Jag har jättesvårt för det där med tid. Jag har inget begrepp om hur lång tid det gått från dag A till dag B. Jag tyckte det var jättelänge sen som jag var hos mina föräldrar och spelade fotboll barfota med Dina, grillade och hade det gott i solen, men det var visst bara för exakt en vecka sen, insåg jag nu. Efter födelsedagskalaset. Jättekonstigt att tiden kan böja på sig sådär.

Hemma hos mamma och pappa har vi satt upp en lina som löper tvärs över gården från altanen till lekstugan, som vi fäster Dina vid när vi är ute. Senast provade jag ändå att ha henne lös och det gick ju hur bra som helst. Men jag vågar ändå inte låta henne vara lös någon längre stund för det finns hundar i grannskapet som kan locka, samt att inte alla vill ha hundar i deras trädgårdar hehe. Men mest av allt för att hon lätt kan ta sig till bilvägar och det vore bara dumt att pröva lyckan sådär. Och hon har det ju gott med linan hur som helst...

Förutom när jag råkar sparka iväg hennes boll så långt att hon inte kommer åt den, tar sats och störtar efter den och tar sig loss på ett eller annat sätt. Det har hänt några gånger, ibland har linan lossat från altanen (och den är ändå ordentligt ditspikad) eller också har remmen som hennes koppel sitter fast i gått av... Hon verkar inte bry sig om det ett smack, hon blir varken rädd eller får ont av smällen som jag själv blir livrädd av.

Jag tänkte inte på att filma förrän Dina redan var rätt trött efter en stunds lek, så hon är inte så jätterolig längre utan vill mest vila och gosa med sin boll. Men ändå en skön tillbakablick. Hösten kom verkligen med september. Som det ska vara för en gångs skull.