Dina är ganska feg av sig. Hon är rädd för många saker, så som sopborsten, dammsugaren, stolar som lyfts upp, stenar som ligger på asfalten och skapar konstiga skuggor i natten, sopsäckar som ligger på fel ställen, trädgårdsfigurer, vägskyltar.... Alla okända objekt utgör en fara. Är hon ute måste de smygas på och hon närmar sig med stor försiktighet, krypande med svansen mellan benen.

Efter två år med henne har jag upptäckt ett mönster. De läskiga objekten verkar bli fler om hösten. Jag vet inte om det kan ha med ljuset att göra. Dagarna blir kortare, mörkret faller på och allting ser litet annorlunda ut i mörker. Men vad är det för skillnad på höstmörkret och sommarnatten? Är det intensivare dofter i luften? Eller är det för att allting blir litet blött och fuktigt, och blänker i gatlyktans sken? Eller är det för att det blåser mer och saker rör på sig?

Det är bara att hålla sig tålmodig. Gå fram till alla skrämmande föremål om det är möjligt, sitta där och klappa dem som om de vore hundar. Prata med dem och prata med Dina, lugnt så hon förstår att hon inte behöver bli stressad över sakerna. Hon kan vänja sig vid ett objekt, men kommer hon någonsin att sluta hitta andra skrämmande saker? Saker som plötsligt finns ute på gården som inte fanns där förut?

Hon skäller inte ofta. Faktiskt så sällan att man blir förvånad när hon väl skäller. Hon kan morra och skälla på främmande människor i trappan, hon brukade skälla på brevbäraren (nu har vi postboxar längst ner i varje trappuppgång så han försöker ju inte bryta sig in genom dörren längre hehe). Varje natt skäller hon på tidningsbudet. Men om dagarna och kvällarna skäller hon inte. Möjligtvis någon gång då hon blir för ivrig i lek, en uppmaning om att kasta leksaken så hon får jaga den, eller så.

Men är det en chipspåse i busken 15 meter ifrån fönstret sätter hon igång och skäller. Det handlar förstås om att vakta hemmet från läskiga saker, och en frustration över att hon inte kan springa dit och ta reda på vad det är som lurar i busken. Det kan ibland kännas som att hon hallucinerar, hon skäller rakt ut mot ingenting, och vi kan stå där som fån och undra vad hon skäller åt. Då ställer jag om till min "röntgensyn" och ser dessa små små betydelselösa saker som tydligen är så läskiga, som chipspåsen igår kväll, som knappt syntes.