Fortfarande ingen kompis

Mycket har hänt sedan förra inlägget då Dina ju skrev om hur jag lyckats ha sönder min dator. Den här datorn som jag sitter med nu gör allting en aning besvärligare, kanske för att det är så fint väder ute och den vill göra det tråkigt att sitta framför datorn när man kan vara ute och ha roligt istället, hehe.

Dina avslöjade ju också någonting om en ny kompis som skulle ha kommit till oss nu i söndags, men nu verkar det som att jag och Dina ska flytta och det bestämdes att hon inte ska få träffa honom förrän efter eller i samband med flytten. Vad det är för en kompis får ni fortsätta fundera över hehe.

På förmiddagarna brukar det bli långturer på flera timmar. Jag brukar oftast ge Dina sin frukost (och mig min egen) ute och det funkar fint. Detta är för att hon ska lära sig att förstå att man inte bara måste framåt när man är utomhus, man kan stå/sitta still och bara slappa också. Och mat lugnar, åtminstone för stunden tills den börjar ge energi och det börjar spritta i tassarna igen. Efter några timmar utomhus är hon fullt nöjd med alla äventyr och sover som en stock.

Igår lyckades hon imponera stort på mig. Jag tyckte att kopplet kändes helt tomt, men hon gick där bredvid mig i min takt utan att dra. När hon gjorde en liten avvikare från min sida (ca en meter så det är väl inte vad man egentligen kallar för avvikare, men för gårdagen var det det hehe) och när hon kom tillbaka insåg jag att det fortfarande kändes tomt i kopplet. Jag stannade och tittade på kopplet - Dina fortsatte gå. Kopplet hade ju lossat från halsbandet och jag har ingen aning om hur länge vi har gått sådär!

Så det var ju tur att hon just igår av alla dagar av någon anledning inte hade ett behov av att flänga runt i varje buske och dike utan att ha någon aning om vart hon egentligen vill. Hon drar ju fortfarande en hel del, men tack och lov var hon inte på det humöret igår. Jag tror inte att det berodde på att hon var lös, att hon på något vis skulle ha känt sig lite lugnare utan koppel - för hon verkade som jag kunde se inte ens förstå att hon var okopplad.

Jag hade tänkt lägga över inlägget från min blogg här, men det är så otroligt segt att föra över bilder med den här datorn så jag hänvisar dit istället. En bildserie från  vår förmiddag i skogen.


Kommentarer
Postat av: Nemo

Jag som är så nyfiken ju! Får väl vänta och se vem denna kompis är då.. :)



Ja, jag känner mig hemsk som ligger där i mitt duntäcke om kvällarna när jag vet hur vidrig dunindustrin är. Samtidigt så kan jag inte bara slänga det, jag måste i alla fall ha ett nytt bra täcke först vilket förhoppningsvis plånboken godkänner nästa månad om jag har tur. Det tycker jag är det värsta, att ekonomin många gånger måste sätta stopp för bra mat, bra produkter osv.

2009-04-04 @ 00:46:36
URL: http://www.metrobloggen.se/viharhittatnemo
Postat av: Theresia L. Marissa

Kom på att jag inte kikat in här på hur länge som helst! Har liksom glömt av den här sidan. Men jag ju heller inte så värst hundintresserad så du kanske har förståelse för att jag kikar in på den andra bloggen mer.



Kram på Dina!

2009-04-06 @ 12:37:12
URL: http://theresia-marissa.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0