Den där dammsugaren är en läskig kompis. Den ligger där på golvet och är tyst men läskig är den ändå, för den kan ju få för sig att morra sådär hemskt.

Den ligger kvar där mest just därför, för att Dina ska vänja sig vid den. Efter ett tag gick det bra att leka med bollen - tills dammsugaren genom sin telepatiska förmåga tog bollen ifrån Dina! Där låg den stilla och vaktade bollen som Dina så gärna ville leka med.

Hon gick fram och bara på ett par centimeters avstånd från bollen börjar hon gräva i golvet. Om hon kan få grävt en grop bredvid bollen finns ju chansen att den rullar ifrån den där dammsugaren. Men nej, det hjälper inte.

Då kan man gå runt dammsugaren flera varv. Sen kan man smyga fram till den bakifrån och sniffa den i "rumpan", ja till och med peta på den med nosen. Det är lite spännande på det där läskiga sättet, men det var ju inte så farligt så det kan man göra flera gånger. Så att peta på dammsugaren med nosen går bra.

Men att komma åt den där bollen, som faktiskt inte ens är i fysisk kontakt med dammsugaren utan bara ligger ett par centimeter ifrån den, det går inte. För dammsugaren kanske blir arg om man tar bollen ifrån den? Det hjälper inte att skälla på den heller. Så då finns det bara en enda sak kvar att göra, om man verkligen vill leka med den där bollen : hämta hjälp.

Efter ett flertal uppmaningar om att hämta bollen bistår jag med min hjälp. Jag går fram till dammsugaren, sätter mig på huk bredvid den och säger återigen åt Dina att ta bollen. Snabbt som blixten norpar Dina åt sig bollen innan dammsugaren hinner reagera och försvara den. Sen är allt frid och fröjd igen.

Efter 2,5 års dammsugarträning går det alltså att mycket försiktigt nosa den i baken, men bättre än så kommer det nog aldrig att bli.