Kortslutning
Det är så svårt att veta hur Dina ska reagera vid möte av hund. Det händer ju ganska ofta att vi möter på andra hundar, men hennes reaktioner är alltid olika. Vissa mönser har jag ju lärt mig att se men det mesta är helt oförutsägbart.
Den här gången var det alltså dags för att låtsas gå lugnt fram och sedan göra ett maniskt försök till hälsningsattack. Konstigt att de inte råkar i bråk när de gör såna utfall. Men det verkar ju som att hon förstår när man kan hälsa hur. Oftast. Men då har hon inte en tanke på vad som lämpar sig för människorna, den enda som läses av är den andra hunden.
Det var visserligen inte Dinas fel då den andra hunden också gjorde en attack-hälsning, men den stackars kvinnan (som var litet för ung för att kallas gammal tant men... ändå en litet "äldre kvinna") tappade fotfästet och föll pladask ner på mage i grusleran. Hon tappade kopplet och hunden brydde sig inte alls om matte som såg ut att få ganska ont utan hälsade glatt på Dina.
Jag frågade hur det gick men fick inget svar. Sen stod jag bara där som ett fån och fick total kortslutning. Jag stod och stirrade på kopplet och undrade om jag skulle ta tag i kopplet eller hjälpa kvinnan upp på fötter. När jag väl återfick tankeförmågan förstod jag förstås att det inte var någon risk för att hunden skulle springa sin väg när det fanns en söt svart tjej att nosa på, hade kvinnan förstås nästan redan lyckats ta sig upp på egen hand.
Litet skamset tog jag upp kopplet och räckte det till henne och frågade åter igen hur det gick för henne. Hon var skakig, antagligen av chocken och det pinsamma i situationen, hon sa att hon mådde bra och förklarade att hunden var så stark. Jag fick trösta henne med att berätta att jag minsann också har ramlat flera gånger med Dina och vi konstaterade att det är lätt hänt när de får så plötsliga ryck.
Stackars kvinna. Jag känner mig bra dum som inte ens hade vett nog att hjälpa henne upp, men kan hända att hon hade tyckt att det skulle vara pinsamt, hon verkade vara av den sorten. Jag får trösta mig med att inbilla mig det.
Det är inte så lätt att alltid veta hur man ska göra i olika situationer. Jag hade förmodligen gjort likadant för jag hade definitivt kollat av hundarnas hälsning först. Hundnörd som man är!
Du höll ju koll på hundarna istället :)
Det bästa man kan göra i en sådan sitution, förutom att se vad som händer hundarna emellan, är nog att kommenterar att man minsann legat på backen själv nån gång. Då slipper det bli sådär hemskt pinsamt för den andre :)
Jag har sparat din mejladress och hör av mig så fort vi bokar in något. Vi brukar oftast ha det en söndag i månaden och alla är välkomna, så länge man har en hyfsat snäll hund ;)
Sedan så brukar det allt funka ändå, även om vissa är mer aktiva, eller kaxigare eller så än andra. Nemo var ju lite rädd för två av hundarna och skällde till ibland på dem men oftast har ju hundarna så bra språk och förstår vad de ska göra. Nemo höll sig istället undan och de hundarna gick inte emot honom när han visa att han tyckte det va lite läskigt :)
Det jag menar är, dom brukar lösa det bra själva om det skulle vara något.
Ja, det hade varit trevlig att ses, och dessutom har man en väldigt trött hund efteråt :)
Jo ibland kan det ju verka som att det inte finns nåt mönster i hundarnas beteende... förmodligen så reagerar hon olika beroende på vad hon läser av hos den andra hunden, men det kanske är grejer som är svåra att se för oss tvåbeningar. kan jag tänka mej.
