Jag har varit bortrest i två veckor nu. Eftersom resan tog ett klockvarv så var det inte tal om att ta med Dina på resan, så hon har fått vara hos "Pappa" som varit hundvakt under tiden.

Igår kväll kom jag hem från resan igen och får en fläskläpp till välkomst av Dina. Antingen var hon mycket glad och ivrig att se mig och gav mig en för hård puss, eller också tyckte hon att jag förtjänade en smäll som lämnat henne under så lång tid. Men jag har verkligen saknat henne. Så rastlös man som hundägare blir när man plötsligt ska spendera två veckor utan hund! Jag har sneglat avundsjukt på alla andra hundägare och saknat min lilla tös ganska mycket under tiden.

Min lilla tös... så värst liten kan jag ju inte påstå att hon är längre. Jag fick ett stort intryck av henne, men tänkte att det nog berodde på att jag umgåtts med ovanligt småväxta katter de senaste dagarna. Men väl hemma kunde jag konstatera att Dina numera är en liten knubbis. Bortskämd har hon blivit med tre deciliter mer mat än vanligt om dagen, samt en massa godsaker som leverpastej och kycklingfiléer och vem vet vad.

Det är faktiskt litet sorgligt att se att hon inte ens orkar lyfta tassen som hon brukar i vinkning, och alla kommandon görs med lathet. Energin är på bott hos min lilla flicka. Hon har ju blivit lite vuxen och förändrad den senaste tiden men såhär energilös ska hon inte vara, och inte riktigt så knubbig. Så nu har vi en hel del att göra.

Jag hade ju planerat ett litet träningsschema till när jag kom hem, vi skulle öva på nya saker, men det verkar som att vi i första hand nu får träna fysiskt och göra kontaktövningar och återskapa energin och motivationen i sötnosen.

Men att det kunde ske så snabbt, på bara två veckor! Det hade jag inte kunnat ana.

Hon har förstås inte blivit sådär jätte fet och överviktig men bra stor ändå... Nåja, hon har nog inte klagat över godsakerna hon fått i alla fall hehe. Men nu är det dags för Träningsläger (för både mig och Dina hehe)