"Människor är så konstiga. Jag kommer nog aldrig riktigt lära mig hur de fungerar. Mamma tog med mig på en jätterolig promenad. Hon sa litet saker till mig och så fick jag godis. Hon blev jätteglad när jag struntade i att gå och hälsa på den där hunden som vi såg.

Men när vi var på väg hemåt igen tyckte jag att jag skulle imponera litet på mamma med att visa att jag faktiskt orkar springa hur mycket som helst fortfarande. Hon ska inte tro att hon kan få slut på min energi minsann! Så jag sprang och sprang och sprang och sprang. Det är så härligt när jag inte behöver ha koppel på mig och bara får springa runt, runt.

Men så fort jag var nära en lerpöl sa mamma att jag inte fick gå dit för jag skulle bli så blöt. Men jag blev ändå jätteblöt när jag sprang runt, runt. Det har ju regnat massor så det är väl klart man blir blöt då!

Det konstiga är att alltid när jag är blöt och vi kommer in, så måste jag bada. Först får jag inte bada där ute för mamma vill inte att jag ska bli blöt - och sen badar hon mig så jag blir helt jätteblöt! Jag förstår inte riktigt varför hon får blöta ner mig men jag får inte bada på egen hand. Ute gör det ju inte ens någonting för där skvätter jag ju inte ner hela lyan, som jag gör när mamma badar mig inne... Människor alltså!

Mamma trodde att jag skulle vara trött efter promenaden, leken och badet. Hihihi. Hon kan ju försöka inbilla sig det. Jag försökte busa med pappa. Han leker så sällan med mig nuförtiden, fast mamma har ju blivit jätterolig. Hon sa att hon skulle ta fram något som skulle göra mig trött, och jag fick den där saken som jag fick i födelsedagspresent av Ronja och Elias. Man får en massa godis om man drar i snöret. Fast det är litet svårt om inte mamma hjälper litegrann.

*gäsp*

Nä, nu ska jag nog ta och sova en stund. Mamma kanske har rätt, jag blev visst litet slö efter en lång kamp med mojängen för att få litet godis... Vi hörs en annan gång!"