Idag tog jag en rolig promenad med Dina. Visserligen tyckte jag inte alls att den var rolig för Dina ville visa vägen och det är ju inte riktigt så det ska gå till. Men när vi väl började närma oss målet kopplade hon vart vi var på väg.

Hem till "människovalparna" förstås! Där fanns det mycket att stoppa i munnen minsann, saker som gjorde att vi människor jagade hunden stup i kvarten. Inte alls bra metod egentligen, men när man är rädd för att hon ska äta upp andras saker så finns det ingen tid för lydnadsövningar som ofta slutar med att hon hinner ha sönder det hon hittat.

Det skulle busas under hela vår vistelse där. Så mycket fysisk aktivitet blev det ju inte där, men däremot mycket mentalt. Man riktigt såg hur allting kretsade runt i huvudet på Dina. Så jag trodde i min enfald att hon skulle vara trött och lugn på hemvägen så att det kunde gå lite bättre än på vägen dit...

Men givetvis inte alls! Hon hade byggt upp så mycket energi i huvudet att när vi väl kom ut behövde hon rensa huvudet genom tassarna. Jag genade genom en liten lövskog och vi blev smått leriga redan där båda två, så när vi väl kom ut på den långa grusplanen gjorde det inget att jag släppte lös henne och hon återigen fick lera ner sig.

Och vilken energi! Hon har nog aldrig sprungit så snabbt, så långt och så länge! Sammanlagt sprang hon helt säkert minst 5 kilometer, runt runt runt fram och tillbaka och i en fart som fick mig att tappa hakan.

Sedan hoppade hon självmant in i badkaret! Ja, hon hoppar ju snällt in när jag säger åt henne numera, men idag gick hon helt själv raka vägen in i badrummet och hoppade i utan att jag ens hade sagt åt henne att göra det! Haha. Tänka sig, från att ha haft en hund som var tvungen att kopplas fast vid badkaret när hon skulle duschas (och ändå hade man tusen klösmärken över hela kroppen efteråt) till en hund som förstår precis när det är dags för bad och hoppar i på eget initiativ och väntar snällt tills man är färdig! Helt otroligt. Så något bra har jag nog åstadkommit med henne trots allt...

Men nu borde hon väl ändå vara trött, tänkte jag efter badet. Men neej, inte alls. Fortfarande två timmar senare är hon på bushumör och vill ut och leka och söker kontakt med mig oavbrutet. Men hon ska nog snart lugna ner sig (lagom till nästa promenad som piggar upp henne igen hehe).