Eftersom Dina verkade vara så full av energi och på bushumör medan jag själv inte har fullt lika hög energinivå idag vågade jag mig på att efter en stunds promenad släppa henne lös vid fotbollsplanen här utanför.

Jag har gjort det några gånger förut, men då har jag också haft lite bättre kontakt med henne. Visst är hon lyhörd men inte fullt så ivrig att lyda som hon var före min resa. Så det var en stor chansning att släppa henne där, då det är nära en cykelvägskorsning med ganska mycket trafik och dessutom gårdsplanen med alla roliga grannar som måste hälsas på.
Men det var så roligt att springa runt i slasket och släpa en stock efter sig att hon inte hade en tanke på att lämna den roliga fotbollsplanen. Oj vad hon sprang! Det är nog bland det roligaste som finns enligt Dina, att få springa lös som hon vill när det skvätter en massa vatten för varje tasslandning. Så roligt att det inte alls är motiverande att komma när jag kallar på henne, men det löstes med Dinas andra favorit: Pinnar.

Istället för att koppla henne så fort hon kom till mig provade vi med några apporter. Det har hon uppenbarligen glömt av helt eller också var det bara roligt att busa. Det var bara att skratta åt busfröet, lura henne till mig igen efter några pinnkastningar och koppla henne den sista biten hem till oss.

Tänk om man själv också kunde få busa på det sättet, bara slänga ner all vett och etikett i bakfickan och springa runt och skvätta ner sig och följa stundens infall...