Först och främst vill jag tacka för alla fina meddelanden jag fått från er, de värmer gott.

Anledningen till att jag har varit försvunnen härifrån är att det hänt saker i mitt privatliv som jag inte vill ta upp här, de flesta av er känner jag på sätt och vis som mina vänner (konstigt men sant) men det är ändå en blogg som vem som helst kan läsa och jag vill inte lämna ut mig för mycket just nu.

Jag har befunnit mig i någon slags dimma länge nu. Dumt nog har det gått ut över Dina, på så vis att jag inte riktigt har uppmärksammat henne alls. Hon har fått sina promenader men jag har inte orkat engagera mig i henne mer än så. Nu har jag tappat kontakten med henne helt, hon lyssnar inte alls på mig utan går som hon vill (även i koppel) men det ska nog inte bli så svårt att nå tillbaka till där vi slutade.

Men jag känner mig fruktansvärt orättvis mot henne... Hon har inte alls fått den uppmärksamhet hon behöver, men men, så är det i livet ibland. Det bästa med hundar är ju att de lever i nuet, hon kommer inte att bry sig om de här dagarna sedan, när jag ryckt upp mig.