Jag är så trött idag! Jag har varit vaken i stort sett hela helgen. Jag sov ju ingenting mellan fredag och lördag, och igår lyckades jag inte somna heller, så jag gick upp igen. Halv tre ringde killen, han hade varit på Butlers´s-brännboll och hade väl egentligen redan börjat dricka på fredag klockan 17.

Han fick komma hem till mig, och oj vad han var full. Hur kan man göra drickandet till en sån passion i livet, det undrar jag. Inte blir jag imponerad heller även om han pratar litet som att det vore en bedrift att dricka så mycket som möjligt. Dina tyckte att pappa var konstig, visst har hon sett oss fulla förut, men nu var ju jag nykter och han kanske fullare än hon någonsin sett honom, och jag såg hur avvaktande och reserverad hon var mot honom, inte rädd eller så, men något förvirrad.

Vi satt uppe till ja, jag vet inte hur länge. Jag var så trött att jag trodde jag skulle svimma, och vi la oss väl någon gång i tidiga morgonen. Men inte fick jag sova inte! Han slutade andas ett flertal gånger så jag fick se till att vara vaken så att jag inte skulle vakna bredvid en död pojkvän. Skitläskigt. Jag kan förstå att sextonåringar tycker det är tufft att bli så full, men ... hm. Det var ca tio år sen för hans del som den perioden borde ha varit slut.

Jag känner mig helt bakis idag, av all vakenhet. Och jag får dåligt samvete eftersom jag inte riktigt har orkat ägna mig åt Dina, men ibland får det räcka med en rolig promenad för dagen... eller? Än hinner jag innan det blir alltför mörkt. Bara att ta sig i kragen, det kommer göra mig gott. Ja, hej så länge!