Idag började hösten enligt kalendern. Jag tycker visserligen att den har börjat för en halv månad sedan även om det varit en del riktigt fina dagar, men vem har sagt att hösten kännetecknas av fulhet?

Jag förknippar hösten med hundar, eller hundar med hösten. Jag vet inte varför, men jag tycker helt enkelt att det är hundens årstid. Någon annan som förstår varför? Tala i så fall om det för mig, så jag också förstår vad det är med hösten och hundarna. Kanske är det den vackra höstnaturen. Svamparna. Kanske är det sommaren som varit för varm för hunden som gör hösten litet mer behaglig och får mig att associera dem till varandra?

Det tråkiga är ju att dagarna blir kännbart kortare. Det är fruktansvärt trist att jag inte började med Dinas träning tidigare. För nu blir det snart svårt att släppa henne när det är mörkt, de ljusa timmarna är det meningen att jag ska tillbringa på jobbet och jag tycks väl vara den enda av oss som engagerar sig i henne. Jag hatar att jobba! Det förstör hela mitt liv. Hur kan man slösa bort den viktigaste delen av dagarna på att jobba. Tjäna andra, tjäna pengar åt andra, tjäna skattepengar åt staten och kommunen. Slita ut sin kropp och bli bitter över att inte hinna med något meningsfullt i livet. Jag hatar det. Nu är det sagt.

Och här sitter jag, hemma istället för på jobbet idag igen. Gårdagens trötthet sitter fortfarande i och jag känner mig som en gamling på väg mot pärleporten, det kan inte vara hälsosamt att vara såhär trött. Jag blir gammal i förtid. Dina verkar också trött för hon bara sover och sover och sover.