Inatt har jag skrapat litet på ytan på de för mig ganska okända polarhundraserna.

Jag har alltid tyckt att huskys är fantastiskt vackra. De känns inte så manipulerade utan är mer varglika. Det var min uppfattning tidigare ikväll. Och när jag väl hade sökt efter information om huskyn insåg jag hur många andra liknande raser det var, så jag började titta runt på dem allihop för att se vad den egentliga skillnaden var mellan alla dessa. Jag har främst läst om Siberian Husky och Alaskan Malamute, men jag har också jämfört dem med Grönlandshunden. Jag uteslöt medvetet Samojeden som också räknas in bland polarhundarna, för att jag känner till lite mer om den redan jämfört med de andra, tror jag hehe.

Det de har gemensamt är att de ju är avlade för att klara av kallt och hårt klimat. De ska tåla mycket både psyksikt och fysiskt. Och så är de alla slädhundar/draghundar. De kräver alla mycket motion. Raserna är ofta sociala inom flocken, barnvänliga och snälla mot människor. Men de kan ha lite svårt för hundar utanför flocken, särskilt om de är av samma kön. Dessutom är de självständiga trots sin dragning till flockgemenskap och sticker gärna iväg på jakt om den får chansen. Det är inte ovanligt att den jagar (och dödar) mindre djur, eller ger sig på till och med större djur som får. Så det är inte en hund som man kan ha lös på skogspromenaderna.

Huskyn ska arbeta snabbt och energiskt samtidigt som den har ett lågt behov av energiintag, medan malamuten är mer lämpad för kraftigare och tyngre dragarbete. Därför lämpar sig huskyn bättre till snabba dragtävlingar medan malamuten används vid svårare terräng och klimat med mindre betoning på snabbhet. Grönlandshunden är där ett mellanting. Den verkar inte vara riktigt lika snabb och lämpad för snabbt dragande som huskyn men kanske klarar den det bättre än malamuten.

Det som också är gemensamt för dessa hundraser är deras "prat" - åtminstone har jag läst om att både huskyn och malamuten har en stor repertoar av läten - och det är väl inte helt otänkbart att även grönlandshunden är likadan. De skäller sällan, men de gnyr, ylar och pratar mycket. Jag skulle gissa på att de är typiska "sång-hundar" som sätter sig bredvid pianot och sjunger till varje ton man spelar hehe.

För att stilla min nyfikenhet kollade jag på flera videoklipp på hur de här hundarna låter. Det fanns en hel del roligt. Men den enda som väckte Dinas intresse var den här nedan, så jag antar att den är bäst på hundiska. Dina låg nämligen och sov genom alla videoklippen fram till att jag började spela upp denna, då började hon nosa runt i hela lägenheten och försökte hitta den stackars lilla vovven som ville ha ett kex. Eller kanske ville hon hitta det där kexet själv och äta upp innan huskyn fick tag på det?