Det är så skoj att springa lös!
"Hej! Dina här.
Idag har mamma tagit med mig på riktigt roliga äventyr! Först gick vi till grusplanen, där fick jag springa lös som vanligt. Sen lekte vi godissök, men jag tyckte inte det var så jätteroligt. Ibland är man faktiskt sugen på litet mer saftiga fibrer, som gräs. Mamma sa att jag såg ut som en ko.
Sen kom det ett jättestort gult monster dit, då kopplade mamma mig. Den började gräva i diket med sin konstiga snabel, vi gick till andra sidan diket och förbi monstret. Sen var vi inne i en liten lövskog. Jag tyckte det var jättespännande, och dessutom släppte mamma mig lös där också! Åh, det fanns så många spår att följa, men så fort mamma visslade kom jag tillbaka till henne. Ibland försvinner hon så plötsligt om jag inte kommer på en gång, och då blir jag orolig. Fast jag har ju lyckats hitta henne varje gång men man vet ju aldrig, en dag kanske hon försvinner för gott, så det är bäst att komma när hon visslar.
I skogen hittade vi en gammal jordkällare. Mamma tyckte det såg så mysigt ut, för där fanns stockar som människor kan sitta på, och en massa metallplattor som luktade stearin och rök. Vi gick runt runt i den lilla skogen. Mamma var så nöjd med mig att hon lovade något ännu roligare om jag skötte mig i koppel.
Så gick vi vidare, och jag trodde att vi skulle gå hem till Ronja och Elias. Men mamma gick ut i gräset bredvid vägen där människor rider på sånadär hundar med två rullande ben. Mamma tittade på mig och sa:
-Ska jag verkligen våga släppa dig lös här?
Jag tittade på henne med min allra rarast blick, och sa att det är väl klart hon kan släppa mig lös! Så där släppte hon lös mig igen! Åh, jag var så lycklig att jag var tvungen att springa flera varv så fort jag kunde. Jag snubblade i en stor vattenpöl också, men jag tror inte mamma såg det för hon skällde inte på mig.
Mamma visade mig en jättestor gräsplätt. Där satt vi och tog det lugnt en stund, sen fick jag göra litet konster och äta godis som mamma hade i fickan.
Just det ja! En gång försvann mamma sådär mystiskt igen. Ena stunden gick hon där långt bakom mig, och så var hon plötsligt borta. Det gäller att vara snabb då. Jag sprang in i skogen och sen hörde jag att mamma visslade så jag kom tillbaka, och hittade henne bakom en buske. Vilken tur! Jag började ju bli riktigt orolig där ett tag. När hon kom fram därifrån gick jag och gömde mig bakom en annan buske. Hihi. Jag satt där och väntade tills mamma vinkade till mig, hon hade nog tjuvkikat och sett var jag gömde mig.
Mamma sa något om någon hund och kopplade mig, och så gick vi hemåt igen. Det luktade jättespännande på marken, jag spårade och mamma bara drog mig vidare. Jag spårade så ordentligt att jag nästan missade att den hunden som jag kände lukten av faktiskt bara gick 10-15 meter framför oss. Efter ett tag märkte jag att det gick en hund bakom oss också. Så jag visste inte riktigt åt vilket håll jag ville gå, gick jag framåt så drog mamma mig bakåt, och om jag gick bakåt så drog hon mig framåt, hon verkade heller inte riktigt veta vilken hund hon ville hälsa på.
När vi började närma oss hemmet igen träffade vi de där jättelånga hundarna, som mamma kallar för "korvarna". Jag fick hälsa på dem och vi skvallrade litet om hundar i grannskapet. När vi kom hem så sov jag en stund, men sen orkade jag inte bara ligga där, så jag ville hitta på bus. Mamma gömde godis i en rulle som jag letade efter jättelänge. Jag blev nästan litet sur på mamma för hon hade gömt den på en så svår plats. Sen busade jag massor med pappa. Nä, nu orkar jag inte sitta här och vara still längre... hmm, jag ska nog döda mammas tofflor!
Bus och kel på er!"
Idag har mamma tagit med mig på riktigt roliga äventyr! Först gick vi till grusplanen, där fick jag springa lös som vanligt. Sen lekte vi godissök, men jag tyckte inte det var så jätteroligt. Ibland är man faktiskt sugen på litet mer saftiga fibrer, som gräs. Mamma sa att jag såg ut som en ko.
Sen kom det ett jättestort gult monster dit, då kopplade mamma mig. Den började gräva i diket med sin konstiga snabel, vi gick till andra sidan diket och förbi monstret. Sen var vi inne i en liten lövskog. Jag tyckte det var jättespännande, och dessutom släppte mamma mig lös där också! Åh, det fanns så många spår att följa, men så fort mamma visslade kom jag tillbaka till henne. Ibland försvinner hon så plötsligt om jag inte kommer på en gång, och då blir jag orolig. Fast jag har ju lyckats hitta henne varje gång men man vet ju aldrig, en dag kanske hon försvinner för gott, så det är bäst att komma när hon visslar.
I skogen hittade vi en gammal jordkällare. Mamma tyckte det såg så mysigt ut, för där fanns stockar som människor kan sitta på, och en massa metallplattor som luktade stearin och rök. Vi gick runt runt i den lilla skogen. Mamma var så nöjd med mig att hon lovade något ännu roligare om jag skötte mig i koppel.
Så gick vi vidare, och jag trodde att vi skulle gå hem till Ronja och Elias. Men mamma gick ut i gräset bredvid vägen där människor rider på sånadär hundar med två rullande ben. Mamma tittade på mig och sa:
-Ska jag verkligen våga släppa dig lös här?
Jag tittade på henne med min allra rarast blick, och sa att det är väl klart hon kan släppa mig lös! Så där släppte hon lös mig igen! Åh, jag var så lycklig att jag var tvungen att springa flera varv så fort jag kunde. Jag snubblade i en stor vattenpöl också, men jag tror inte mamma såg det för hon skällde inte på mig.
Mamma visade mig en jättestor gräsplätt. Där satt vi och tog det lugnt en stund, sen fick jag göra litet konster och äta godis som mamma hade i fickan.
Just det ja! En gång försvann mamma sådär mystiskt igen. Ena stunden gick hon där långt bakom mig, och så var hon plötsligt borta. Det gäller att vara snabb då. Jag sprang in i skogen och sen hörde jag att mamma visslade så jag kom tillbaka, och hittade henne bakom en buske. Vilken tur! Jag började ju bli riktigt orolig där ett tag. När hon kom fram därifrån gick jag och gömde mig bakom en annan buske. Hihi. Jag satt där och väntade tills mamma vinkade till mig, hon hade nog tjuvkikat och sett var jag gömde mig.
Mamma sa något om någon hund och kopplade mig, och så gick vi hemåt igen. Det luktade jättespännande på marken, jag spårade och mamma bara drog mig vidare. Jag spårade så ordentligt att jag nästan missade att den hunden som jag kände lukten av faktiskt bara gick 10-15 meter framför oss. Efter ett tag märkte jag att det gick en hund bakom oss också. Så jag visste inte riktigt åt vilket håll jag ville gå, gick jag framåt så drog mamma mig bakåt, och om jag gick bakåt så drog hon mig framåt, hon verkade heller inte riktigt veta vilken hund hon ville hälsa på.
När vi började närma oss hemmet igen träffade vi de där jättelånga hundarna, som mamma kallar för "korvarna". Jag fick hälsa på dem och vi skvallrade litet om hundar i grannskapet. När vi kom hem så sov jag en stund, men sen orkade jag inte bara ligga där, så jag ville hitta på bus. Mamma gömde godis i en rulle som jag letade efter jättelänge. Jag blev nästan litet sur på mamma för hon hade gömt den på en så svår plats. Sen busade jag massor med pappa. Nä, nu orkar jag inte sitta här och vara still längre... hmm, jag ska nog döda mammas tofflor!
Bus och kel på er!"
Kommentarer
Postat av: LottaS
Hej Dina. Ebba och co här. Vilken toppendag du haft. Men du efter så mycket aktivitet så mår du nog bäst av att ligga på soffan. Vänta med att döda mattes tofflor till imorgon! Vov på dig!
Postat av: nemo
Haha härlig berättelse! Och efter ett sådant äventyr borde du varva ner och ta det lugnt Dina, inte hitta på ännu mer =)
Trackback
