Äntligen är det dags för den där efterlängtade valpen! En liten amstaff som flyttar hem till min vän. Hon är en riktigt hundpassionerad människa, inriktar sig på att arbeta med djur, främst hundar och har också en del erfarenhet av det. Hon har alltid längtat efter en egen hund (familjens hund fick hon ju inte med sig när hon flyttade) och nu är det alltså äntligen dags! Som vi har längtat. Hon mer än jag förstås, men även jag har längtat.

Nu kan vi hitta på en massa hundbus och aktiviteter ihop. Eller tjah, åtminstone snart när valpen blivit litet större. Jag är så lycklig för hennes räkning! De skulle ha skaffat hund tidigare i sommar men p.g.a. familje-angelägenheter var de tvungna att låta valpen gå till någon annan, men nu är det dags. Åh, vad jag längtar efter att få komma och hälsa på dem och klappa den lilla. Det är så sällan jag kommer i kontakt med valpar och de är ju bara så söta! Antagligen kommer jag att få en ny period av "åh, varför fick jag inte Dina som valp!" men det går över. Jag får be henne berätta om hur jobbig den där valpperioden verkligen är. Hehe.

Jag är väldigt kluven när det kommer till att skaffa hund. Ska man ta en omplaceringshund, som verkligen behöver en, eller en liten valp som man får arbeta med från start, lära in allt som valpen ska lära sig o.s.v. En svår balansgång tycker jag. Ofta är de som tar hand om omplaceringsdjur fast där för evigt. Det betyder så mycket att ta en omplaceringshund, både för hund och människa. Jag själv är inte en av dem som är fast. Varken det ena eller det andra väger över.

Har man fått en svår omplaceringshund så blir det nog inte lika lockande att ta en till, även om man har sett helt underbara exempel på omplaceringshundar. Det svåra är ju att man inte alls vet vad hunden har varit med om som valp och unghund. Man har ingen aning om vad den fått lära sig. Men det är också det som är tjusningen, har hunden varit med om en dålig uppväxt t.ex. så är det ju just det som är det viktiga med omplacering, att kunna ge trygghet, rehabilitera, ge den ett nytt hem och en ny familj.

Jag skulle ha jättesvårt för att ta det valet i dagsläget - men som tur är behöver jag ju inte göra det valet nu heller. Jag har Dina och hon håller mig tillräckligt sysselsatt som det är. Nu ska vi på promenad, jag önskar er en fortsatt skön dag!