" Hej! Dina här igen, det var ett tag sen jag skrev här.

Idag tänkte jag berätta om små märkliga saker. Ibland kommer det små saker in här hemma som svävar i luften och piper entonigt. Jag skulle så väldigt gärna vilja nosa på dem, fast mamma säger att det börjar klia om de skulle trycka in sin snabel i min nos.

Vadå snabel? Är det någon slags korsning mellan fågel och elefant, i extrem miniatyr? Nej, nu vet jag vad det är! Det måste vara det de kallar för vampyrer! För de påstår att de dricker blod också.

Ikväll kom en vampyr in här, men när modiga pappa försökte fäktas mot den blev den feg och svävade upp i taket. Jag ville förstås hjälpa till i kriget mot vampyren och skydda mamma och pappa mot den, men jag kan helt enkelt inte nå den hur högt jag än hoppar. Jag tog till och med sats från pappas utsträckta ben men kom ändå inte tillräckligt högt upp.

(Pappa klagade och blev irriterad på mig, jag som bara försökte skydda honom!)

Om jag hade fått litet längre öron kanske jag hade kunnat flyga upp till taket som Dumbo, och då hade jag nosat litet på den och morrat så den förstår att den inte ska ge sig på mina människor. Kanske hade jag fångat den mellan tänderna till och med. Så retligt att den ska vara så högt upp!

Men vet ni vad! Pappa är min stora hjälte, för han smällde minsann till den till slut, så den blev alldeles platt och jag fick nosa på den. Konstigt att de där små menlösa sakerna skapar sån skräck hos människor att de till och med gör skräckfilmer om dem, men tjah, de säger ju att vampyrer är rätt farliga, så jag ska nog bli lika modig som pappa och skydda människorna mot det stora hotet! Kom an bara, om ni vågar! Dina the vampire-killer is prepared for fight!"