PIIP!
Där hon sitter - där sitter hon. Hon har rört på sig två gånger idag, på eget initiativ, annars är det jag som har lockat på henne med olika saker för att hon så uppenbart inte vill stå där ute i köket och stirra på tröskeln som om den vore ett oöverkomligt hinder.
Hon rör sig inte alls. Står hon så står hon i över en halvtimme på ett ställe tills hon förstår att hon kan sätta ner rumpan. Sen sitter hon där i en timme innan hon lägger sig ner. Hon vill helt enkelt inte röra på sig.
Men trots detta följde hon intresserat med mig ut. Trapporna ner var litet besvärliga och togs försiktigt men ner kom vi ganska bra, ute var det knappt några problem alls. Hon såg ut som vilken hund som helst på promenad - men hon är ju inte vilken hund som helst. Hon är hunden som drar och sliter med varenda muskel för att komma framåt - så av det märkte jag ju förstås lätt att hon ändå kände av benet även där ute.
Trapporna upp var en plåga och jag är nu litet förtvivlad - jag orkar visserligen lyfta henne men jag kan inte bära henne upp för trapporna, åtminstone inte i ett milt famntag. Nyss glömde hon för andra gången av sig, jag öppnade balkongdörren och ivrigt flög hon upp för att få kika ut, och då pep hon till igen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om det här. Jag har lyft på båda bakbenen var för sig och sett hur hon stödjer sig på det andra benet och det verkar inte vara några större problem. Och hon kan ju gå utan besvär när hon väl är igång. Så jag tänker att det nog inte är så farligt, antagligen en muskelsträckning.
Men samtidigt vet jag att hundar är ganska smärttåliga och kan till och med gå flera mil med en fraktur i benet. Jag får avvakta till tisdag och sedan höra vad veterinären säger om det här. Jag känner mig bara så hemsk som inte kan göra det bra för min lilla pälskling.
Har försökt lägga henne på platser som jag vet att hon brukar trivas på och masserat henne på bemen och sådär... mer än så kan jag ju faktiskt inte i nuläget göra - jag vet ju inte ens riktigt var hon har ont!
Vad jobbigt! Hoppas att det "bara" är en sträckning.
Jo, du har nog rätt, hade det varit en större hund så hade man nog varit lite mer arg, men samtidigt hjälper det ju inte Nemo om vi brusar upp och reagerar för mycket. Det som stör mig mest är att andra hundar inte lyssnar på hans "signaler". Och även om han idag inte är en osäker hund i den bemärkelsen man oftast menar så vill jag inte att det ska kunna utvecklas till det, och det stör mig så att andras "misstag" kan rent ut sagt bidra till problem för min hund. Även om ägaren ber om ursäkt och det inte skedde några skador så bidrar det ju med mer träning för oss och mer osäkerhet för honom. Och det kändes inte bra att detta skedde nu, när han redan reagerar med rädsla o stress på ett par (tack o lov få) påsksmällare..
Vi pratar löst på första helgen i maj ang träff men jag hör som sagt av mig när det blir bokat. Snart har killen förhoppningsvis körkort och vi har bil i sommar, då kanske vi kan träffas nån gång om vi har vägarna förbi trollhättan :)
Det här var inte roligt att läsa. Men vi hoppas att allt går bra, och önskar Dina GOD och SNAR BÄTTRING! - Kramar från oss i beardis-ligan
