Det blev en tråkig dag idag för Dina, även om den började litet roligt med att få träffa farmor och allt. Jag har mått skit idag, helt deppig och sån där. Suttit och tittat på film och inte orkat aktivera mig själv och än mindre Dina.

Jag skulle baka en födelsedagstårta till killen, han fyller år på söndag och vi ska till hans mamma på kalas, och jag sa att jag skulle stå för tårtan. Men eftersom jag mått som jag gjort har jag inte orkat göra någonting, men nu på kvällskvisten började jag få litet panik, så det var bara till att panikhandla på OKQ8 och sätta igång.

Jag är alltid så oerhört kreativ när det kommer till bak och matlagning. Ge mig ett recept och jag åstadkommer något helt annat. Det är konstigt egentligen eftersom jag sällan bakar eller lagar någon speciell mat, men det är ändå vad som händer när jag väl står där i köket.

Detta är mitt livs andra tårta som jag gör. Jag trodde inte att jag kunde göra tårtor, speciellt som jag alltid får för mig att mixtra litet ur eget huvud hehe. Första tårtan, som jag gjorde i början av den här månaden till Dinas ära (fast hon fick ju inget av den själv) blev ju god men ful. Jag hoppas att jag ska lyckas bättre med den här, både smak- och utseendemässigt. Litet prestationsångest har man ju eftersom hans mamma och hennes man + en till gäst ska äta av den.

Jag ska inte avslöja alltför mycket, men jag hade ingen aning om vad jag skulle ha som fyllning. Helt plötsligt stod jag där och tärnade litet marsipan, kokade mjölk och smör, och blandade i marsipanen och det blev till en kräm som jag hade som fyllning. Det var litet våghalsigt av mig eftersom jag inte hade någon aning om vad som egentligen skulle bli av en sån blandning, men det ser åtminstone ut att funka hehe.

Dessutom har jag ju som mål att göra tårtor så personliga som möjligt, verkar det som av de två jag gjort. Dinas tårta fick ju tre chokladhundar som utsmyckning, vad som blir av den här tårtan låter jag bli osagt, ifall killen skulle få för sig att läsa här imorgon.

Så visst kom jag igång, och Dina verkar vara så trött av en slödag att hon inte ens orkar vara med i köket några längre stunder utan ligger mest på sin bädd och sover, så jag antar att jag inte behöver ha så dåligt samvete över att inte ha orkat göra något med henne idag.

Men det är klart jag har det ändå. Speciellt med tanke på att hon antagligen får bli ensam kvar hemma hos killen imorgon när vi är borta, och på kvällen ska vi dessutom hem till några vänner och då får hon stanna hemma igen. Hmm, ja vi får se hur det blir med allt imorgon. På söndag ska jag gottgöra det och passa på att gå till den stora hundrastgården och träna litet med Dina.

Det ska Vänersborgs kommun ha litet creds för ändå, att de faktiskt gjort i ordning en sån stor rastgård för hundar, som innehåller både "skog" och en öppen gräsplätt, en sån där bänk med bord och sittbänk ihop för människorna att sitta vid medan hundarna kanske springer runt och leker, och dessutom sponsrar de med bajspåsar så man kan plocka upp efter sina hundar. Men bäst av allt: det är verkligen en stor rastgård, något annat än de vanliga tråkiga små inhägnade fyrkanterna.

Så det borde hon väl ta emot som en godkänd muta ändå, och glömma morgondagens ensamhet? ;-)