I helgen träffade jag på flera hundar. Helt plötsligt verkar det som att precis alla har skaffat hund - förutom de som är allergiska.

I lördags träffade jag på fem månader gamla taxen Ferdinand. Han fick mig att undra hur mycket hund det egentligen finns i de små hundarna. Han var nämligen mer som en katt än en hund. Han lekte inte som en hund, han betedde sig över huvud taget inte som någon hund, förutom de gånger han skulle skälla på någon eller något som gick utanför lägenheten vi var i. Lekarna var typiska kattlekar. Krafs under filten som han attackerade, jaga saker som rör på sig, och när han lekte med någon leksak såg det verkligen ut som kattlek, aldrig något lekmorrande eller nåt. Han skulle klättra runt i soffan och ligga i knät på människorna, blev buren och klappad på som en katt, och på alla möjliga vis var han mer som en katt, jag blev helt förvirrad och visste inte hur jag skulle kommunicera med honom. Han betedde sig inte alls som en tax.

På söndagen fick jag träffa Nikita, en mycket fin korthårig chihuahua. Hon såg inte riktigt ut som en vanlig chihuahua. Hon hade litet längre nosparti och inte riktigt så "rund" i utseendet som chihuahuor brukar vara och såg mer ut som en riktig hund. Med "riktig hund" menar jag då att hon inte var som en docka, en leksak som sitter innanför bröstfickan vid promenader. Hon hade litet mer naturliga proportioner till sin extremt lilla kropp. Jag har mött flera chihuahuor och den här var verkligen liten, till och med i chihuahua-storlek mätt, trots att hon börjar närma sig vuxen ålder, men samtidigt mer som en hund än någon chihuahua jag förr mött, och definitivt mer hund än vad taxen från lördagen var.

Alltså visade den lilla chihuahuan att jag hade fel i min teori om att små hundar inte är som hundar. Det är bara taxar som är konstiga. För någonstans måste jag ju generalisera. (Givetvis är jag inte seriös med det uttalandet.) Men en sak är helt säker, jag blev verkligen förvirrad av den där Ferdinand.