Jag fick träffa tomten!
Hej alla vänner!
Mamma säger att jag har varit lat som inte har skrivit något i den här bloggen på jättelänge, men hon har inte en tanke på att jag ju aldrig får sitta vid datorn för hon alltid sitter där. Men nu har jag chansen så jag ska berätta om vilken rolig men utmattande dag jag hade igår!
Allt var precis som vanligt. Vi var hemma, mamma och vår nya kompis var lika tråkiga som alltid och jag tog det lugnt hela förmiddagen. Men sen fick mamma plötsligt för sig att knyta en rosett på mitt halsband och så skulle jag sitta still medan hon fotade mig. Hon måste tycka att jag är fantastiskt snygg för hon alltid måste hålla på och ta kort, men jag blev faktiskt ganska glad när det visade sig att det bara var urladdade batterier i kameran så jag behövde inte stå som modell särskilt länge. Jag tycker inte det är alls kul. Mamma säger att det bara hann bli ett enda kort, och dessutom har hon mage att påstå att jag ser lite konstig ut på det. Vad är det för stil va? Det är väl hennes fel som inte kan ta ordentliga kort, man ska inte skylla på modellen heller! Jag tycker jag är rätt fin ändå.
Sen kom plötsligt mormor och hämtade oss i bilen! Jag har inte fått åka i bilen på jättelänge så det var jätteskoj. När vi hoppade ur bilen var vi vid den där stora lyan som mormor och morfar bor i, och vi möttes av en liten tomtenisse som snabbt kilade in efter att han hade ropat en liten hälsning till oss. Jag fick bråttom in så mamma släppte mig lös så att jag fick springa så snabbt jag kunde, men uppe på altanen var det en alldeles fantastisk doft, uppe på bordet, så jag glömde till och med av att jag skulle in och hälsa på morfar och ta reda på vad det var för tomtenisse jag hade sett kila in.
Åh, det luktade alldeles ljuvligt! Det visade sig att mormor hade kokat märgben till mig. Mums!
När vi kom in var det ju inga andra människor där inne än vi som kom med bilen, så jag hade nog bara sett fel när jag såg den där lilla tomten.
Efter ett tag kom det upp en massa människovänner ur källaren, människovalparna Ronja och Elias satte sig och tittade på TV. De hade sin halvbror med sig också, och jag tyckte han luktade som en så trevlig valp att jag började prata högt med honom.
Men ni skulle bara veta vilka fantastiska dofter hela huset blev fyllt av sen! Åh, jag blev alldeles yr av alla goda lukter, jag måste väl erkänna att jag tappade fattningen helt i ett par timmar, jag hade ju mitt märgben att gnaga på men alla de där fantastiska dofterna tog mig helt i besittning, människorna smakade och åt av allt det där goda, och jag fick inte smaka någonting. Jag fick inte ens smaka på resterna som blev kvar i människovalparnas tallrikar. Jag förstår inte! Det var ingen alls som gjorde anspråk på dem, och det var uppenbart att barnen inte ville ha mer, och ändå fick jag inte smaka.
Fast det är ju inte helt sant för jag fick ju smaka en del, men det var ju bara så lite att jag snarare bara blev mer hungrig och läskad av allt de hade dukat fram.
På kvällen kom plötsligt en märklig gubbe med bjällror och säckar fyllda med paket och snören som blänkte. Jag tänkte först jaga bort honom men insåg snabbt att han nog är en snäll farbror, han verkade så välkommen dit, så jag sprang istället för att hälsa honom välkommen! Men då blev han rädd för mig och gick snabbt ut igen tills moster tog fast mig. Jag förstår inte varför alla blir så rädda för mig när jag ger dem mitt varmaste välkomnande...
Den där farbrorn med vitt skägg delade ut en massa paket till alla. Kanske är det han som är den där tomten som alla pratar om? Jag har ju aldrig fått träffa honom för mamma har alltid lyckats ta ut mig på promenad just under tiden som tomten kommit på besök. Men i år fick jag minsann se honom på riktigt. Tro mig mina vänner, han var verkligen en intressant prick, men jag fick inte ens gå fram och hälsa på honom utan fick sitta snällt bredvid mamma hela tiden.
Ojoj, jag var så snurrig av allt stoj att jag inte riktigt kommer ihåg vad som hände ens. Lite senare på kvällen gick vi ut på promenad. Vi träffade på en massa hundar men jag orkade inte riktigt bry mig om dem, jag började liksom "nyktra till" lite och blev litet mosig i tankarna. Det var en lång kall promenad, och så helt plötsligt, när vi kom in igen, då var vi hemma! Jag förstod inte riktigt hur det gick till. Jag stod där i vardagsrummet och bara stirrade på mamma en god stund innan och försökte förstå vad som hade hänt. Jag fick aldrig riktigt ihop det där hur vi hade hamnat hemma igen, men jag blev plötsligt så jättetrött att jag faktiskt inte orkade tänka mer på det utan slocknade på min sköna bädd och sov så gott så!
Ibland händer det allt lite konstiga saker när man bor med människor. Jag hoppas att ni har det bra allihop!
Sniff // Dina
Jag tycker du är jättefin! Det är likadant här. Mina människor bar sig också väldigt konstigt åt. Men så länge jag får en massa gott så kan dom bära sig åt som dom vill! Kram /Selma
Du verkar ha haft en härlig julafton! Själv fick jag smaka på både köttbullar och korv, mums! Och ett och annat paket fick jag också, jag måste ha varit snäll i år! Ha en god fortsättning! Kram från Nemo
