Smart bil
" Hej alla bloggläsare! Dina här igen.
Jag blev litet ledsen idag för mamma betedde sig som om hon skulle gå iväg sådär som hon alltid gör på vardagarna. Jag trodde att hon hade glömt bort att det var lördag idag och skulle gå iväg till jobbet ändå, så jag suckade litet och började fundera på om jag skulle tillbringa dagen i soffan eller i sängen, men just som hon skulle ut tog hon tag i mitt koppel! Så jag skulle få följa med henne ändå.
Jag blev litet förvirrad först för Daisy, min grannhund, kom ut efter oss och jag trodde vi skulle få leka, men när vi kom utanför våran gård såg jag att mormors bil stod där ute och väntade. Då brydde jag mig inte ens om att säga hejdå till Daisy utan skyndade mig fram till mormor. Det är alltid så kul att åka bil, man vet inte riktigt var man hamnar.
Mamma sa att vi skulle åka och handla. Det är inte så jättekul att sitta i bilen och vänta medan de är där ute och får lukta på alla dofter, men ändå bättre än att sitta hemma helt ensam. Men mormors bil ville inte åka och handla, den ville åka hem till mormor och morfar istället. Jag tycker den där bilen gjorde helt rätt i att inte lyda mamma och mormor, för då fick jag sitta och titta på medan morfar jobbade med att renovera trappan där ute medan mamma och mormor åkte iväg och handlade. Mycket roligare än att sitta och vänta i bilen tycker jag.
Människovalparna Ronja och Elias kom också till morfar sen. Elias är så duktig och hjälper morfar bära tunga stora saker, själv satt jag ju fast i koppel så jag kunde inte hjälpa till. Sen kom mamma och mormor tillbaka, och då gick vi till bakgården och hälsade på Toffee. Han börjar nog bli gammal nu, förr har han alltid kommit och jagat mig, (!! Ja, den lilla skrutten förstår åtminstone hur man leker, även om jag inte riktigt förstår hans kroppsspråk) men nu vill han bara sitta inne i sitt lilla bo, han såg faktiskt litet gammal ut också, fast jag vet inte riktigt hur gamla de där små skuttiga hundarna blir. Morfar tror att Toffee har blivit blind också. Här är en jättegammal bild på honom, då han fortfarande var ung och jag inte ens fanns i världen än, kanske inte ens mina biologiska föräldrar fanns än på den tiden, så det måste väl vara från stenåldern tror jag. Ser så ut på bildkvalitén också, de hade nog inte så bra teknik på stenåldern menar jag.
Sen satte mamma fast mig i den långa linan, det är nästan lika kul som när jag får springa lös. Ronja och Elias kastade ringar till mig som jag fångade, men det var litet förvirrande för jag hann knappt fånga en så kom en ny flygandes genom luften. Mamma försökte filma oss men hon tycker inte att filmen blev alls bra.
Sen fick jag leka häst också, och Ronja ryktade mig. Hon säger att hon önskar att jag var en häst istället. Jag förstår inte hur hon kan tycka om hästar mer än hundar, de är ju så stora! Hon skulle vilja ha en häst som hon kunde rida till skolan på, och så skulle hon vilja gå i ridskola, och då skulle hon förstås rida dit på sin häst. För det är ingen som riktigt har tid att köra henne till någon ridskola, så det vore ju jättebra om hon hade en egen häst att rida dit på. Hmm, ja, det är nog bättre med häst ändå, ifall man vill rida alltså. Jag tror inte att jag skulle orka bära människor på min rygg, inte ens om de är små som Ronja och Elias.
Här kommer filmen på oss när vi leker med de där ringarna jag skrev om. Mamma ville inte lägga upp den men jag ville ha med den. Jag menar, bara för att mamma har en dålig kamera betyder det inte att agenter inte kan se en talang, så varje tillfälle som kan föra mig närmare bioduken måste jag ju bara ta. Så jag övertalade mamma att lägga ut filmen ändå.
Hoppas ni alla får en fortsatt rolig helg!
Kram! / Dina "
Jag blev litet ledsen idag för mamma betedde sig som om hon skulle gå iväg sådär som hon alltid gör på vardagarna. Jag trodde att hon hade glömt bort att det var lördag idag och skulle gå iväg till jobbet ändå, så jag suckade litet och började fundera på om jag skulle tillbringa dagen i soffan eller i sängen, men just som hon skulle ut tog hon tag i mitt koppel! Så jag skulle få följa med henne ändå.
Jag blev litet förvirrad först för Daisy, min grannhund, kom ut efter oss och jag trodde vi skulle få leka, men när vi kom utanför våran gård såg jag att mormors bil stod där ute och väntade. Då brydde jag mig inte ens om att säga hejdå till Daisy utan skyndade mig fram till mormor. Det är alltid så kul att åka bil, man vet inte riktigt var man hamnar.
Mamma sa att vi skulle åka och handla. Det är inte så jättekul att sitta i bilen och vänta medan de är där ute och får lukta på alla dofter, men ändå bättre än att sitta hemma helt ensam. Men mormors bil ville inte åka och handla, den ville åka hem till mormor och morfar istället. Jag tycker den där bilen gjorde helt rätt i att inte lyda mamma och mormor, för då fick jag sitta och titta på medan morfar jobbade med att renovera trappan där ute medan mamma och mormor åkte iväg och handlade. Mycket roligare än att sitta och vänta i bilen tycker jag.
Människovalparna Ronja och Elias kom också till morfar sen. Elias är så duktig och hjälper morfar bära tunga stora saker, själv satt jag ju fast i koppel så jag kunde inte hjälpa till. Sen kom mamma och mormor tillbaka, och då gick vi till bakgården och hälsade på Toffee. Han börjar nog bli gammal nu, förr har han alltid kommit och jagat mig, (!! Ja, den lilla skrutten förstår åtminstone hur man leker, även om jag inte riktigt förstår hans kroppsspråk) men nu vill han bara sitta inne i sitt lilla bo, han såg faktiskt litet gammal ut också, fast jag vet inte riktigt hur gamla de där små skuttiga hundarna blir. Morfar tror att Toffee har blivit blind också. Här är en jättegammal bild på honom, då han fortfarande var ung och jag inte ens fanns i världen än, kanske inte ens mina biologiska föräldrar fanns än på den tiden, så det måste väl vara från stenåldern tror jag. Ser så ut på bildkvalitén också, de hade nog inte så bra teknik på stenåldern menar jag.
Sen satte mamma fast mig i den långa linan, det är nästan lika kul som när jag får springa lös. Ronja och Elias kastade ringar till mig som jag fångade, men det var litet förvirrande för jag hann knappt fånga en så kom en ny flygandes genom luften. Mamma försökte filma oss men hon tycker inte att filmen blev alls bra.
Sen fick jag leka häst också, och Ronja ryktade mig. Hon säger att hon önskar att jag var en häst istället. Jag förstår inte hur hon kan tycka om hästar mer än hundar, de är ju så stora! Hon skulle vilja ha en häst som hon kunde rida till skolan på, och så skulle hon vilja gå i ridskola, och då skulle hon förstås rida dit på sin häst. För det är ingen som riktigt har tid att köra henne till någon ridskola, så det vore ju jättebra om hon hade en egen häst att rida dit på. Hmm, ja, det är nog bättre med häst ändå, ifall man vill rida alltså. Jag tror inte att jag skulle orka bära människor på min rygg, inte ens om de är små som Ronja och Elias.
Här kommer filmen på oss när vi leker med de där ringarna jag skrev om. Mamma ville inte lägga upp den men jag ville ha med den. Jag menar, bara för att mamma har en dålig kamera betyder det inte att agenter inte kan se en talang, så varje tillfälle som kan föra mig närmare bioduken måste jag ju bara ta. Så jag övertalade mamma att lägga ut filmen ändå.
Hoppas ni alla får en fortsatt rolig helg!
Kram! / Dina "
Kommentarer
Postat av: LottaS
Hej Dina. Selma här. Vill du tala om för min matte att man visst det kan leka så här. Hon säger att jag stressar upp mig alldeles för mycket. Det är ju det som är så kul!
Postat av: Jana | FRÖKEN GRÖN
Till matte:
Vad knas! Du har helt rätt, jag fick nämligen ett gäng knivar i present, dock som tack för att jag hade valt att prenumenrera (hur det nu stavas) på en tidning. Men ändå liksom. Just det där skrocket hade jag aldrig hört men det stämmer uppenbarligen!
Vilken härlig film! : D
Trackback
