Mamma är bäst
Litet jobbigt är det ju, eftersom hon redan tidigare har börjat "gråta" så fort jag gått utanför dörren. Hon piper tydligen även om killen är kvar här hemma. Det är synd. I början kunde man ju förstå varför hon hade separationsångest, hon var självklart orolig för att återigen bli lämnad och mista sina människor. Men nu har hon ju bott här i två år och blivit helt lugn och trygg i just det där. Och i minst ett år har hon skött sig utmärkt när man lämnat henne om morgnarna.
Men nu har hon alltså börjat yla igen. Redan innan jag återtog ledarskapet. Men nu har det alltså blivit ännu värre. Nu kan jag inte ens gå på toaletten utan att hon ska ställa sig bakom dörren och vänta på att jag ska komma tillbaka, tyst, men hon håller verkligen koll. Och det är inte så att jag håller på och gosar med henne hela tiden, hon måste vara för sig själv ibland också, och självklart belönar jag inte hennes övervakande beteende (åtminstone inte medvetet) utan ignorerar henne helt t.ex. när jag märker att hon stått bakom dörren till toaletten tills jag kommer ut igen.
Har det med ledarskap att göra? Betyder det att hon fortfarande känner sig som ledaren som måste hålla koll på flocken? Eller betyder det att hon är så undergiven att hon "måste" hänga efter mig? Om jag inte gör något nu kommer det antagligen utvecklas till något värre...men jag har ingen aning om hur jag ska hantera den här situationen.
Åh det är svårt det där med separationsångest. Egentligen tror jag inte så mycket det handlar om att du inte är ledare tillräckligt eller att hon är för undergiven. Det kanske mer har att göra att hon är osäker? Inte otrygg men osäker. Ni kanske har börjat träna lite mer, du kanske har blivit lite säkrare och annorlunda? Hon kanske märker av att något är på gång (det vill säga att du är mer bestämd på att förändra problembeteende?) Bra att du ignorer hennes överdrivna vakande och efterhängsenhet. Sedan kan det kanske vara ett litet tips att börja ensamhetsträna henne igen, i små portioner? Gå utanför dörren några minuter, om så fort hon bli tyst (inget ylande) går du in igen). Alltså så som man tränade i början/valptiden.
Se också till att hon är trött när du lämnar henne, typ att du har tränat lite "hjärnaktivitet" med henne innan. Eller att hon har något ben eller så att gnaga på. Hur är hon då?
Detta kan ju som du redan tror bli värre och ibland måste man ju lämna hunden ensam. Så bäst är ju att börja träna bort det innan grannar eller så börjar klaga :)
