Jag har lärt mamma att cykla!
"Idag har jag haft jätteroligt! Vi gick ut till grusplanen som vanligt och jag fick springa lös. Mamma tycker att jag har lugnat ner mig litet, men det finns ju ingen mening i att springa som en tok utan mål - sånt är bara för småhundar.... Fast ibland kan jag allt tycka att det är härligt att springa runt fortfarande hihi.
Mamma gick in i lövskogen, för en gångs skull utan att koppla mig först. Jag hade litet viktigare saker för mig än att lyssna på mamma, det var någon i skogen som jag var tvungen att kika på. Men när jag såg att det bara var en man som visslade litet så gick jag tillbaka till mamma utan att hälsa på honom. Men vilken överraskning jag fick när jag kom tillbaka till mamma! Hon stod där med en riktigt snygg stor vit hane! Mamma såg litet förvirrad ut men jag hade inte tid att bry mig om det för jag blev litet kär i första ögonkastet...
Så vi började busa massor, och han var en av de få killar jag någonsin mött som orkar ha samma lektempo som jag. En riktig själsfrände! Snart kom den där mannen jag träffade på i skogen fram. Han var visst den vita hanens människa. Vilket sammanträffande! Mamma och mannen lät oss leka en stund, sen hittade jag faktiskt en jättefin parfym som jag förstås var tvungen att kleta på mig för att göra mig attraktiv för hanen. Mamma blev bestört när hon såg att det var en död fågel jag rullade på, men samtidigt var hon nog litet glad för att jag faktiskt inte åt upp den, utan bara rullade i den.
Människorna kopplade oss och så gick mitt livs kärlek sin väg och försvann i buskaget! Hur kan de göra så!? Nåja, det blev ändå rätt roligt för mamma tog med mig genom skogen och så kom vi ut på ett helt nytt ställe, och när vi hade gått en bit utanför skogen så kom människovalpen Elias fram från ingenstans!
Mamma sa att han inte fick klappa på mig för jag hade rullat på fågeln. Jag förstår inte varför människor ska vara så himla petiga! Elias sprang in och sen kom Ronja och mammas syster ut och grejade med någon liten stålpinne mot en cykel, och så fick mamma ta med sig cykeln hem.
Det verkade som att mamma var väldigt koncentrerad på att hålla upp cykeln så jag tyckte det var bäst att gå snällt och fint med henne. Jag förstår inte riktigt varför mamma fick för sig idén att rida på den, om hon redan var så himla koncentrerad bara av att leda den. Hon verkade litet rädd när hon hoppade upp på den, men jag höll mig hela tiden i närheten så att hon skulle känna sig trygg. Jag var där för att skydda henne hela tiden.
Jag förstår inte riktigt varför hon skulle rida på den visserligen, men om hon nu envisades med att göra det måste jag väl göra min uppgift och se till så att hon inte ramlar med den. Sen berömde mamma mig hela tiden, ibland stannade hon och gav mig en liten ostbit till och med, och lät mig nosa runt och kissa och så. Människor är så konstiga ibland. Men det är väl klart, hon kunde väl inte berömma sig själv så hon ville väl berömma någon iallafall. Jag gjorde ju bara min plikt och förstod inte riktigt alls varför hon berömde mig men inte klagar man väl när man får litet ost ändå!
När vi kom hem hade pappa kommit hem, men han bara gjorde fula miner och sa "usch" till mig. Vadå? Jag som hade ansträngt mig så för att få lukta gott... Jag drack vatten, och sen gick mamma ut med mig igen! Hon tog med sig cykeln också, den kanske behövde rastas litet mer? Men det visade sig att mamma ville vänja cykeln vid att man rider på den. Tydligen känner hon sig tryggare när hon har mig med, för annars hade jag ju fått stanna hemma med pappa. Vi cyklade en bit fram och tillbaka och jag blev faktiskt litet trött (bara litet), men vad gör man inte för att inte få mamma att känna sig bra till mods?
När vi kom hem fick jag bada. Mamma tvättar alltid bort min parfym! Hon är litet elak tycker jag... Fast nu tog mitt schampo slut hihihi! Gissa om jag ska rulla mig imorgon! Då kan hon inte tvätta bort det!! Sen fick jag ett litet tuggben, som jag sen kräktes upp när mamma och pappa satt och åt. Pappa tyckte inte alls om det, mamma sa inte så mycket, hon bara tog resterna av mitt tuggben ifrån mig.
Det var egentligen rätt roligt att få följa med och rasta cykeln. Hoppas jag får göra det fler gånger. Inte minst för att man ju får stanna till ibland och äta ost också!
Puss och kram på er allihopa!
// Dina"
Mamma gick in i lövskogen, för en gångs skull utan att koppla mig först. Jag hade litet viktigare saker för mig än att lyssna på mamma, det var någon i skogen som jag var tvungen att kika på. Men när jag såg att det bara var en man som visslade litet så gick jag tillbaka till mamma utan att hälsa på honom. Men vilken överraskning jag fick när jag kom tillbaka till mamma! Hon stod där med en riktigt snygg stor vit hane! Mamma såg litet förvirrad ut men jag hade inte tid att bry mig om det för jag blev litet kär i första ögonkastet...
Så vi började busa massor, och han var en av de få killar jag någonsin mött som orkar ha samma lektempo som jag. En riktig själsfrände! Snart kom den där mannen jag träffade på i skogen fram. Han var visst den vita hanens människa. Vilket sammanträffande! Mamma och mannen lät oss leka en stund, sen hittade jag faktiskt en jättefin parfym som jag förstås var tvungen att kleta på mig för att göra mig attraktiv för hanen. Mamma blev bestört när hon såg att det var en död fågel jag rullade på, men samtidigt var hon nog litet glad för att jag faktiskt inte åt upp den, utan bara rullade i den.
Människorna kopplade oss och så gick mitt livs kärlek sin väg och försvann i buskaget! Hur kan de göra så!? Nåja, det blev ändå rätt roligt för mamma tog med mig genom skogen och så kom vi ut på ett helt nytt ställe, och när vi hade gått en bit utanför skogen så kom människovalpen Elias fram från ingenstans!
Mamma sa att han inte fick klappa på mig för jag hade rullat på fågeln. Jag förstår inte varför människor ska vara så himla petiga! Elias sprang in och sen kom Ronja och mammas syster ut och grejade med någon liten stålpinne mot en cykel, och så fick mamma ta med sig cykeln hem.
Det verkade som att mamma var väldigt koncentrerad på att hålla upp cykeln så jag tyckte det var bäst att gå snällt och fint med henne. Jag förstår inte riktigt varför mamma fick för sig idén att rida på den, om hon redan var så himla koncentrerad bara av att leda den. Hon verkade litet rädd när hon hoppade upp på den, men jag höll mig hela tiden i närheten så att hon skulle känna sig trygg. Jag var där för att skydda henne hela tiden.
Jag förstår inte riktigt varför hon skulle rida på den visserligen, men om hon nu envisades med att göra det måste jag väl göra min uppgift och se till så att hon inte ramlar med den. Sen berömde mamma mig hela tiden, ibland stannade hon och gav mig en liten ostbit till och med, och lät mig nosa runt och kissa och så. Människor är så konstiga ibland. Men det är väl klart, hon kunde väl inte berömma sig själv så hon ville väl berömma någon iallafall. Jag gjorde ju bara min plikt och förstod inte riktigt alls varför hon berömde mig men inte klagar man väl när man får litet ost ändå!
När vi kom hem hade pappa kommit hem, men han bara gjorde fula miner och sa "usch" till mig. Vadå? Jag som hade ansträngt mig så för att få lukta gott... Jag drack vatten, och sen gick mamma ut med mig igen! Hon tog med sig cykeln också, den kanske behövde rastas litet mer? Men det visade sig att mamma ville vänja cykeln vid att man rider på den. Tydligen känner hon sig tryggare när hon har mig med, för annars hade jag ju fått stanna hemma med pappa. Vi cyklade en bit fram och tillbaka och jag blev faktiskt litet trött (bara litet), men vad gör man inte för att inte få mamma att känna sig bra till mods?
När vi kom hem fick jag bada. Mamma tvättar alltid bort min parfym! Hon är litet elak tycker jag... Fast nu tog mitt schampo slut hihihi! Gissa om jag ska rulla mig imorgon! Då kan hon inte tvätta bort det!! Sen fick jag ett litet tuggben, som jag sen kräktes upp när mamma och pappa satt och åt. Pappa tyckte inte alls om det, mamma sa inte så mycket, hon bara tog resterna av mitt tuggben ifrån mig.
Det var egentligen rätt roligt att få följa med och rasta cykeln. Hoppas jag får göra det fler gånger. Inte minst för att man ju får stanna till ibland och äta ost också!
Puss och kram på er allihopa!
// Dina"
Kommentarer
Postat av: Dvärghundspossen
Haha... ja det är väl nåt i den stilen som rör sej i deras små skallar.
Postat av: Emi-Pemi
Tihi, morsom blog! Vi har lagt deg til i våre favoritter:)
Trackback
