Jag charmar

Hej!

Jag trodde nästan att mamma inte skulle ta med mig på den där långa promenaden idag med tanke på vad som hände igår (här är inlägget om gårdagen i mammas blogg) men det gjorde hon! Men det gjorde hon!

Istället för att gå rakt fram på ett ställe som vi brukar så svängde mamma åt ett annat håll. Och tur var väl det för där träffade jag en alldeles bedårande snygg Golden Retriever-hane som hette Gizmo. Jag slog på min charm medan mamma gnällde och försökte få mig att ignorera den blonda snyggingen som viftade med sin yviga svans i morgondaggen.

Men plötsligt började hans matte och mamma prata med varandra. Då gick det plötsligt bra att leka minsann! Konstigt det där att när människorna hälsar på varandra så går det helt plötsligt bra men vi hundar får minsann inte hälsa på främlingar!

Vi fick springa lösa på den där ängen som var lika gul som min nya kärleks päls ända tills han blev lite trött. Han är fyra år och ett riktigt kap, men kom ihåg alla tikar där ute, han är min nu!

Sen fortsatte vi gå en bit och jag trodde att det roliga var över för den här promenaden, men mamma överraskade mig med att släppa mig lös igen i gräset bredvid den långa cykelvägen. Där fick jag springa ännu mer, men plötsligt fick mamma brottom att koppla mig, sen började hon springa och ropa konstiga saker och vifta med armarna. 

Lite förvirrat sprang jag bredvid henne tills jag såg anledningen till hennes konstiga ryck - två människovalpar på avstånd. Den ena gick baklänges och den andra hoppade i vattenpölar. Det var ju mina vänner, de där som mamma är moster till. De var visst på väg till skolan så mamma sa att de skulle fortsätta gå så de inte blev försenade.

Jag har minsann också gått i skolan, det är en massa hundar där fast man får inte leka med varandra där. Hoppas deras skola låter dem leka med de andra hundarna...

Sen gjorde jag faktiskt bort mig litegrann. Jag gick och dagdrömde om Gizmo och såg mig inte för så jag gick rätt in i en lyktstolpe! Tur att han inte var där och såg det! Och mamma varnade mig inte ens fast att hon såg vad som höll på att hända. Hon bara skrattade åt mig. Det var faktiskt lite pinsamt.

Mamma säger att jag har gjort så en gång tidigare också men det kan jag inte komma ihåg så hon hittar nog bara på. Jag menar, visst, det kanske händer en gång, men så klantig är jag faktiskt inte att jag skulle ha gjort det flera gånger!

Hmm, nej nu ska jag lägga mig och tänka på gula ängar och killen med lika gul päls!
Ha det så bra!

Kommentarer
Postat av: Nemo

Jag brukar köra kanske 4-5 "stationer" på en 30 minuters promenad ungefär. Och nån enstaka övning in i mellan. Han ska hålla upp intresset för att vilja göra något, så det får inte bli för tjatigt. Plus att jag varierar vad vi gör. Sök, lydnad, bus, balans osv. Och blandat godis för det han gör :)



På ett ungefär ser det ut såhär: Vanlig rastning/promenad tio minuter, några övningar, gå lite i skog och berg, fem minuter träning (lydnad) på fotbollsplanen, lite lek, mer träning, promenad, godisträd (sök), lite promenad med ett par kontaktövningar, hoppa upp på lite stenar (balans) osv. Hoppas du får ett hum om hur våra aktiveringspromenader ser ut :) Och så vill jag se ett sådant inlägg från dig och Dina ju, vad ni gör :)

2009-03-09 @ 20:43:18
URL: http://www.metrobloggen.se/viharhittatnemo
Postat av: Per-Erik

Hej,



Intressant läsning. Passar på att fråga om ett länkbyte. Min länk på din blogg, din länk på min hemsida, www.hundvanner.se ?



2009-03-21 @ 18:59:29
URL: http://www.hundvanner.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0