Dina fick en tuggring förut. Oj vad hon såg rolig ut. Hon låg och gnagde och sprang frustrerad iväg någon annanstans och gnagde och snart kom hon tillbaka och höll på så i all oändlighet. Vanligtvis gör hon så kanske en gång, men nu var det verkligen frustration på hög nivå, det var tydligen bra kvalité på ringen eftersom den var så svår att tugga igenom.

Trots att Dina fnös av frustration, tassade fram och tillbaka, gläfsade och gnagade precis bredvid mig lyckades jag på något vis somna. En timme senare vaknade jag och hoppade snabbt upp ur sängen. Hade hon ätit upp hela ringen!? Det var ju inte direkt meningen.

Men nejdå, hon kämpade fortfarande med den, efter en timme! Annars är hon litet av en expert på tuggben av alla slag och tuggar i sig dem på allt mellan 10-30 minuter. Men den här fick hon visst kämpa litet med. Jättebra. Jag tog förstås ringen (eller halva ringen som var kvar) ifrån henne, inte bara för att spara på den, utan för att stackarn ju var helt slut av att ha kämpat med den i en timme hahaha! Ändå förstår hon inte att sluta och spara på tuggsakerna till senare. Hon kan flåsa och nästan somna vid den, men hon måste enträget fortsätta gnaga tills den är slut.