För dina heter jag "Mamma" och min pojkvän heter "Pappa". Det bara blev så från start. Men för den skull betyder det inte att jag ser vår relation som "mamma-barn" utan som "matte-hund", det är skillnad på barn och hundar och de behöver behandlas på olika sätt. Jag kan till exempel ibland bli irriterad när min pojkvän säger att hon är så dum som inte förstår. Hon är en hund. Hon kan inte tänka som en människa. Hon kopplar inte om man inte tydligt visar vad man menar. Bara för att hon visat sig vara ganska förståndig och lärt sig ett brett ordförråd (att lyssna till och förstå, inte att prata hihihi) betyder det inte att hon är mänsklig.

Konsekvens är ett annat litet problem. Ett exempel är att Dina älskar att slicka folk i ansiktet. I början hade vi diskussioner om det. Jag ville inte att hon skulle få slicka oss i ansiktet eftersom folk faktiskt inte tycker om det. Vid festliga sammanträden är det inte kul när en kvinna har stått och gjort sig i ordning att sedan bli slickad i ansiktet så att sminket blir en slemmig smet i ansiktet.

Men min pojkvän förstod aldrig det. Han tänkte låta henne slicka honom i ansiktet, han hade för sig att hon lär sig att hon kan göra så med honom men inte med vem som helst. Men det går helt enkelt inte att lära henne något som inte han är villig att vara med på. Efter ett tag gav jag upp, hon blir bara förvirrad när hon får bete sig på ett visst sätt med en människa men inte med en annan. Det samma gäller hopp på folk.

Vi hade diskussioner om det också. Men han tyckte att det var roligt att hon hoppade på honom när de busade. Så han ville inte vara konsekvent. Nu har vi en hund som vill hoppa på varenda människa hon möter och det är inte roligt för någon inblandad - inte heller för min pojkvän. Sen står jag där och skäms för att jag framstår som en dålig hundägare som inte har pli på hunden, men det går inte att lära henne något om man inte är konsekvent, och så mycket som han finns med i bilden måste han ha samma regler, annars är min träning inte så mycket värd. Jag vill dessutom att hon ska bete sig hyfsat även när jag inte är med.

Hon har visserligen slutat hoppa på mig, men jag är också den enda hon inte hoppar på (ibland kan hon göra det men det är ändå mycket sällan). Jag kan inte kräva av alla människor i min omgivning att de ska veta hur de ska göra när hon kommer emot dem. Det är min sak som hundförare att se till att hon inte hoppar på andra.