Jag får lite dåligt samvete. Jag ser alla besökare som dimper ner här varje dag och det finns aldrig något nytt att läsa. Så nu ska jag uppdatera mig litet.





Dina håller på att genomgå en stor förändring. Hon börjar bli vuxen, hon börjar bli lugn. Hon är fortfarande helt blockerad av att komma framåt när vi är ute och går, och hon drar en del, men det är ändå inte på samma busnivå som tidigare. Hemma är hon också mycket lugnare. På sätt och vis är det ju skönt, men ändå känns det som ett litet hugg i bröstet. Det är nog lite såhär en mor känner sig när hon inser att hennes barn har blivit en vuxen.

Dina har varit sjuk en gång till sedan senast, hon kräktes till och med lite blod, men det verkade ändå inte vara något farligt för hon var pigg och glad, så jag antar att blodet bara kom från något litet sår som kommit efter kräkningarna. Hon äter så mycket strunt nuförtiden när vi är ute och går. Man hinner inte ens reagera på att hon fått tag i någonting, hon slukar allt hon hittar. Så jag gissar på att det är därför hon då och då får de här kräkepisoderna.

Igår gick vi på en långpromenad hem till mina föräldrar och gick genom skogen och tittade på slättbergen här. Det är en ganska stor yta som blivit nerslipat av isen när isarna i norden började smälta bort. Under promenaden slog det mig hur mycket lättare det faktiskt är att gå med henne numera. Och väl hemma hos mina föräldrar fick hon beröm av min mamma som också tyckte att hon har lugnat ner sig ganska ordentligt. Så ja, hon är inne i en förändring, det ska bli spännande att se vem hon blir som vuxenhund hehe.

Jag slänger in en bild på de där slättbergen också så får ni se vad jag menar.




Jag hoppas ni har det bra därute, och Dina hälsar självklart till alla sina tålmodiga fans som orkar kika in här trots att vi har fått skrivkramp.

Jag passar på att önska er alla en god jul, ta det lugnt och strunta i den där stressen nu!