Polarhundar
Inatt har jag skrapat litet på ytan på de för mig ganska okända polarhundraserna.
Jag har alltid tyckt att huskys är fantastiskt vackra. De känns inte så manipulerade utan är mer varglika. Det var min uppfattning tidigare ikväll. Och när jag väl hade sökt efter information om huskyn insåg jag hur många andra liknande raser det var, så jag började titta runt på dem allihop för att se vad den egentliga skillnaden var mellan alla dessa. Jag har främst läst om Siberian Husky och Alaskan Malamute, men jag har också jämfört dem med Grönlandshunden. Jag uteslöt medvetet Samojeden som också räknas in bland polarhundarna, för att jag känner till lite mer om den redan jämfört med de andra, tror jag hehe.
Det de har gemensamt är att de ju är avlade för att klara av kallt och hårt klimat. De ska tåla mycket både psyksikt och fysiskt. Och så är de alla slädhundar/draghundar. De kräver alla mycket motion. Raserna är ofta sociala inom flocken, barnvänliga och snälla mot människor. Men de kan ha lite svårt för hundar utanför flocken, särskilt om de är av samma kön. Dessutom är de självständiga trots sin dragning till flockgemenskap och sticker gärna iväg på jakt om den får chansen. Det är inte ovanligt att den jagar (och dödar) mindre djur, eller ger sig på till och med större djur som får. Så det är inte en hund som man kan ha lös på skogspromenaderna.
Huskyn ska arbeta snabbt och energiskt samtidigt som den har ett lågt behov av energiintag, medan malamuten är mer lämpad för kraftigare och tyngre dragarbete. Därför lämpar sig huskyn bättre till snabba dragtävlingar medan malamuten används vid svårare terräng och klimat med mindre betoning på snabbhet. Grönlandshunden är där ett mellanting. Den verkar inte vara riktigt lika snabb och lämpad för snabbt dragande som huskyn men kanske klarar den det bättre än malamuten.
Det som också är gemensamt för dessa hundraser är deras "prat" - åtminstone har jag läst om att både huskyn och malamuten har en stor repertoar av läten - och det är väl inte helt otänkbart att även grönlandshunden är likadan. De skäller sällan, men de gnyr, ylar och pratar mycket. Jag skulle gissa på att de är typiska "sång-hundar" som sätter sig bredvid pianot och sjunger till varje ton man spelar hehe.
För att stilla min nyfikenhet kollade jag på flera videoklipp på hur de här hundarna låter. Det fanns en hel del roligt. Men den enda som väckte Dinas intresse var den här nedan, så jag antar att den är bäst på hundiska. Dina låg nämligen och sov genom alla videoklippen fram till att jag började spela upp denna, då började hon nosa runt i hela lägenheten och försökte hitta den stackars lilla vovven som ville ha ett kex. Eller kanske ville hon hitta det där kexet själv och äta upp innan huskyn fick tag på det?
Jag har alltid tyckt att huskys är fantastiskt vackra. De känns inte så manipulerade utan är mer varglika. Det var min uppfattning tidigare ikväll. Och när jag väl hade sökt efter information om huskyn insåg jag hur många andra liknande raser det var, så jag började titta runt på dem allihop för att se vad den egentliga skillnaden var mellan alla dessa. Jag har främst läst om Siberian Husky och Alaskan Malamute, men jag har också jämfört dem med Grönlandshunden. Jag uteslöt medvetet Samojeden som också räknas in bland polarhundarna, för att jag känner till lite mer om den redan jämfört med de andra, tror jag hehe.
Det de har gemensamt är att de ju är avlade för att klara av kallt och hårt klimat. De ska tåla mycket både psyksikt och fysiskt. Och så är de alla slädhundar/draghundar. De kräver alla mycket motion. Raserna är ofta sociala inom flocken, barnvänliga och snälla mot människor. Men de kan ha lite svårt för hundar utanför flocken, särskilt om de är av samma kön. Dessutom är de självständiga trots sin dragning till flockgemenskap och sticker gärna iväg på jakt om den får chansen. Det är inte ovanligt att den jagar (och dödar) mindre djur, eller ger sig på till och med större djur som får. Så det är inte en hund som man kan ha lös på skogspromenaderna.
Huskyn ska arbeta snabbt och energiskt samtidigt som den har ett lågt behov av energiintag, medan malamuten är mer lämpad för kraftigare och tyngre dragarbete. Därför lämpar sig huskyn bättre till snabba dragtävlingar medan malamuten används vid svårare terräng och klimat med mindre betoning på snabbhet. Grönlandshunden är där ett mellanting. Den verkar inte vara riktigt lika snabb och lämpad för snabbt dragande som huskyn men kanske klarar den det bättre än malamuten.
Det som också är gemensamt för dessa hundraser är deras "prat" - åtminstone har jag läst om att både huskyn och malamuten har en stor repertoar av läten - och det är väl inte helt otänkbart att även grönlandshunden är likadan. De skäller sällan, men de gnyr, ylar och pratar mycket. Jag skulle gissa på att de är typiska "sång-hundar" som sätter sig bredvid pianot och sjunger till varje ton man spelar hehe.
För att stilla min nyfikenhet kollade jag på flera videoklipp på hur de här hundarna låter. Det fanns en hel del roligt. Men den enda som väckte Dinas intresse var den här nedan, så jag antar att den är bäst på hundiska. Dina låg nämligen och sov genom alla videoklippen fram till att jag började spela upp denna, då började hon nosa runt i hela lägenheten och försökte hitta den stackars lilla vovven som ville ha ett kex. Eller kanske ville hon hitta det där kexet själv och äta upp innan huskyn fick tag på det?
Mer om polarhundar
Är du intresserad av att läsa vidare om någon av polarhundarna, eller kanske allihop, kan jag dela med mig av några av de sidor jag inatt har besökt.
Svenska Polarhundklubben SPHK
Wikipedia, Slädhund (se även länkarna längst ned på sidan)
Sedan läste jag på några engelska hemsidor också, både privata och av organisationer. Men de säger ungefär samma saker som de jag redan länkat till här och är du intresserad så är jag övertygad om att du kan hitta mer på egen hand (och kanske mer kvalitativ information än jag själv fick fram.)
Hatten av för räddningstjänsten
Amiga sprang igår ifrån sin matte, satte av efter en fågel och hamnade på en svåråtkomlig klippavsats. Jag undrar hur hon egentligen hamnade där, hon måste nästan ha ramlat ner dit. Vilken tur att hon hamnade på avsatsen och inte föll hela vägen ner!
Matte kontaktade räddningstjänsten som enligt vad jag förstått ganska omgående satt igång en sökning. Lite förvånande faktiskt att de agerade så snabbt för en hunds skull. Tyvärr lyckades de inte rädda Amiga på söndagen så hon fick tillbringa hela natten på klippavsatsen. Det var för halt och räddningstjänsten kunde inte göra något i mörkret. (Jag undrar om de verkligen hade låtit en människa vänta där över en hel natt bara för att det blivit mörkt)
Men det är ändå gott att räddningstjänsten satte in styrkor på söndagen igen och lyckades den här gången komma åt hunden och rädda henne.
Fy så hemskt det vore om något sånt skulle hända Dina!
Läs artikeln här, där finns även ett tv-inslag från räddningen. (Finns säkert på fler ställen men jag läste artikeln i GT)
Matte kontaktade räddningstjänsten som enligt vad jag förstått ganska omgående satt igång en sökning. Lite förvånande faktiskt att de agerade så snabbt för en hunds skull. Tyvärr lyckades de inte rädda Amiga på söndagen så hon fick tillbringa hela natten på klippavsatsen. Det var för halt och räddningstjänsten kunde inte göra något i mörkret. (Jag undrar om de verkligen hade låtit en människa vänta där över en hel natt bara för att det blivit mörkt)
Men det är ändå gott att räddningstjänsten satte in styrkor på söndagen igen och lyckades den här gången komma åt hunden och rädda henne.
Fy så hemskt det vore om något sånt skulle hända Dina!
Läs artikeln här, där finns även ett tv-inslag från räddningen. (Finns säkert på fler ställen men jag läste artikeln i GT)
Men hur ser det ut?
Efter att jag publicerade förra inlägget såg jag att det är något som inte är helt rätt med den här bloggen. Hur ser den ut i era datorer? Är det bara min dator som bråkar eller är ser sidhuvudet konstigt ut hos er också? Kanske är det bara Firefox som inte vill visa den som den ska se ut?
Tacksam för svar.
Tacksam för svar.
Väderförtrollningen
Jag skulle ha lagt gårdagens inlägg i min egna blogg här också, men det blir så krångligt att ladda upp alla bilder. Ja, du läste rätt. Bilder. En hel serie av bilder på mig och Dina och vårt äventyr igår. Så skynda skynda!
Här hittar du dit!
Hatad?
Oj! Snacka om förvåning när jag såg att det har kommit in en hel klunga av nya läsare hit!
Någon har tipsat Dinas blogg för någon slags blogghatare! Haha, jag tyckte det var lite roligt, men jag hoppas att det är jag som är hatad och inte Dina. Vore ju faktiskt ganska kul om de väljer att hata den här bloggen, det skulle bli ganska intressant må jag säga.
Någon har tipsat Dinas blogg för någon slags blogghatare! Haha, jag tyckte det var lite roligt, men jag hoppas att det är jag som är hatad och inte Dina. Vore ju faktiskt ganska kul om de väljer att hata den här bloggen, det skulle bli ganska intressant må jag säga.
Räven raskar över isen...
För ungefär ett halvår sedan började jag och Dina träffa på en räv. Den springer omkring här bland betongen, i stadsdelen där bilar eldas upp stup i kvarten och gängen hänger som om detta var självaste New York. Mitt i detta, springer den där räven.
Vad jag för ett halvår sen trodde var en engångsföreteelse verkar snarare ha blivit helt vardagligt. Det är alltså en räv eller kanske flera, som springer omkring här.
Det första man som hundägare tänker, är: RÄVSKABB! Det vill vi helst undvika att få.
Men det finns också ett annat problem med det här. Dina reagerar nämligen på ett mycket ovanligt sätt på de här rävarna. Ovanligt för att vara Dina, helt säkert alldeles vanligt för att vara hund. Är vi ute och ser räven kila förbi synfältet någonstans blir hon fast besluten om att få jaga räven. Hon kan få otroliga ryck efter andra djur också, men räven är rent ut sagt livsfarlig för den som håller Dina i kopplet när den är i närheten. Med det menar jag förstås inte att Dina blir aggressiv utan det kan hända att hon drar omkull en för att hon vill jaga räven.
Är vi däremot inne, och räven nosar på cyklarna och leker utanför fönstret, då förvandlas den annars alltid lugna och sansade "inomhus-Dina" till ett monster. Det händer ytterst sällan att hon gör väsen av sig mot djur hon ser ute, hon följer dem intresserat med blicken, hon kan börja gny eller i vissa fall till och med morra lite tyst, men hon skäller aldrig på någonting som är där ute.
Förutom räven... Det låter som att jag har en mördarhund härinne, och nu är jag nästan nervös för att öppna balkongdörren om kvällarna när jag ska röka, för om den där räven stryker omkring här ute så kommer Dina sätta igång igen och så småningom kommer nog grannarna att börja vrida på mungiporna - och inte av glädje.
Jag funderar över varför Dina reagerar så enormt på just räven. Hon har sett rådjur, harar, igelkottar, katter, hundar, hästar, kossor, möss, kaniner, fåglar, råttor, .. ja, massor av djur, men det är just räven som gör henne helt tokig. Är det kanske för att det är en slags hot? Räven är ju ett rovdjur, men det är ju hunden och katten också. Att hon inte är aggressiv mot andra hundar beror förstås på att de är av samma art. Men Dina ser katter som roliga lekkamrater (även om inte katterna gör det...) så vad är det som gör just räven så speciell? Är det för att katten är så liten, eller kanske bara för att den är så vanlig, som de går bra? Eller är det just storleken på räven som gör den till ett hot? Jag vet inte vad det är men ni kanske vet bättre?
Jag måste ju också säga att jag är så glad för alla er goda läsare där ute! Tack för att ni inte har gett upp den här bloggen, för den kommer tillbaka ska ni se! Ni förtjänar alla en riktigt god jul, inte bara för att ni läser den här bloggen, utan för att ni har så goda hjärtan, ni tänker på andra och finns där för varandra, jag har sett hur ni kommunicerar med varandra via era bloggar eller genom kommentarer, så det är inte bara ur egoistisk synpunkt jag säger det, jag menar det verkligen:
Många av er har otroligt fina hjärtan, därför önskar jag er en lugn, skön och trevlig jul!
Behöver man tillägga att ni ska se upp med att ha chokladaskarna och nötterna inom räckhåll för era hundar? Jag tror faktiskt inte det, men jag lägger till det ändå. Inte bara för att ni då blir utan godsaker, utan självklart för att det faktiskt är farligt för hundarna att få i sig såna mängder choklad det ibland blir kring jul. Låt oss hoppas på en jul utan chokladsjuka hundar...
Vad jag för ett halvår sen trodde var en engångsföreteelse verkar snarare ha blivit helt vardagligt. Det är alltså en räv eller kanske flera, som springer omkring här.
Det första man som hundägare tänker, är: RÄVSKABB! Det vill vi helst undvika att få.
Men det finns också ett annat problem med det här. Dina reagerar nämligen på ett mycket ovanligt sätt på de här rävarna. Ovanligt för att vara Dina, helt säkert alldeles vanligt för att vara hund. Är vi ute och ser räven kila förbi synfältet någonstans blir hon fast besluten om att få jaga räven. Hon kan få otroliga ryck efter andra djur också, men räven är rent ut sagt livsfarlig för den som håller Dina i kopplet när den är i närheten. Med det menar jag förstås inte att Dina blir aggressiv utan det kan hända att hon drar omkull en för att hon vill jaga räven.
Är vi däremot inne, och räven nosar på cyklarna och leker utanför fönstret, då förvandlas den annars alltid lugna och sansade "inomhus-Dina" till ett monster. Det händer ytterst sällan att hon gör väsen av sig mot djur hon ser ute, hon följer dem intresserat med blicken, hon kan börja gny eller i vissa fall till och med morra lite tyst, men hon skäller aldrig på någonting som är där ute.
Förutom räven... Det låter som att jag har en mördarhund härinne, och nu är jag nästan nervös för att öppna balkongdörren om kvällarna när jag ska röka, för om den där räven stryker omkring här ute så kommer Dina sätta igång igen och så småningom kommer nog grannarna att börja vrida på mungiporna - och inte av glädje.
Jag funderar över varför Dina reagerar så enormt på just räven. Hon har sett rådjur, harar, igelkottar, katter, hundar, hästar, kossor, möss, kaniner, fåglar, råttor, .. ja, massor av djur, men det är just räven som gör henne helt tokig. Är det kanske för att det är en slags hot? Räven är ju ett rovdjur, men det är ju hunden och katten också. Att hon inte är aggressiv mot andra hundar beror förstås på att de är av samma art. Men Dina ser katter som roliga lekkamrater (även om inte katterna gör det...) så vad är det som gör just räven så speciell? Är det för att katten är så liten, eller kanske bara för att den är så vanlig, som de går bra? Eller är det just storleken på räven som gör den till ett hot? Jag vet inte vad det är men ni kanske vet bättre?
Jag måste ju också säga att jag är så glad för alla er goda läsare där ute! Tack för att ni inte har gett upp den här bloggen, för den kommer tillbaka ska ni se! Ni förtjänar alla en riktigt god jul, inte bara för att ni läser den här bloggen, utan för att ni har så goda hjärtan, ni tänker på andra och finns där för varandra, jag har sett hur ni kommunicerar med varandra via era bloggar eller genom kommentarer, så det är inte bara ur egoistisk synpunkt jag säger det, jag menar det verkligen:
Många av er har otroligt fina hjärtan, därför önskar jag er en lugn, skön och trevlig jul!
Behöver man tillägga att ni ska se upp med att ha chokladaskarna och nötterna inom räckhåll för era hundar? Jag tror faktiskt inte det, men jag lägger till det ändå. Inte bara för att ni då blir utan godsaker, utan självklart för att det faktiskt är farligt för hundarna att få i sig såna mängder choklad det ibland blir kring jul. Låt oss hoppas på en jul utan chokladsjuka hundar...
Inspirationslöst
Varje dag ser jag hur många som tittar in här på min lilla simpla blogg och blir förvånad, särskilt nu när det aldrig händer någonting här.
Varför är det så tyst om oss numera? Kan jag nästan höra er undra. Så jag får väl försöka besvara den frågan.
Jag har plötsligt tappat inspirationen. Vart tog den vägen. Jag sitter och funderar men kommer inte på någonting alls vettigt att skriva. Hur kunde jag slänga ur mig så många inlägg som ni tydligen tyckt varit intressanta, och sedan denna ... tomhet på inspiration? Jag antar att det bara är till att börja skriva igen, inspirationen kommer ju inte om man inte lockar fram den, eller hur?
Jag hoppas att ni alla har det bra där ute, och jag är verkligen glad över att se mina läsarsiffror, och ta emot kommentarer om att vi är saknade. Så för er skull får jag nog ta mig i kragen ordentligt nu, och börja skriva oftare igen :-)
Kram // Nanna
Hjärtats bloggar
Jag har fått utmärkelsen
av både dvärghundspossen (metrobloggen.se/hundarsomharroligt) och Lotta S (metrobloggen.se/golden)
av både dvärghundspossen (metrobloggen.se/hundarsomharroligt) och Lotta S (metrobloggen.se/golden)
Man ger den här utmärkelsen till 7 bloggar, och publicerar vem man själv har fått utmärkelsen av. Ett trevligt kedjebrev kan man väl säga att det egentligen är, ett bra sätt att länka till varandra, och jätteroligt att få en sådan utmärkelse förstås. Så jag får väl föra det vidare.
- Hundar som har roligt Ofta humoristisk med illustrativa serier
- Nemo - den spanska gatuhunden Mysig och inspirerande, det är tack vare Nemo som Dina fick sig en egen blogg :-)
- Golden Life mysig hundblogg med litet annat än enbart hundar
- Siri En liten flickas kommentarer om livet och annat roligt och sött. Hade hamnat högre upp i listan om den var litet oftare uppdaterad. Me like!
- Barons och Falstaffs blogg En blogg utan speciellt utmärkande egenskaper, förutom att det är en hundblogg, men som jag tycker är otroligt mysig och på något sätt harmonisk att läsa.
- 5 barn under 6 år Det händer alltid något roligt med så många små barn i hemmet
- Theresia L. Marissa Egentligen en hemsida med inbyggd blogg. Även denna hade klättrat uppåt i listan, om hon hade varit i en blogg-period nu. Hon bloggar nämligen litet periodvis i olika teman.
Phu! Det var faktiskt svårare att lista upp favoriter än jag hade trott. Det blev ju en del som inte fick plats. Jag måste nog publicera det här nu, annars kan jag sitta här hela dagen och redigera listan hehe.
Ofrivilligt bloggavbrott (eventuellt)
Jag vill bara uppmärksamma att det kan bli ett avbrott i mitt bloggande. Jag vill meddela om detta för er alla, framför allt för mina kära stammisar.
Avbrottet beror på att blogg.se håller på att byta server, och så vitt jag vet har inte min blogg flyttats ännu. Så om de inte har hunnit flytta min blogg fram till torsdag natt, då deras gamla server stängs ner, kommer jag nog inte att ha tillgång till bloggverktyget förrän den är flyttad. Förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid innan jag är tillbaka igen. (Jag hinner nog få abstinens oavsett hur kort tid det skulle ta hehe)
Dina tar en eventuell semester från bloggandet
Tills dess vill jag bara önska er trevliga höstdagar. Jag kommer förstås hålla koll på era bloggar som jag brukar gästa även om jag själv inte kan blogga. Se till att göra roliga saker med era vovvar och ha det så bra tills jag är tillbaka igen! Och tack för att ni läser min blogg, det värmer mer än ni anar! KRAM!
Golden Life
Det här är en hundblogg, men ändå ingen vanlig hundblogg. Ibland är det hundarna som får skriva av sig litet, ibland är det matte Lotta som skriver, och hon kan då skriva om mycket mer än bara om sina hundar. Hon verkar oftast skriva på morgnarna, jag tänker mig henne sittandes vid frukostbordet med en kaffekopp och en morgontidning vid sin sida, eftersom det ganska ofta händer att inlägget målas av någon nyhetsrubrik för dagen. En blogg för den som tycker om hundbloggar och samtidigt vill ha ut mer än bara hundsnack ur bloggen.
Creative Dogs
Idag och imorgon är jag ju inte hemma så mycket, men jag tänker inte lämna er i sticket, utan vill tipsa er om vad ni kan sysselsätta er med när inte jag sitter vid datorn och bloggar (hehe). Igår hamnade jag på creativedogs.se, en spännande hemsida som kan få en hundägare att antingen bli väldigt inspirerad eller också känna sig som en dålig hundägare, avgör själv ;-)
Elin är en ung agility-tränare, men det jag tycker är mer intressant att se är hennes klickertränings-filmer¨, och hennes hund Älva som är oerhört arbetsvillig och verkar ha stor koll på sig själv. Det som är roligast att titta på hos creativedogs.se är filmerna, tycker jag, och då kan man gå in på youtube och söka efter creativedogs. Det finns mycket agility, men det finns många andra intressanta filmer där också, jag hade litet svårt för att plocka ut en favorit att lägga ut här.
Ett tips är att om du söker bland creativedogs filmer, gå då till de äldsta filmerna och kika dig framåt, för där finns så otroligt intressanta filmer om hur snabbt hunden förstår vad hon ska göra med klickerträning. Jag undrar hur lång tid hon skulle behöva med Dina för att få henne någorlunda lydig. För nu känns det som att hon inte lyder det minsta, när jag jämför med Älva. Antagligen skulle hon lyckas ganska snabbt. Tänk om jag också kunde vara sådär duktig med hundar!
Här är en liten film där Elin och Älva värmer upp inför agility-träning. Jag vill ändå rekommendera alla "stimuluskontrol"-filmer i början på deras filmsamlingar, samt "Träning för regniga dagar".
Elin är en ung agility-tränare, men det jag tycker är mer intressant att se är hennes klickertränings-filmer¨, och hennes hund Älva som är oerhört arbetsvillig och verkar ha stor koll på sig själv. Det som är roligast att titta på hos creativedogs.se är filmerna, tycker jag, och då kan man gå in på youtube och söka efter creativedogs. Det finns mycket agility, men det finns många andra intressanta filmer där också, jag hade litet svårt för att plocka ut en favorit att lägga ut här.
Ett tips är att om du söker bland creativedogs filmer, gå då till de äldsta filmerna och kika dig framåt, för där finns så otroligt intressanta filmer om hur snabbt hunden förstår vad hon ska göra med klickerträning. Jag undrar hur lång tid hon skulle behöva med Dina för att få henne någorlunda lydig. För nu känns det som att hon inte lyder det minsta, när jag jämför med Älva. Antagligen skulle hon lyckas ganska snabbt. Tänk om jag också kunde vara sådär duktig med hundar!
Här är en liten film där Elin och Älva värmer upp inför agility-träning. Jag vill ändå rekommendera alla "stimuluskontrol"-filmer i början på deras filmsamlingar, samt "Träning för regniga dagar".
Ut och träna med hundarna i helgen!
Makeover
Som ni ser händer det en hel del just nu. Jag sitter och försöker pilla fram en ny look. Jag ber om ursäkt om ni blir förvirrade över alla förändringar och vissa färger som skär sig, men ibland tar det sin stund att jobba sig fram - och man behöver ju pauser också. Under pauserna blir jag så illa tvungen att spara arbetet så jag inte behöver oroa mig för att allting bara plötsligt försvinner.
Hav tålamod, snart är makeovern förhoppningsvis färdig! Tills dess ber jag som sagt om ursäkt för hur det ser ut på sidan just nu.
Mvh
Nanna
Hav tålamod, snart är makeovern förhoppningsvis färdig! Tills dess ber jag som sagt om ursäkt för hur det ser ut på sidan just nu.
Mvh
Nanna
Nemo, den spanska gatuhunden
Jag tänkte tipsa litet om Nemos blogg. Han är en adopterad spansk gatuhund och har en matte som verkar vara väldigt duktig på att träna honom. Jag blir motiverad och inspirerad av att läsa bloggen.
Vill du också läsa om honom kan du gå in på metrobloggen.se/viharhittatnemo
Vill du också läsa om honom kan du gå in på metrobloggen.se/viharhittatnemo
