Jag tog ändå litet ledigt från städandet så nu har vi varit ute ett par timmar. Vi mötte min syster och hennes två barn och begav oss mot rastgården. Jag hade packat med en boll, kamera, hundmat - men jag glömde det viktigaste = vatten. Jag tänkte på det redan innan jag började packa, att jag måste ta med vatten till henne eftersom det är en förvånansvärt varm och solig dag. Dina blir snabbt väldigt varm i sin svarta päls och somrarna är inte hennes favoritårstid direkt.

När vi var nästan framme ringde barnens pappa och sa att barnen hade fått besök, så de sprang tillbaka hem, och det var nog lika bra det eftersom jag ville ha Dinas uppmärksamhet i rastgården. Vi håller på att träna inkallning nu.

För ett och ett halvt år sen började vi med det litet smått. Jag gick i en jättedålig allmännlydnadskurs. Instruktören kunde säkert det hon skulle, men man fick inga tips, det var alldeles för många hundar på kursen och dessutom var det svårt att höra instruktören. Där började vi lära oss inkallning och jag var den enda som vågade ha hunden lös ganska ofta trots att hon stack iväg och busade runt ibland. Då gick inkallningen inte särskilt bra. Hon satt snällt och väntade när jag sa åt henne att sitta och stanna, men när jag kallade på henne kunde hon först springa fram till mig och tvärvända och valde att skapa oordning bland alla andra hundarna.

Min inkallningsmetod

Den här veckan har jag återupptagit den träningen på allvar, mer än bara litet på måfå som det blivit sedan kursens slut. Jag hade velat börja redan i somras men det var för varmt för den sortens aktiviteter för henne. Igår provade jag att släppa lös hela flexikopplet, låste så att linan löpte längs marken, men jag skulle verkligen vilja ha en riktig långlina i det här syftet. Hon får under de närmsta veckorna enbart mat när vi är ute och tränar så att hon lär sig att hon måste arbeta för maten. Det fungerade jättebra igår med linan, hela promenaden blev ett träningspass och hon kom varje gång jag kallade på henne, eller visslade. Tanken är att jag enbart ska använda visslingen till slut, eftersom "hit" har fått en ganska lös betydelse för Dina. Så mycket dumt man har lärt henne utan att vara medveten om det...

Annars har ju träningstillfällen kommit då jag och grannen släppt hundarna lösa i gärdet här utanför, men då har hon varit helt döv för vad jag sagt. Det var detta som fick mig att inse att jag måste börja träna medvetet igen. Förstår inte varför jag blev så slapphänt, men det blir ett annat inlägg om det senare.

Hon var helt slut när vi kom till rastgården, så det blev inte mycket lek med bollen. Istället var det jag som sprang runt som en galning i inhägnaden. Det för att lära Dina att om jag har sagt "sitt, stanna" så ska hon också sitta kvar även om jag börjar hoppa och springa. När jag hade sprungit till andra änden ropade/visslade jag på henne och hon skötte sig riktigt bra idag! Jag blev så stolt.

Här är några bilder på henne, en där hon är helt trött efter promenaden till rastgården och en där hon springer mot mig på inkallning.




Dina var så inställd på att komma till mig och blev så ivrig mot slutet att hon faktiskt rusade rätt in i mig, krockade med mina ben och fick ett abrupt slut på sitt springande hihi.

Beröm

Jag berömmer henne när hon springer emot mig, sen berömmer jag litet till när hon är hos mig, sedan ska hon sätta sig ner och då får hon hordentligt med beröm och mat.

På tal om beröm. På vägen hem träffade vi på två lösa hundar. Dina fick hälsa på dem en stund och "mamma" fick hälsa på människorna. De frågade hur gammal hon är, och när jag sa att hon är tre år blev kvinnan i sällskapet förvånad och sa att hon går otroligt fint i koppel för att bara vara tre. Hmm, ja, det om något är ett bevis på hur trött hon var, annars är hon fortfarande svår i koppel, om än bättre än i början hehe. Och det är väl inte så ungt att gå snyggt i koppel? Till och med valpar brukar uppföra sig bättre än dina.