Så snabbt det gick. Visserligen tror jag ju inte att det är slutövat (det är det väl aldrig) men idag blev jag absolut ledaren i Dinas ögon.

Hon är oerhört envis. Hon är verkligen en blanding av labrador och pitbull (eller amstaff? jag vet inte vilket). Hon älskar vatten och att bära på saker, framför allt pinnar (konstigt nog är hon inte så ivrig i mat som labradorer brukar vara) samtidigt som hon är lika envis och litet utmanande, vill hellre ha dragkamp än leka apport.



Och det var den sista biten som jag tog tag i idag. Det är jätteroligt med dragkamp, det tycker jag också, men Dina tycker det är så roligt att hon vägrar lyssna på mitt "Loss". Jag bestämde mig för att jag absolut måste tuffa till mig. Jag får helt enkelt vara så tuff som hennes nivå kräver.

Dina har ett snöre som hon alltid leker med. Den brukar vi kasta iväg men sen är det dragkamp som gäller, med litet tur får man tag i snöret och då kastar vi iväg den igen. Hon är jätteduktig och väntar oftast om man säger åt henne att vänta, och hämtar den inte förrän man säger "hämta leksaken" eller "hämta bollen". Idag bytte jag ut det till "apport", och bestämde mig för att det skulle bli en riktig apport och inte bara att hon hämtar den och förvandlar leken till dragkamp.

Så när hon hämtade snöret "bet" jag henne, högg till med fingrarna som en hund skulle göra med munnen, jag lärde mig ungefär vilken hårdhetsgräns jag behövde för att det skulle funka, och med Dina får man vara ganska hård, vilket inte kom som någon överraskning. Men ganska snart förstod hon galoppen, det krävdes bara ett par hårda "bett" så lydde hon mitt "loss" om än något ovilligt, men hon upptäckte också hur roligt det var när jag istället för tillrättavisningen berömde henne när hon gjorde rätt. Hon har aldrig verkat särskilt intresserad av beröm, men det beror förmodligen på att hon inte heller har känt sig undergiven. Nu älskade hon plötsligt berömmet.

Jag passade på att använda min nyvunna ställning och gick ut med henne till en avsides grusväg där jag aldrig mött folk (givetvis mötte jag två stycken idag, men då såg jag till att ha henne kopplad i mötet) - jag hade henne alltså lös för andra dagen i sträck, och det är så oerhört roligt att jag inte förstår hur jag har kunnat låta bli att träna på det tidigare. Av rädsla förstås, men nu är den helt borta.

Vi har lekt med en boll och Dina försökte leka med en pinne, men jag ignorerade den. Hon är så lycklig när hon får vara lös, och jag med! Så enkelt det var att ha henne lös, och jag som aldrig vågat prova tidigare. Idag testade hon mig litet mer än igår, och ville inte alltid lyda, men hon blev litet skamsen så fort jag röt ett "NEJ!" Jag är så lycklig! Vi har kommit till en helt ny nivå i vår relation, och det är tusen gånger roligare att vara hundägare nu.

Dessutom gick hon utomordentligt i koppel när jag hade henne kopplad. Jag har återfått kontrollen, och den här gången ska jag inte försumma det!