulle vilja ha en häst som hon kunde rida till skolan på, och så skulle hon vilja gå i ridskola, och då skulle hon förstås rida dit på sin häst. För det är ingen som riktigt har tid att köra henne till någon ridskola, så det vore ju jättebra om hon hade en egen häst att rida dit på. Hmm, ja, det är nog bättre med häst ändå, ifall man vill rida alltså. Jag tror inte att jag skulle orka bära människor på min rygg, inte ens om de är små som Ronja och Elias.
Här kommer filmen på oss när vi leker med de där ringarna jag skrev om. Mamma ville inte lägga upp den men jag ville ha med den. Jag menar, bara för att mamma har en dålig kamera betyder det inte att agenter inte kan se en talang, så varje tillfälle som kan föra mig närmare bioduken måste jag ju bara ta. Så jag övertalade mamma att lägga ut filmen ändå.
Hoppas ni alla får en fortsatt rolig helg!
Kram! / Dina "
Vampyrjakt
" Hej! Dina här igen, det var ett tag sen jag skrev här.
Idag tänkte jag berätta om små märkliga saker. Ibland kommer det små saker in här hemma som svävar i luften och piper entonigt. Jag skulle så väldigt gärna vilja nosa på dem, fast mamma säger att det börjar klia om de skulle trycka in sin snabel i min nos.
Vadå snabel? Är det någon slags korsning mellan fågel och elefant, i extrem miniatyr? Nej, nu vet jag vad det är! Det måste vara det de kallar för vampyrer! För de påstår att de dricker blod också.
Ikväll kom en vampyr in här, men när modiga pappa försökte fäktas mot den blev den feg och svävade upp i taket. Jag ville förstås hjälpa till i kriget mot vampyren och skydda mamma och pappa mot den, men jag kan helt enkelt inte nå den hur högt jag än hoppar. Jag tog till och med sats från pappas utsträckta ben men kom ändå inte tillräckligt högt upp.
(Pappa klagade och blev irriterad på mig, jag som bara försökte skydda honom!)
Om jag hade fått litet längre öron kanske jag hade kunnat flyga upp till taket som Dumbo, och då hade jag nosat litet på den och morrat så den förstår att den inte ska ge sig på mina människor. Kanske hade jag fångat den mellan tänderna till och med. Så retligt att den ska vara så högt upp!
Men vet ni vad! Pappa är min stora hjälte, för han smällde minsann till den till slut, så den blev alldeles platt och jag fick nosa på den. Konstigt att de där små menlösa sakerna skapar sån skräck hos människor att de till och med gör skräckfilmer om dem, men tjah, de säger ju att vampyrer är rätt farliga, så jag ska nog bli lika modig som pappa och skydda människorna mot det stora hotet! Kom an bara, om ni vågar! Dina the vampire-killer is prepared for fight!"
Det är så skoj att springa lös!
Idag har mamma tagit med mig på riktigt roliga äventyr! Först gick vi till grusplanen, där fick jag springa lös som vanligt. Sen lekte vi godissök, men jag tyckte inte det var så jätteroligt. Ibland är man faktiskt sugen på litet mer saftiga fibrer, som gräs. Mamma sa att jag såg ut som en ko.
Sen kom det ett jättestort gult monster dit, då kopplade mamma mig. Den började gräva i diket med sin konstiga snabel, vi gick till andra sidan diket och förbi monstret. Sen var vi inne i en liten lövskog. Jag tyckte det var jättespännande, och dessutom släppte mamma mig lös där också! Åh, det fanns så många spår att följa, men så fort mamma visslade kom jag tillbaka till henne. Ibland försvinner hon så plötsligt om jag inte kommer på en gång, och då blir jag orolig. Fast jag har ju lyckats hitta henne varje gång men man vet ju aldrig, en dag kanske hon försvinner för gott, så det är bäst att komma när hon visslar.
I skogen hittade vi en gammal jordkällare. Mamma tyckte det såg så mysigt ut, för där fanns stockar som människor kan sitta på, och en massa metallplattor som luktade stearin och rök. Vi gick runt runt i den lilla skogen. Mamma var så nöjd med mig att hon lovade något ännu roligare om jag skötte mig i koppel.
Så gick vi vidare, och jag trodde att vi skulle gå hem till Ronja och Elias. Men mamma gick ut i gräset bredvid vägen där människor rider på sånadär hundar med två rullande ben. Mamma tittade på mig och sa:
-Ska jag verkligen våga släppa dig lös här?
Jag tittade på henne med min allra rarast blick, och sa att det är väl klart hon kan släppa mig lös! Så där släppte hon lös mig igen! Åh, jag var så lycklig att jag var tvungen att springa flera varv så fort jag kunde. Jag snubblade i en stor vattenpöl också, men jag tror inte mamma såg det för hon skällde inte på mig.
Mamma visade mig en jättestor gräsplätt. Där satt vi och tog det lugnt en stund, sen fick jag göra litet konster och äta godis som mamma hade i fickan.
Just det ja! En gång försvann mamma sådär mystiskt igen. Ena stunden gick hon där långt bakom mig, och så var hon plötsligt borta. Det gäller att vara snabb då. Jag sprang in i skogen och sen hörde jag att mamma visslade så jag kom tillbaka, och hittade henne bakom en buske. Vilken tur! Jag började ju bli riktigt orolig där ett tag. När hon kom fram därifrån gick jag och gömde mig bakom en annan buske. Hihi. Jag satt där och väntade tills mamma vinkade till mig, hon hade nog tjuvkikat och sett var jag gömde mig.
Mamma sa något om någon hund och kopplade mig, och så gick vi hemåt igen. Det luktade jättespännande på marken, jag spårade och mamma bara drog mig vidare. Jag spårade så ordentligt att jag nästan missade att den hunden som jag kände lukten av faktiskt bara gick 10-15 meter framför oss. Efter ett tag märkte jag att det gick en hund bakom oss också. Så jag visste inte riktigt åt vilket håll jag ville gå, gick jag framåt så drog mamma mig bakåt, och om jag gick bakåt så drog hon mig framåt, hon verkade heller inte riktigt veta vilken hund hon ville hälsa på.
När vi började närma oss hemmet igen träffade vi de där jättelånga hundarna, som mamma kallar för "korvarna". Jag fick hälsa på dem och vi skvallrade litet om hundar i grannskapet. När vi kom hem så sov jag en stund, men sen orkade jag inte bara ligga där, så jag ville hitta på bus. Mamma gömde godis i en rulle som jag letade efter jättelänge. Jag blev nästan litet sur på mamma för hon hade gömt den på en så svår plats. Sen busade jag massor med pappa. Nä, nu orkar jag inte sitta här och vara still längre... hmm, jag ska nog döda mammas tofflor!
Bus och kel på er!"
Ena stunden får man inte och sen måste man
"Människor är så konstiga. Jag kommer nog aldrig riktigt lära mig hur de fungerar. Mamma tog med mig på en jätterolig promenad. Hon sa litet saker till mig och så fick jag godis. Hon blev jätteglad när jag struntade i att gå och hälsa på den där hunden som vi såg.
Men när vi var på väg hemåt igen tyckte jag att jag skulle imponera litet på mamma med att visa att jag faktiskt orkar springa hur mycket som helst fortfarande. Hon ska inte tro att hon kan få slut på min energi minsann! Så jag sprang och sprang och sprang och sprang. Det är så härligt när jag inte behöver ha koppel på mig och bara får springa runt, runt.
Men så fort jag var nära en lerpöl sa mamma att jag inte fick gå dit för jag skulle bli så blöt. Men jag blev ändå jätteblöt när jag sprang runt, runt. Det har ju regnat massor så det är väl klart man blir blöt då!
Det konstiga är att alltid när jag är blöt och vi kommer in, så måste jag bada. Först får jag inte bada där ute för mamma vill inte att jag ska bli blöt - och sen badar hon mig så jag blir helt jätteblöt! Jag förstår inte riktigt varför hon får blöta ner mig men jag får inte bada på egen hand. Ute gör det ju inte ens någonting för där skvätter jag ju inte ner hela lyan, som jag gör när mamma badar mig inne... Människor alltså!
Mamma trodde att jag skulle vara trött efter promenaden, leken och badet. Hihihi. Hon kan ju försöka inbilla sig det. Jag försökte busa med pappa. Han leker så sällan med mig nuförtiden, fast mamma har ju blivit jätterolig. Hon sa att hon skulle ta fram något som skulle göra mig trött, och jag fick den där saken som jag fick i födelsedagspresent av Ronja och Elias. Man får en massa godis om man drar i snöret. Fast det är litet svårt om inte mamma hjälper litegrann.
*gäsp*
Nä, nu ska jag nog ta och sova en stund. Mamma kanske har rätt, jag blev visst litet slö efter en lång kamp med mojängen för att få litet godis... Vi hörs en annan gång!"
En lång aktiv dag
Sen gick vi ut på promenad och vi träffade människovalparna Ronja och Elias, och så deras mamma också. De följde med hem och jag fick två paket! Jag fick öppna det ena paketet helt själv, och jag gjorde inte ens sönder pappret! (bara en liten bit) I den första var det en konstig mojäng som jag inte alls förstod mig på, men den luktade jättegott.
Mamma var snäll och visade mig hur jag skulle få ut godiset ur den, sen hjälpte Ronja mig med resten, fast det mesta kunde jag faktiskt få ut själv, bara hon höll i den. Busenkelt, man skulle bara dra litet i ett snöre, sen sticka in tungan i hålet så kom godiset i munnen! Mamma kallar den för 'tug-a-jug'. Den är jätterolig!
Gästerna bjöds på en tårta som såg litet knasig ut, men chokladhundarna var iallafall populära, mamma tycker att de ser ut som jag i profil, själv tycker jag de har en alldeles för tjock svans för att ens likna mig, och fel färg också, men människor är kanske färgblinda?
Sen busade jag massor med Ronja och Elias, men mamma tyckte att jag behövde lugna ner mig litet. Jag blev ju så trött av allt som hände men det var ju så skoj så jag ville inte vila, så vi hade en liten gosestund på golvet istället, mamma och jag. Det var jätteskönt.
När gästerna hade lämnat oss så lät mamma mig vila en stund, sen tog hon ut mig på promenad. Då kom mormor med bilen. Åh, jag som älskar att åka bil! Det här är världens bästa födelsedag i förskott. Hon körde oss hem till hennes och morfars lya, jag och mamma lekte den där visselleken som betyder att jag ska komma till henne. Och så hittade jag en hög med döda sniglar som jag rullade i. Vi hälsade också på Toffee, den där pyttelilla konstiga hunden med långa öron och en tofs till svans, och som skuttar hellre än går som vi andra hundar gör... fast han ville inte leka med mig den här gången, annars brukar han komma fram och skutta litet i sin gård och jaga mig." (Toffee är en ganska ovanlig och orädd kanin, han är inte rädd för varken katter eller hundar, utan jagar dem istället...)
"Jag fick korv av morfar och mormor och jag lekte med bollen och mamma tvångsbadade mig med den där jättelånga gula ormen som sprutar vatten, jag tycker inte om den! Det hände massor med saker där, mysigast var när mamma låg i hammocken och jag fick sitta där bredvid, för hon klappade mig hela tiden och jag älskar kel.
Jag började bli trött och ville hem, och då körde mormor hem oss. Men vi gick inte hem. Vi gick ut på grusplanen och mamma släppte mig lös så jag fick springa litet till, fast vi gick inte så långt, och tur var väl det för nu är jag så trött att jag bara vill ta det lugnt och ligga på golvet och titta upp på himlen som är gul i solnedgången tills jag somnar. Vilken dag!"
Litet bus och kalasplanering
När vi närmade oss Ronjas och Elias hus började mamma smyga och bete sig konstigt. Jag ville ju springa och hälsa på dem allihop, men hon bara smög fram till en konstig låda vid vägkanten, öppnade den på toppen och slängde ner något. Sen stängde hon luckan jättetyst och så smög vi därifrån igen. Jag blev litet besviken, jag tror mamma börjar bli litet snurrig och knasig i huvudet, bäst jag håller koll på henne litet bättre hädanefter...."
Idag ska det bakas och städas, blåsas ballonger och göra det riktigt fint inför morgondagen, jag lär väl få ta en eller två svängar med dammsugaren imorgon också för Dina fäller så mycket nu, men vi hinner nog med litet bus och lek i solen idag också. Jag har bjudit hit Ronja och Elias, och så deras mamma (min syster) förstås, och så ska jag se om jag inte kan göra en egen liten tårtbit till födelsedagsbarnet också hihi.
Här är två bilder på Dina för två år sen, första leken dokumenterad. Hon busade för fullt utan minsta besvär över att ha bytt matte, bilderna är tagna hos min mamma och pappa. Hon busade så att hon till slut blev så trött att hon bara "däckade" mitt i leken.
Mamma tvättar bort min parfym
Jag tänkte berätta om dagens händelser nu för mamma är litet trött och tråkig och jag har inget att göra.
Det regnar idag och jag trodde att jag bara skulle få korta kisse-promenader idag, så jag lunkade lite efter mamma när vi gick ut förut, det brukar jag göra för att promenaden ska ta litet längre tid, man är väl inte dum heller. Men mamma svängde inte av på den korta vägen! Hon gick ut på grusfältet och då blev jag glad!
Dessutom släppte hon mig lös idag igen! Trots att det fanns massa lera, och hon skällde inte ens på mig när jag skvätte ner mig. Jag hittade min pinne - det är tur att inte så många andra hundar går där för då hittar jag den alltid precis där jag lämnade den. Jag försökte leka med mamma men hon vågade inte hoppa ut i leran. Hon verkar vara litet rädd för vatten. Fånigt, det är ju inte ens så djupt så hon behöver inte vara rädd för att drunkna. Jag tyckte det var litet tråkigt att hon inte ville jaga pinnen, det vill hon aldrig. Hon börjar bara kasta boll istället. Men idag hade hon inte med sig bollen.
Värst av allt var att hon tog pinnen och sa att jag inte fick ta den. Det är ju min pinne. Sen viftade hon med den framför mig men blev arg på mig när jag försökte leka med henne. Ibland är hon så konstig. Jag tröttnade till slut och bara tittade på henne. Då kastade hon iväg pinnen och lät mig jaga den!
Jag vädrade en hund på andra sidan skogen, men det gjorde inte mamma. Men hon är ganska smart ändå, hon såg på mig att jag hittat något intressant. Hon visslade till mig, det betyder att jag måste komma till henne men jag kan ju inte alltid komma så fort hon visslar, det finns viktigare saker. Men det är så himla roligt när hon blir helt glad och överlycklig när jag springer mot henne så oftast gör jag det ändå. Jag hoppas alltid att jag ska få godis då, för ibland kan jag få det när hon visslar och jag kommer till henne, man vet aldrig när hon är på det humöret så det är bäst att prova lyckan.
Sen sprang jag tillbaka till spåret. Jag lurade mamma så hon trodde att jag följde efter henne men när hon hade kommit iväg en bit smet jag iväg ut i skogen. Tyvärr upptäckte hon det ganska snart och ropade och visslade, men jag ville faktiskt hälsa på den där hunden. Den bara satt där med sin matte och tittade på mig, den var kopplad, stackarn. Men eftersom den var så långt bort vågade jag inte springa till den, för mamma hade börjat gå åt andra hållet och höll på att försvinna.
Som tur är hittade jag ändå den andra hundens bajs och det luktade så gott så jag rullade mig i det innan jag rusade efter mamma innan hon försvann helt. Mamma var inte glad på mig, hon tyckte inte att det luktade gott, människor är konstiga, men hon har kort minne. Snart fick jag leka igen men det var bäst att komma till henne när hon visslade ändå så hon skulle fortsätta vara glad.
Sen fick jag duscha. Jag tycker inte riktigt om det men jag antar att det är lättast att stå där tills hon är färdig, då är det snabbare överstökat. Så nu luktar jag illa igen, hoppas mamma låter mig springa fritt snart igen så jag kan rulla mig i någon härlig doft igen!
Här är en bild på mig när jag var liten, då hade jag ganska nyligen flyttat till mamma och vi var ute på bryggan i stan. Jag skulle vilja gå dit snart igen men antingen är det för varmt för att jag ska orka gå hela vägen eller så regnar det och det tycker inte mamma om.
