Dina har alltid haft gott om överskottsenergi. Hon är alltid på väg någonstans, vill alltid att det ska hända något. Hon ser rätt jagad ut även när hon sitter ner och tar det lugnt, framför allt utomhus då. Jämför man henne med andra hundar som ser helt harmoniska ut inser man verkligen hur rastlös Dina är.

Hittills har jag försökt bli av med hennes stress med helt fel metoder. Uppenbarligen är de ju fel eftersom hon inte blivit bättre. Inspirerad främst av Cesar Millan, har jag försökt motionera bort hennes stress. Men ju mer hon rör på sig desto mer aktiv verkar hon ju bli.

Efter att ha läst Hallgrens tankar om detta inser jag hur fel jag har gått till väga. Det handlar om att trötta ut hunden mentalt. Få hjärnan att arbeta. Det kan ju hända att Cesar också hade rått mig till hjärngymnastik, vem vet. Att förlita sig så på ett tv-program är helt fel. På TV ser man hur människor gör, och hör vad de pratar om. Och bara delar av det. Vi får egentligen ingen djupare inblick i varför de gör så, vad som händer, vad de tänker på o.s.v. Men Cesar tillämpar ändå metoder som jag antagligen för det mesta kommer att ta med en nypa salt.

Det är ju klart att man blir piggare av motion. Det ser man ju också på människor, så varför skulle det inte vara så med hundar också. Och jag menar självklart inte att man ska utesluta motion, hunden behöver röra på sig, kan man inte se till att den får röra på sig tycker jag inte att man har rätt att skaffa hund från första början. Om det är du själv eller grannen som går ut med hunden kvittar väl, kan man inte gå ut med hunden själv ser man till att få hjälp med det. Lyckas man inte ska man helt enkelt inte ha hund alls enligt mig.

Jag har läst ytligt om att aktivera hunden. Det står litet här och litet där, och många säger det till mig, pratar om det. Men vadå, aktivera hunden? Har jag tänkt. Det har jag väl gjort. Det handlar förstås inte om att aktivera fysiskt utan psykiskt. Men även det trodde jag att jag hade gjort. Men ju mer jag lär mig om det desto mindre känns det som att jag vet. På ett positivt sätt. Det finns så mycket att lära sig därute, om man bara kommer åt informationen. Faktiskt så var jag inne på det här spåret helt i början när jag fick Dina, men av någon anledning övergick "köttbullemetoden" i för strikt ledarskapstänkande. Nu är jag alltså tillbaka där jag började, och nu tänker jag hålla mig kvar här.

Hjärngymnastik är något som får stå på Dinas dagliga schema nu. Men det är kanske ändå inte det viktigaste. Jag har själv förstått det nu, men nu gäller det att få alla andra att förstå samma sak. Att absolut undvika alla kamplekar och jaktlekar med henne. Inte därför (som jag tidigare tänkt) att det handlar om dominans, utan därför att det utsöndrar stresshormoner - som visserligen är bra för en för lugn hund, men när man har en pigg hund som aldrig verkar komma till ro, ska man undvika all den typen av hetsiga lekar.

Litet synd är det ju, eftersom det faktiskt är rätt kul med just de lekarna. Jag kommer förstås inte utesluta dem helt ur hennes liv, men framöver är det ändå den lugnande leken som har första prioritet. En dag kanske jag också har en harmonisk hund som kan sitta snällt bredvid mig när jag sitter på picknick... (hur mycket tror jag på det i nuläget hahaha, men inget är ju omöjligt) Sitta still kan hon ju. Det är inte det det handlar om, själva sittandet. Det är den ständiga jakten efter något intressant som det gäller. Nosen tar aldrig någon paus, ögonen flackar och hon kan helt enkelt inte bara slappna av.