Det var från början inte meningen att Dina och lilla 8-veckors Tilda, som nu varit i sitt nya hem i tre dagar, skulle få träffas än. Hon är så liten än och Dina är vild och galen. Men Tildas matte och husse (tror de också kallar sig för mamma och pappa hehe) har märkt av att den lilla skruttan redan är ganska dominant av sig och skäller på andra hundar, så de tyckte att det nog bara vore bra om hon fick träffa Dina.

Så det blev en långpromenad med Dina hem till dem. Hon borde ha gjort av med en del energi på vägen dit, vi gick dit i rask takt och jag funderade ett tag på att släppa henne i rastgården som vi passerade på vägen, men hon skulle ju helst orka gå hem också sen så det fick vara. Dina visade hur som helst inga som helst tecken på trötthet när den lilla kom ut för att hälsa på oss. (fast hon var mest rädd för Dina i början och ville inte alls hälsa)




Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad över att Dina betedde sig som hon gjorde. Hon var helt vild och framfusig, ville fram och hälsa och busa och hoppade efter henne så fort Tilda kom i närheten så att hon blev rädd igen och tog avstånd. Vi har träffat på små välling-magade valpar förut, och då har hon blivit så lugn, knappt vågat röra på sig, men inte med Tilda inte, där skulle det bara busas och hälsas.

Vi släppte dem lösa båda två efter ett tag, och det gick till en början ganska bra, åtminstone bättre än när Dina var kopplad, men snart satte hon igång och busa och sprang runt och lilla Tilda blev nog omkullsprungen ett antal gånger. Det är väl egentligen inte så konstigt eftersom Tilda började busa med henne, så det är väl klart hon också skulle busa.

För en gångs skull är Dina faktiskt trött när vi kom hem. Annars brukar hon aldrig bli trött. Det krävs en hel helg hemifrån innan hon ska bli helt harmonisk och lugn. Och helt harmonisk är hon fortfarande inte, men trött. Piper ändå och vill ut och ha ännu mera roligt - efter flera timmar utomhus med promenad och bus! Dessutom fick hon träna litet i att gå fot med Tildas "pappa" flera varv. Han tränade visst inför när Tilda blir stor hihi.

Världens sötaste lilla skrutt är hon med sin lulliga päls och stora tassar och lilla lilla svansen. Musklerna spelade under huden redan nu, så hon kommer nog bli ganska så stark en dag. På bilderna här ser hon mycket större ut än vad hon egentligen är. När jag satt på huk nådde hon nästan inte ens upp till knät på mig när hon ställde sig på bakbenen hihi. Bara en liten skrutt men redan en tuff liten dam. Tror hon kommer bli en riktigt fin lydig hund, hon har hamnat hos bra och engagerade människor, så tuffheten ska nog gå att träna bort innan hon blir för stor och stark. Hon kan redan sitta på befallning och kommer vid inkallning, efter tre dagar!