Dumma mamma
Jag tänkte lägga upp en gammal favorit här, som blev publicerad på min hemsida den 7:e februari i år. Så konstigt, att det då var första gången som hon började lyda när det gäller badning, eftersom det känns som för jääättelänge sen för mig idag, som hon krånglade med det där. Men tjah, tid går väl inte att mäta i känslor. Här kommer inlägget i repris:
Dagen började fint för Dina med en morgonpromenad i solsken och när "mamma" (d.v.s. jag) fick för sig att bada Dina hoppade hon snällt och fint i badkaret, vilket hon annars sällan har gjort. Att bada står inte med på topplistan direkt (om det inte handlar om pölar och fria vatten förstås). Men idag stod hon snällt där och lät sig badas länge och väl och helt utan något bråk, vilket slutade med både förvåning och jättemycket beröm och lite av Dinas favoritgodis.
Sen fick jag för mig att jag skulle städa (snarare sanera) hela badrummet och ville vädra i lägenheten under tiden, så jag lät balkongdörren och köksfönstret stå öppet. När jag väl var färdig därinne efter kanske en timmes skrubbande och skvättande, hittade jag stackars Dina hopkrupen på sin lilla bädd med bokstavligt talat hackande tänder. Inte tänkte väl jag på att hon blir kall när hon är blöt och dörren står på vid gavel...
Så det var snabbt på med ett stort badlakan. Annars tycker hon inte riktigt om att ha saker på sig och skakar av sig det men nu kurade hon ihop sig i lakanet, fortfarande huttrande. Det var så synd om mitt "lilla" knyte så jag la mig på golvet med henne och försökte värma henne litet så vi hade ett riktigt myskalas.
Men hon skakar fortfarande rejält. Det gör hon säkert helt medvetet bara för att jävlas och ge mig dåligt samvete. Och det lyckas hon bra med, så nu ska jag låta henne hoppa upp i min säng så hon kommer undan det kalla golvet. Och vira in henne i mitt täcke minsann.
Borde förresten lägga mig och vila själv också för jag fick med stor sannolikhet en lätt hjärnskakning i lördags för det är fortfarande konstigt. Haft svårt att koncentrera blicken längre bort, nu har det blivit bättre men kan till exempel inte se på tv ens en halvtimme utan att det blir dimmigt i huvudet. Men jag orkar inte bara ligga och ta det lugnt hela tiden heller.
Dagen började fint för Dina med en morgonpromenad i solsken och när "mamma" (d.v.s. jag) fick för sig att bada Dina hoppade hon snällt och fint i badkaret, vilket hon annars sällan har gjort. Att bada står inte med på topplistan direkt (om det inte handlar om pölar och fria vatten förstås). Men idag stod hon snällt där och lät sig badas länge och väl och helt utan något bråk, vilket slutade med både förvåning och jättemycket beröm och lite av Dinas favoritgodis.
Sen fick jag för mig att jag skulle städa (snarare sanera) hela badrummet och ville vädra i lägenheten under tiden, så jag lät balkongdörren och köksfönstret stå öppet. När jag väl var färdig därinne efter kanske en timmes skrubbande och skvättande, hittade jag stackars Dina hopkrupen på sin lilla bädd med bokstavligt talat hackande tänder. Inte tänkte väl jag på att hon blir kall när hon är blöt och dörren står på vid gavel...
Så det var snabbt på med ett stort badlakan. Annars tycker hon inte riktigt om att ha saker på sig och skakar av sig det men nu kurade hon ihop sig i lakanet, fortfarande huttrande. Det var så synd om mitt "lilla" knyte så jag la mig på golvet med henne och försökte värma henne litet så vi hade ett riktigt myskalas.
Men hon skakar fortfarande rejält. Det gör hon säkert helt medvetet bara för att jävlas och ge mig dåligt samvete. Och det lyckas hon bra med, så nu ska jag låta henne hoppa upp i min säng så hon kommer undan det kalla golvet. Och vira in henne i mitt täcke minsann.
Borde förresten lägga mig och vila själv också för jag fick med stor sannolikhet en lätt hjärnskakning i lördags för det är fortfarande konstigt. Haft svårt att koncentrera blicken längre bort, nu har det blivit bättre men kan till exempel inte se på tv ens en halvtimme utan att det blir dimmigt i huvudet. Men jag orkar inte bara ligga och ta det lugnt hela tiden heller.
Kommentarer
Postat av: LottaS
Ebba: Jag har samma taktik som du. Man lägger huvudet på sned och ser frusen ut och vips trollar mamma fram en god filt och stoppar om en. Man kan komma långt med sorgsna goldenögon det kan jag lova!
Trackback
