Harjakt
"Hej allihopa!
Jag måste börja med att skvallra om att mamma har varit ganska elak mot mig. Hon har inte alls brytt sig om mig under en lång lång lång tid. Jag trodde hon hade glömt bort mig helt. Men nu verkar hon piggare och gladare igen, så det ska nog bli bra.
Igår fick vi besök av en av mammas väninnor, hon hade med sig små bakelser men jag fick inte smaka på dem! Orättvist. Och idag kom en annan väninna till mamma, med en helt chokladtårta! Och inte heller den här gången fick jag smaka. Först tände de eld på tårtan, och sen släckte de den igen genom att blåsa! Ibland gör människor så konstiga saker. Varför tända eld på den om man sen inte vill att det ska brinna?
Dessutom sa mamma att det kommer ännu mer besök imorgon. Jag vet inte vad det är som händer riktigt!
Men en rolig sak som jag kan berätta är att mamma och hennes väninna följde med mig på en promenad. Sedan gick vi till grusplanen där jag brukar få springa lös. Jag sprang runt och plötsligt hittade jag en kompis! Fast han ville inte hälsa på mig. Han var av samma sort som Toffee, men Toffee brukar ju vilja hälsa på mig, så jag tänkte att jag skulle visa att jag inte alls är farlig, så jag sprang efter honom. Men han sprang verkligen fort! Och vips! Var han borta. Jag hann inte se vart han tog vägen.
Då insåg jag att mamma och hennes väninna var borta. Jag hade sprungit ifrån dem i min iver att få visa att jag faktiskt är snäll och bara ville hälsa och få en ny kompis. Men så hörde jag att de ropade på mig och då såg jag dem långt bort. Jag blev nästan litet andfådd av att springa tillbaka till dem.
Sen tyckte mamma att jag hade sprungit tillräckligt, och att hon nog skulle vara mer försiktig hädanefter. Vad hon menar med det där sista vet jag inte riktigt... Men det har hur som helst varit en ganska rolig dag, men det har hänt så mycket konstigt att jag blir litet trött... Så nu ska gå och lägga mig och drömma om den där filuren jag jagade förut.
Kram! // Dina"
Människo-schampoo till hundar
En del av er hundägare svarade men utan att helt veta svaret, men min kära syster, som inte ens har någon hund själv, har rotat fram ett svar på frågan. Så en liten stjärna tycker jag att hon förtjänar. Tyvärr kan jag inte rita någon här, men jag hoppas det går bra med den här: *
Längst ner på den här sidan hos hundhem.eu står det att hundens hud kan irriteras av schampoo som inte är speciellt anpassat för hundar.
Detta får mig att fundera. Jag har nämligen själv börjat tänka på vad jag använder för hygienprodukter, framför allt schampoo. Det finns så många konstiga ämnen i de flesta av våra hygienprodukter som faktiskt går helt emot vad som borde vara naturligt och bra för oss. Detta är helt utanför ämnet, men på lockig.se finns information om vad som finns i våra schampoon och vad de gör mot våra hår och vår hud.
Kanske är det alltså så, att det är just dessa ämnen som kan vara skadliga för hunden. Är det då inte förunderligt att vi själva utsätter oss för en massa skräp, och är mer måna om våra husdjur än vår egen hälsa? Dina verkar inte ha fått några som helst problem av det snälla schampoot jag använt på henne, och jag kommer antagligen att köra på det - visar det sig bli problem för henne kommer jag självklart att rapportera om det här, och självklart återgå till hundschampoo om det visar sig behövas.
Hinderbanelöpning
Idag överraskade jag Dina med att slinka in i en liten skog här i närheten som vi sällan går in i. Där släppte jag henne lös för att hon skulle få springa av sig all sin överskottsenergi hon byggt upp under min dvala.
Det var riktigt härligt att se hur hon sprang runt så fort hon bara förmådde, undvek alla hinder så galant trots den höga farten och okända skogen. Den är nämligen ganska snårig och tätbevuxen så jag hade hjärtat i halsgropen ett antal gånger då det såg ut som att hon skulle rusa huvudstupa rätt in i ett träd!
Hon lyssnade inte så jättebra på mig, helt upptagen av att bröta runt, men efter ett tag gick det ändå att koppla henne igen, och det var en lycklig Dina (och matte) som kom innanför dörren igen.
Hundschampoo
Mycket riktigt, en dag under den här perioden då jag varit litet inaktiv här, stack Dina iväg när jag hade henne lös. Jag visste visserligen hela tiden var hon var och det var ingen fara, men hon vägrade komma när jag försökte locka henne till mig. Då hade hon givetvis hittat ett kadaver att rulla sig i riktigt ordentligt. Hela hon stank så jag fick kväljningar!
Så det var ju bara att ta fram mitt eget schampoo och bada henne. Nu har hon finare päls än någonsin! Så jag undrar, varför ska man egentligen köpa de där dyra hundschampoo-flaskorna, som knappt räcker till någonting, när man uppenbarligen lika gärna kan använda schampoo som är menat för människor? Luktar godare gör det också hehe.
Att gå på marknad med hund
Pappa hade skaffat sig en beagle, som hette Buster. Han hade det inte särskilt bra hos oss och ibland förbarmade jag mig över honom även om jag inte ville fästa mig alltför hårt vid honom, för jag visste redan från start att han inte skulle bli långvarig hos oss.
En gång tog jag med honom ut på marknaden i stan. Han hade aldrig några problem med att vistas bland mycket folk, så jag var inte särskilt orolig. Men:
När vi kom in till stan, kom jag liksom från utkanten av marknaden och blev tvungen att kliva igenom ett marknadsstånd. Plötsligt stannar han till och jag ser efter vad han gör. Då står han och kissar på ett par vita byxor som hänger i ståndet. Tro att jag gick snabbt därifrån utan att ens våga se mig om, knallröd i ansiktet... Minns fortfarande hur de där vita byxbenen plötsligt bytte färg till gult ... Usch, det var så pinsamt, men man lär sig ju alltid någonting... Att gå med hanhundar på marknad är ingen bra idé... haha.
Försummad
Anledningen till att jag har varit försvunnen härifrån är att det hänt saker i mitt privatliv som jag inte vill ta upp här, de flesta av er känner jag på sätt och vis som mina vänner (konstigt men sant) men det är ändå en blogg som vem som helst kan läsa och jag vill inte lämna ut mig för mycket just nu.
Jag har befunnit mig i någon slags dimma länge nu. Dumt nog har det gått ut över Dina, på så vis att jag inte riktigt har uppmärksammat henne alls. Hon har fått sina promenader men jag har inte orkat engagera mig i henne mer än så. Nu har jag tappat kontakten med henne helt, hon lyssnar inte alls på mig utan går som hon vill (även i koppel) men det ska nog inte bli så svårt att nå tillbaka till där vi slutade.
Men jag känner mig fruktansvärt orättvis mot henne... Hon har inte alls fått den uppmärksamhet hon behöver, men men, så är det i livet ibland. Det bästa med hundar är ju att de lever i nuet, hon kommer inte att bry sig om de här dagarna sedan, när jag ryckt upp mig.
Cykelträning
Som Dina redan har skvallrat om så har jag börjat cykelträna henne. Det blev helt oplanerat så, eftersom jag under en promenad ringde till min syster som sa att jag kunde hämta hennes gamla cykel. Hon har köpt en ny cykel och hennes gamla är litet bättre än min, så jag skulle alltså få den. Dessutom är det bra att ha två cyklar så att både jag och killen kan cykla till jobbet ihop nu (vi jobbar på samma ställe).
Eftersom jag ändå har tänkt att det vore bra om Dina kunde vänja sig vid att springa bredvid cykeln så hon får springa ordentligt ibland, tänkte jag att det vore väldigt bra träning för henne att gå bredvid cykeln när jag leder hem den, så att hon vänjer sig vid cykeln. Hon är så rädd för så många konstiga saker, så jag såg det som en självklarhet att hon skulle bli rädd för cykeln också.
Men det visade sig att hon inte var särskilt rädd för den, hon gick så snällt bredvid mig att när jag kom ut på cykelvägen vågade jag ta mod till mig att hoppa på cykeln och prova hur det skulle gå, det fick bära eller brista. Det gick ju så otroligt bra att jag blev ordentligt överraskad.
Självklart stannade jag till flera gånger så att Dina skulle få sniffa runt litet och eventuellt kissa, men när hon väl kom ut på gräsmattan stod hon bara där och stirrade på mig som ett fån. Hon förstod inte riktigt vad som förväntades av henne. Hon var i perfekt träningstillstånd, total uppmärksamhet på mig, så att hon glömde av att kissa till och med hihi.
Så jag vill verkligen tipsa om detta till hundägare till hundar som verkar vilja ha litet mer tempo på sina promenader. Jag har hittills undvikit cykeln för att Dina drar så mycket, men ju mer tempo hon får desto snällare går hon i koppel, och cykeln gjorde det perfekt för henne. Hon är så koncentrerad att hon inte hinner bry sig om andra hundar ens! Ibland kanske hon sneglar åt den andra hundens håll, men det är bara en snabb blick. Och hon är oerhört lyhörd när jag cyklar, lyssnar på minsta lilla "nej" eller "kom nu". eller "stanna"
Hittills har jag bara cykeltränat henne två gånger och allt kan ju fortfarande hända, men jag är oerhört nöjd med det här. Man ska inte vara alltför rädd för att testa på detta. Bara ha kopplet kort, men på ett sätt som gör det enkelt för dig att släppa efter litegrann ifall hunden skulle göra något oväntat. Jag har dessutom Dinas halsband högt upp i nacken för att ha litet bättre koll på henne när hon börjar titta åt sidan och så. Och så är det nog bra om man har fotbroms på cykeln.
...men det går faktiskt fint utan bromsar över huvud taget erfor jag den första gången då jag hämtade cykeln. Jag trodde hela tiden att jag litet då och då bromsade cykeln, men dagen efter, när jag skulle cykla till jobbet, lärde jag mig att jag bara har handbromsar! Hahaha! Jag vet inte hur jag lyckades lura mig själv till att jag bromsade med cykeln utan att bromsa med handbromsen. Dessutom tränade jag med samma cykel igår också, så visst går det med handbroms, men jag tror ändå att det är bättre med fotbroms på cykeln när man cyklar med hunden.
Men jag uppmanar er som har livliga hundar att inte fega ur, utan prova på det! Det är värt det. Ta det bara lugnt och beröm hundarna. Och glöm inte att rasta hunden innan cykelturen! Har den fått göra ifrån sig så är risken betydligt mindre att det blir några tvärstopp eller drag åt sidan. Lycka till!
Jag har lärt mamma att cykla!
Mamma gick in i lövskogen, för en gångs skull utan att koppla mig först. Jag hade litet viktigare saker för mig än att lyssna på mamma, det var någon i skogen som jag var tvungen att kika på. Men när jag såg att det bara var en man som visslade litet så gick jag tillbaka till mamma utan att hälsa på honom. Men vilken överraskning jag fick när jag kom tillbaka till mamma! Hon stod där med en riktigt snygg stor vit hane! Mamma såg litet förvirrad ut men jag hade inte tid att bry mig om det för jag blev litet kär i första ögonkastet...
Så vi började busa massor, och han var en av de få killar jag någonsin mött som orkar ha samma lektempo som jag. En riktig själsfrände! Snart kom den där mannen jag träffade på i skogen fram. Han var visst den vita hanens människa. Vilket sammanträffande! Mamma och mannen lät oss leka en stund, sen hittade jag faktiskt en jättefin parfym som jag förstås var tvungen att kleta på mig för att göra mig attraktiv för hanen. Mamma blev bestört när hon såg att det var en död fågel jag rullade på, men samtidigt var hon nog litet glad för att jag faktiskt inte åt upp den, utan bara rullade i den.
Människorna kopplade oss och så gick mitt livs kärlek sin väg och försvann i buskaget! Hur kan de göra så!? Nåja, det blev ändå rätt roligt för mamma tog med mig genom skogen och så kom vi ut på ett helt nytt ställe, och när vi hade gått en bit utanför skogen så kom människovalpen Elias fram från ingenstans!
Mamma sa att han inte fick klappa på mig för jag hade rullat på fågeln. Jag förstår inte varför människor ska vara så himla petiga! Elias sprang in och sen kom Ronja och mammas syster ut och grejade med någon liten stålpinne mot en cykel, och så fick mamma ta med sig cykeln hem.
Det verkade som att mamma var väldigt koncentrerad på att hålla upp cykeln så jag tyckte det var bäst att gå snällt och fint med henne. Jag förstår inte riktigt varför mamma fick för sig idén att rida på den, om hon redan var så himla koncentrerad bara av att leda den. Hon verkade litet rädd när hon hoppade upp på den, men jag höll mig hela tiden i närheten så att hon skulle känna sig trygg. Jag var där för att skydda henne hela tiden.
Jag förstår inte riktigt varför hon skulle rida på den visserligen, men om hon nu envisades med att göra det måste jag väl göra min uppgift och se till så att hon inte ramlar med den. Sen berömde mamma mig hela tiden, ibland stannade hon och gav mig en liten ostbit till och med, och lät mig nosa runt och kissa och så. Människor är så konstiga ibland. Men det är väl klart, hon kunde väl inte berömma sig själv så hon ville väl berömma någon iallafall. Jag gjorde ju bara min plikt och förstod inte riktigt alls varför hon berömde mig men inte klagar man väl när man får litet ost ändå!
När vi kom hem hade pappa kommit hem, men han bara gjorde fula miner och sa "usch" till mig. Vadå? Jag som hade ansträngt mig så för att få lukta gott... Jag drack vatten, och sen gick mamma ut med mig igen! Hon tog med sig cykeln också, den kanske behövde rastas litet mer? Men det visade sig att mamma ville vänja cykeln vid att man rider på den. Tydligen känner hon sig tryggare när hon har mig med, för annars hade jag ju fått stanna hemma med pappa. Vi cyklade en bit fram och tillbaka och jag blev faktiskt litet trött (bara litet), men vad gör man inte för att inte få mamma att känna sig bra till mods?
När vi kom hem fick jag bada. Mamma tvättar alltid bort min parfym! Hon är litet elak tycker jag... Fast nu tog mitt schampo slut hihihi! Gissa om jag ska rulla mig imorgon! Då kan hon inte tvätta bort det!! Sen fick jag ett litet tuggben, som jag sen kräktes upp när mamma och pappa satt och åt. Pappa tyckte inte alls om det, mamma sa inte så mycket, hon bara tog resterna av mitt tuggben ifrån mig.
Det var egentligen rätt roligt att få följa med och rasta cykeln. Hoppas jag får göra det fler gånger. Inte minst för att man ju får stanna till ibland och äta ost också!
Puss och kram på er allihopa!
// Dina"
Smärta och fradga?
När det gäller fästingarna har hon inte protesterat mot mina ingrepp över huvud taget, och när jag får loss den säger hon inte "Au!" men jag börjar ändå misstänka att den här fradgan måste innebära att hon fick väldigt ont. Det skummar massor och Dina liksom smackar med munnen, och det kan hålla på så ett tag, så det droppar skum på golvet ur hennes mun. Det är litet obehagligt att se på, det sticker till av oro i det där modershjärtat.
Dessutom hittade jag en konstig klump i huden på henne. Som en fettklump inne i huden. Det är antagligen inget farligt men jag blev ändå orolig, för den är ändå ganska stor, som lillfingerspetsen ungefär.
Dina vill byta ägare
Jag har nyligen kommit hem från mina föräldrar. Det blev inget äppelpaj-bak som jag trodde, istället släppte jag lös med mammas seketär i hennes rabatter. Många långa bruna skruttiga pinnar som stack upp åkte i komposten, samt stora buskar som låg halvruttna över rabatten.
Jag hann precis göra klart det jag hade planerat att göra (glömde dock tvätta några krukor som jag skulle rädda från väder och vind) innan det började regna på allvar. Dina lekte mest med bollen, men blev litet rastlös när det började regna. Då satt hon på altanen och pep om att få gå in, men det fick hon inte. Inte för att jag ville vara elak mot henne, utan för att hon inte hade trivts så bra där inne ändå, eftersom alla andra var ute och hon hade velat komma ut när hon insett det.
Mamma och pappa hade tyvärr inte samma tur som jag, de håller på att lägga en ny trappa och höll på att "greja" med cement, och de kunde inte avsluta jobbet trots att regnet öste ner och molnen drog över oss så att det plötsligt blev väldigt mörkt.
Så medan de kämpade på lagade jag mat, kokade potatis, stekte någon slags panerade gourmet-fiskar till dem och falafel till mig själv. Falafeln brändes vid och blev ganska knapriga, men tydligen lyckades jag rätt bra med både fisken och potatisen, trots att jag inte är särskilt duktig på att laga mat, särskilt inte köttgrejer eftersom jag själv varit vegetarian i ca 9 år.
Medan jag gjorde i ordning sallad "råkade" Dina få en liten salladsbit. Jag vet att hon inte tycker om sallad, men till min förvåning knaprade hon på den ändå. (Senare hittade jag den dock uppslamsad på golvet så hon bara lurades med mig). Jag funderar över hur bra det egentligen kan vara att äta just sallad. Varken Dina eller Toffee, kaninen som bor i mammas och pappas trädgård, äter sallad. Okej, en hund kan man ju förstå, men när inte ens en kanin äter det, börjar man ju undra vad de egentligen har besprutat de små bladen med egentligen...
Jag tror bestämt att Dina, om hon fick välja vem hon skulle bo hos, skulle välja min pappa till sin husse. Man blir faktiskt litet avundsjuk när hon bara har ögon för honom. Inte konstigt med tanke på att han alltid ger henne en massa förbjudna godsaker när ingen ser. Plötsligt är en halv ost liksom bara försvunnen, eller andra saker. Jag har sagt till honom många gånger att han inte kan mata henne hur som helst. Jag menar inte att det är farligt att ge henne litet ost, men hon får inte lite ost, eller korv, eller ... tjah, vad det än kan vara.
Värst av allt är ju att han inte alls tänker på vad maten innehåller, jättesalt mat och annat som jag inte riktigt tycker om att han ger till henne. Men han bryr sig inte om vad jag säger. Han vill vinna Dinas hjärta till varje pris, och det har han ju lyckats med. Idag fick hon nog ändå inte så mycket konstigheter i sig, men jag ska inte säga något än. Det visar sig väl imorgon när vi går på promenad antar jag...
Nu är vi jättetrötta båda två, det blev mer av den här dagen än vi hade hoppats på. Dina sover som en stock redan!
Segraren = Bloggen
Tidigare tyckte jag inte riktigt om blogg-tjänster, men efter att ha startat med det själv och provat på det ett tag, kan jag bara konstatera att det är bättre att blogga genom en "riktig" blogg.
Nu ska jag och Dina åka till mina föräldrar och baka äppelpaj och försöka laga dammsugaren eller konstatera att jag måste köpa en ny. Ha en trevlig söndag allihop!
Och till den som vill kika på min hemsida är adressen www.nanna-maria.com
Massaker-mord
Någon har mördat kampleksaken som Dina fick i julklapp förra året. Inte för att vi har använt den särskilt mycket just till kamplek, men den har fungerat jättefint som gosedjur vid sänggåendet och till ensamma lekar. Såhär såg den ut när jag en dag kom hem, helt massakerad:
Det var förstås trådar precis över hela lägenheten också, en brutal mördare har gått lös på den och lämnat mycket stök efter sig. Man kan ju undra vilken ondsint mördare som kan göra något sådant..... hehe.... Jag klippte bara av trasslet så har hon fortfarande kvar den hela delen av leksaken. Jag har just börjat undra hur det är möjligt att den hållt så länge, så populär som den varit att gnaga på.
Städningen gick inte särskilt bra idag. Dina blev nog glad när dammsugarslangen gick av, för då slapp hon gömma sig med hjärtat i halsgropen mer än en liten liten stund. Hmm, mycket irriterande tycker jag själv dock! Men nu ska jag göra mig i ordning, för jag ska på bio med Tildas matte.
Det var länge sen jag såg Tilda nu känns det som. Visserligen var det ju inte så jättelänge sen, men hon har nog vuxit en hel del sedan dess. Jag har fått höra att hon försöker sova i den här lilla korgen fortfarande, men den har förstås redan blivit för liten för henne.
Kanelbullens dag
Jag ska nog städa litet idag ändå, vilket Dina förstås inte alls tycker är så kul men någon gång måste man ju göra det också, jag är alldeles för slarvig av mig när det kommer till städning. Jag drar genom lägenheten med en sopborste litet då och då så jag blir av med hundhåren, men dammsuger och städar på riktigt gör jag alldeles för sällan. Nu har ju Dina slutat fälla också så man liksom glömmer bort det där med städning hehe.
Men först ska vi nog ta oss en rolig promenad, Dina börjar bli litet otålig här. Jag ville bara önska er en god kanelbullens dag, ät några bullar åt mig med, jag kommer nog inte få några själv om jag inte bakar dem och det tänker jag ju som sagt inte göra.
Så mumsa på! :-D
Massa bollar!
Hösten är en riktigt mysig tid, man kan ta fram en massa värmeljus och mysa i mörkret, eller snarare i skenet av levande ljus. Men mörkret är också ett problem som hundägare - man hinner ju inte göra så mycket kul med hunden innan mörkret faller på. Det är så mycket som ska göras efter jobbet och vips är det mörkt och man hinner inte riktigt göra något kul med hunden. Inte ens lediga dagar verkar ha tillräckligt med ljusa timmar.
Vi gick en ganska tråkig promenad (enligt mig) men för Dina blev det ju litet omväxling i promenadväg med nya vägar och nya dofter. Vi har en liten liten park här utanför, som jag aldrig riktigt har förstått mig på. Den är bland en massa små hus och där finns bara några buskar och en parkbänk. Jag har aldrig sett en människa där, men jag tänkte utnyttja parken idag innan det blev mörkt.
Så jag provade att släppa henne lös där, även om det finns två (små) bilvägar i närheten. Det är ändå ett ganska inramat område så jag trodde inte att det skulle bli några problem. Och visst gick det bra, det var jätteskoj att springa runt en av buskarna som en tok, men när jag utvidgade området litet för henne och visade att parken var litet större än bara den enda busken, fick Dina för sig att även hustomtarna var en del av parken. Och vips var hon borta.
Jag kunde ju inte jaga efter henne där heller - inte så mycket för att det var på andras tomtar, det privata området hade ju redan beträtts av en ovälkommen hund. Problemet var att om jag skulle gå efter henne i den riktningen skulle hon med all sannolikhet springa ifrån mig och ut på bilvägen och det ville jag förstås undvika till varje pris.
Snart såg jag vad det var som lockade henne på hustomten. Det låg massor av olika sorters fotbollar uppradade i trädgården, och bollar är ju alltid kul. Jag blev litet nervös för att hon skulle börja leka med dem, det hade väl varit ganska pinsamt, eller om hon hade börjat gräva i trädgården. Så jag sprang in i skogen och prasslade massor och då kom hon genast efter mig - utan boll tack och lov.
Väl i parken igen lät jag henne vara lös en stund till för att hon inte skulle tycka att det är tråkigt att lyda vid inkallning om man bara blir kopplad på en gång. Hon höll sig dock i närheten av mig resten av tiden även om det blev litet bus inne i buskarna, men det blir nog inte många lösa turer i den parken igen... Synd, för någonting borde man ju kunna utnyttja parken till, för den bara är där, helt oanvänd och tom.
Hjärtats bloggar
av både dvärghundspossen (metrobloggen.se/hundarsomharroligt) och Lotta S (metrobloggen.se/golden)
Man ger den här utmärkelsen till 7 bloggar, och publicerar vem man själv har fått utmärkelsen av. Ett trevligt kedjebrev kan man väl säga att det egentligen är, ett bra sätt att länka till varandra, och jätteroligt att få en sådan utmärkelse förstås. Så jag får väl föra det vidare.
- Hundar som har roligt Ofta humoristisk med illustrativa serier
- Nemo - den spanska gatuhunden Mysig och inspirerande, det är tack vare Nemo som Dina fick sig en egen blogg :-)
- Golden Life mysig hundblogg med litet annat än enbart hundar
- Siri En liten flickas kommentarer om livet och annat roligt och sött. Hade hamnat högre upp i listan om den var litet oftare uppdaterad. Me like!
- Barons och Falstaffs blogg En blogg utan speciellt utmärkande egenskaper, förutom att det är en hundblogg, men som jag tycker är otroligt mysig och på något sätt harmonisk att läsa.
- 5 barn under 6 år Det händer alltid något roligt med så många små barn i hemmet
- Theresia L. Marissa Egentligen en hemsida med inbyggd blogg. Även denna hade klättrat uppåt i listan, om hon hade varit i en blogg-period nu. Hon bloggar nämligen litet periodvis i olika teman.
Phu! Det var faktiskt svårare att lista upp favoriter än jag hade trott. Det blev ju en del som inte fick plats. Jag måste nog publicera det här nu, annars kan jag sitta här hela dagen och redigera listan hehe.
Mycket beröm
Idag hade jag tänkt skriva om Dinas päls, den är så vacker! Men som om det inte vore nog med det berömmet inträffade nyligen något mer som jag tänkte skriva om, men först pälsen.
Jag blir alltid lika orolig när Dina är inne i en pälsbytes-period. Då blir hon så sträv och konstig i pälsen, och varje gång tror jag att hennes fantastiskta silkeslena päls nu är borta, men när hon väl fått den nya pälsen är hon i sin fullaste prakt. Jag har nog aldrig själv mött på någon hund som har lika go och fin päls som hon har och de flesta vi möter brukar kommentera just hur len hon är. Ljuset reflekteras mot hennes päls så fint också - något som jag först nu börjat tycka är fint. Tidigare har jag tyckt att det ser så konstigt ut med alla ljusreflektioner när man är så van vid att hundar har ganska matt päls.
Jag antar att hon är en naturlig skönhet, eftersom jag inte kan förknippa hennes välmående päls med varken något schampoo eller mat hon äter eftersom hon ser ungefär likadan ut oavsett schampo eller mat, och hon schamponeras inte så överdrivet ofta heller för den delen. Jag borstar heller nästan aldrig igenom hennes päls, hon har ganska kort päls och så len och fin som den är blir det aldrig några tovor heller, så det finns ju ingen anledning till att borsta.
Som om jag inte redan har gett henne tillräckligt med beröm tänker jag fortsätta. Hon har börjat gå så fint ute med mig. Förr störtade hon ut genom dörren innan man ens knappt hunnit öppna dörren i trapphuset. Och då har jag ändå alltid haft som regel att hon måste sitta ner innan jag öppnar, men det har inte hjälpt. Nästan varje gång vi gått ut har jag nästan ramlat ut ur trapphuset, men nu går hon så mycket finare, vad som orsakat den förändringen är antagligen att hon får litet mer uppgifter i livet.
Sen trippar hon så fint med mig. Visst går hon inte perfekt, men så mycket mycket bättre än innan. Jag behöver inte vara rädd för att bli nerdragen längre. Jag har ju ramlat ett antal gånger då hon dragit för mycket, och stark är hon eftersom hon faktiskt till och med dragit ner en "jätte" ... dvs en kille som är bodybuilder och rätt stor sådan.
Detta fick hon alltså beröm för. Inte för att hon dragit ner en bodybuilder förstås, utan för att hon har slutat dra. Jag pratade precis med en granne här som berömde henne så mycket så. "Jag ser er ibland här ute och jag blir alltid lika glad, för hon går så fint med dig nu." Dessutom berömde hon Dina för att hon är så mycket lugnare även när hon sitter på min franska balkong och tittar. Det har inte handlat om aggressioner - aldrig i några sammanhang faktiskt, utan snarare om iver och tok-glädje. Men nu kan hon sansa sig litet. Kanske är det de magiska tre åren fyllda som gör skillnaden?
Det är hur som helst många som berömmer henne och det är hon verkligen värd, min lilla snorpa som inte haft det alltför lätt i livet.
Ofrivilligt bloggavbrott (eventuellt)
Jag vill bara uppmärksamma att det kan bli ett avbrott i mitt bloggande. Jag vill meddela om detta för er alla, framför allt för mina kära stammisar.
Avbrottet beror på att blogg.se håller på att byta server, och så vitt jag vet har inte min blogg flyttats ännu. Så om de inte har hunnit flytta min blogg fram till torsdag natt, då deras gamla server stängs ner, kommer jag nog inte att ha tillgång till bloggverktyget förrän den är flyttad. Förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid innan jag är tillbaka igen. (Jag hinner nog få abstinens oavsett hur kort tid det skulle ta hehe)
Dina tar en eventuell semester från bloggandet
Tills dess vill jag bara önska er trevliga höstdagar. Jag kommer förstås hålla koll på era bloggar som jag brukar gästa även om jag själv inte kan blogga. Se till att göra roliga saker med era vovvar och ha det så bra tills jag är tillbaka igen! Och tack för att ni läser min blogg, det värmer mer än ni anar! KRAM!
