Dina har varit konstig i flera dagar. Litet hängig och inte helt sig själv, men hon är ändå busig och igång så jag har inte oroat mig särskilt mycket utan tänkt att hon kanske börjar förändras från sin valpighet till vuxen tik.

Men idag började hon kräkas, hon har kastat upp mer än någonsin och jag vet inte alls vad det beror på. Kan det kanske bero på auberginen hon fick smaka på igår? Men hon har som sagt verkat litet annorlunda i flera dagar nu. Det kanske började redan under den där svackan jag hade för ett tag sedan, och jag tänkte också att hennes ändrade beteende kanske berodde på att hennes människa inte mådde så bra.

Men som sagt, idag har hon spytt en hel del, och nu får vi avvakta med maten i en dag och börja litet smått på tisdag och se om hon kanske blir bättre. Men självklart blir jag ju orolig. Och så tittar hon på mig med stora sorgsna ögon efter varje uppkastning, med slokade öron, som om hon ber om ursäkt. Klart jag inte blir arg på henne, hon mår inte bra och behöver få ut det. Tänk att jag inte ens blev arg när jag råkade trampa i hennes kräk. Litet äcklad förstås, men absolut inte arg. Stackars liten såg så skamsen ut.