Aldrig har jag väl sett något liknande som när jag gömde mig för Dina idag när jag som vanligt hade henne lös ute på grusfältet. (jag har inte kommit på något bra namn till den långa sträckan riktigt). En hund som springer i full fart och utrtrålar sån osäkerhet och oro, en kombination som inte alls gick ihop, samtidgt som huvudet var tvunget att vara så högt upp lyft som möjligt för att hon skulle ha så bra överblick över omgivningen som möjligt.... Såg verkligen konstigt ut.

Jag gömde mig bakom litet högt gräs, men jag borde ha varit fullt synlig för henne tycker jag. Men hon sprang rätt förbi mig och skuttade ut i skogen. Då fick jag avslöja mig och vissla på henne. Hehehe... det var roligt tyckte jag.