Idag träffade vi Tilda igen. De kom hit och vi släppte lös hundarna på det vanliga stället, det vill säga "lerplanen" som jag så fint brukar kalla det där jag brukar ha Dina lös. När vi mötte dem började Dina skälla på en gång. Jag tror hon blir så glad över att träffa Tildas matte och försöker få hälsa på henne, samtidigt som hon blir ständigt påhoppad av Tilda som hon tycker är jobbig, och därför börjar hon skälla?

När vi alltså släppte dem fortsatte skällandet, men i en annan ton. Dina säger ifrån, hon är väl för vuxen för lekfulla dominanta valpar.

Vi har nu låtit dem springa lösa ihop i två dagar i sträck, men Tilda vägrar ge sig. Vi har inte velat ingripa alls utan tänkt att hundar ju brukar lösa sånt där själva, men det gör inte de här två. Det är för det första väldigt jobbigt för oss människor att höra Dina skälla så som hon gör, men det har ju sin anledning. För det andra så vet vi inte vad vi ska göra åt Tildas envisa dominans.

Hon är ju en amstaff och de är ju envisa och har väl mer dominanta drag än andra raser, men i övrigt får hon väldigt mycket aktivering och lydnadsträning och promenader och verkar sköta sig ganska bra. Men hon är tydligen likadan mot alla hundar, oavsett storlek och ålder.

Ska man ingripa i det läget, och i så fall hur?
För fortsätter det såhär är det bara en av fyra som tycker att det är roligt att träffas, och den enda är Tilda. Jag och N får ingen chans att utväxla några ord med varandra och Dina blir stressad och irriterad av det. Så tips välkomnas!