Hundrädsla
" På arbetet har flera män från mellanöstern direkt påtalat att de är rädda för hunden och på prommenaderna går kvinnor/barn/män omvägar för att inte komma för nära. Om jag minns rätt så står det i deras heliga skrift att hunden är ett orent djur, så jag funderar på om det är mer rädsla för det som anses orent, än egentligen hundrädsla. Kanske lättare att säga att man är rädd än att säga att din hund är ett orent djur som man inte ska komma i kontakt med. Så funderar jag. "
Det var en intressant iakttagelse måste jag säga. En sådan teori skulle ju också förklara en hel del.
Så till dagens ämne: I söndags gick vi som planerat till den stora hundrastgården. Oftast vågar folk inte komma in med sina hundar i inhägnaden om där redan finns en hund, åtminstone om den hunden råkar vara våran kära Dina, de går oftast rätt förbi, medan hunden tittar nyfiket och besviket åt vårat håll, antagligen är de flesta vana vid att komma in där ibland och får upp förhoppningarna när de passerar stället.
Att folk låter bli att komma in kan bero på många saker. Dels kanske deras hundar inte sköter sig så bra med andra hundar, eller också hade hundägaren planerat en stunds träning vilket förstås inte går om det springer en annan främmande hund lös och leker i området. Ofta tror jag att det mest handlar om människors rädsla för varandra. Vi människor lever så konstigt, våra hundar skulle vilja hälsa på alla sina artfränder (och alla andra också för den delen) men vi människor är så hämmade att vi nästan rodnar bara en okänd människa säger "God morgon" i ett möte på morgonpromenaden. Så jag skulle gissa på att det framför allt handlar om just det, pinsamheten, man vet helt enkelt inte vad man ska säga till den andra hundägaren och undviker situationen genom att helt enkelt gå förbi. Men sen finns också ett allvarligare hinder, och det är att folk helt enkelt är rädda för hunden som är i inhägnaden.
Men i söndags kom en kvinna med sin golden-hane, och frågade först om det gick bra om de kom in och sedan fick vi stå och titta på när Dina försökte leka som en tok med en något yngre hanhund som inte alls förstod sig på vilda jaktlekar och gnydde mest när han tittade på Dina. Det där gnyendet har jag nu fått för mig är rätt karakteristiskt för golden retriever eftersom jag hört det ljudet från dem flera gånger. De låter inte rädda, utan mer... frustrerade? Och ändå inte desperata som är vanligt för hundar som gnyr. Ungefär som "Men hallå, förstår du inte vad jag vill? Jag försöker ju kommunicera med dig" (hehe, jag kanske skulle ta och bli översättare från hundiska till svenska?)
Boss´ matte berättade att hon hört av en annan hundägare om en kille som brukar komma till rastgården tillsammans med sin pitbull. Han hade kommit in samtidigt som en annan liten hund varit i inhägnaden, och den ska då ha bitit ihjäl den mindre hunden, och killen hade då inte alls brytt sig om saken och bara betett sig som om ingenting hade hänt.
Om jag förstod det hela rätt så är det samma kille, eller åtminstone en kille med en pitbull, som brukar komma till rastgården utan att visa någon som helst hänsyn till om det finns andra hundar där eller inte. Om hundägarna inte tycker om att han kommer begär han att de ska koppla sina hundar och gå ut och vänta tills han är färdig med sin hund där inne.
Allt det här verkar ju vara något avlägsna berättelser, en typ av vandringssägner, någon har hört från någon som hört från någon... Jag brukar vara försiktig med att fästa för stor tilltro till sådana berättelser, men helt säkert finns det en del sanning i dem även om de antagligen har blivit omformulerade från mun till mun.
Så med tanke på sådana här händelser är det ju inte alls konstigt att folk är rädda för att låta sina hundar träffa andra hundar. Det är så fruktasnvärt tråkigt att just pitbullen så ofta hamnar hos helt fel människor. Jag sa ju till kvinnan att inte alla pitbullar är farliga, men hon var så rädd för dem att hon aldrig skulle våga lita på dem.
Men den där killen däremot, honom är jag rädd för. Han har väl ingen rätt att göra som han gör. Jag förstår inte varför han inte har blivit polisanmäld av dem som mött på honom. Men jag antar att polisen inte skulle kunna göra så mycket åt saken, och det tycker jag är mycket frustrerande. En sådan människa ska helt enkelt inte få ha en hund.
Det är ju enkelt att säga att man inte borde göra som han begär, d.v.s. koppla sin hund och vänta utanför tills han är färdig där inne i rastgården. Det är väl en sak om han är där före de andra, men om han kommer in efteråt och begär en sådan sak känns helt fel. Men det finns nog inte mycket annat att göra än att faktiskt göra precis som han säger eftersom man förstås är rädd om sin hund.
Mycket tråkigt att det får vara såhär. Det borde finnas hårdare lagar kring hundägarskap.
Koranen säger inte att hundar är orena, men det anses så av tradition inom vissa muslimska riktningar. Tror det är rätt ovanligt att det är orenhets-idéer som ligger bakom när nån invandrare från mellanöstern är lite rädd för hundar. Jag har jobbat ihop med en hel del invandrare från både Mellanöstern och olika Afrikanska länder, som har berättat att i deras hemländer har man mest hundar, iaf större hundar, till vakt och skydd. Var ju faktiskt likadant i Sverige om vi går några hundra år tillbaka i tiden... En etiopisk man som städar i vårt område berättade att i hans hemland är det för det första väldigt vanligt med förvildade, kringdrivande aggressiva hundar, och även dom hundar som har ägare är oftast väldigt ilskna mot folk utanför familjen och har skaffats mest för skydd. Tänker man på allt sånt är det ju inte det minsta konstigt att många invandrare från andra delar av världen är rätt försiktiga runt hundar... Å andra sidan, många svenskar tänker ju tvärtom, att alla hundar är nån sorts levande gosedjur och att man glatt kan gå fram till en vilt främmande hund och slänga sej på den. Då föredrar jag nog lite överförsiktiga människor...
Du har nog rätt om Golden retriever, dom låter gnyende när dom pratar, eller iaf så gör min golden-tjej det. Hon gnyr och snark-andas när hon ska "prata".
Och Schäfrar har också ett rätt speciellt ljud för sig när dom är förväntansfulla, som inför en promenad.
Tråkigt när en hundägare förstör för så många genom att bete sig sådär i en rastgård. Lite mer hyffs skulle ju inte skada. Och har hans hund verkligen bitit ihjäl en annan hund så borde han ju inte ha hund överhuvudtaget.
Hårdare lagar vore helt klart välkommet.
